Pumpa inget för oss

Tyckte jag var smart som satte ut Halloweenpumpan till hönsen. 
Nu ska de få festa om ordentligt med riktig lyxlunch, tänkte jag, inspirerad av hönsvänner på instagram i U.S.A. och Australien där chooksen kastar sig över det saftiga köttet som om de inte sett mat på flera dar.

Petter

 Gracie

Vad gjorde mina... Blängde på mig som om jag inte vore riktigt klok. Närmade sig försiktigt det förskräckliga belätet, men bara för att ta några brödbitar som hamnat nära. Det var inte ens vitt gott bröd utan halvgrovt som är ungefär som falukorv. Det går, men är ingen kulinarisk höjdpunkt. Att ta en smakbit föll ingen in, inte ett minsta provpick ens.

Efter ett par minuter vände de rumpan till och började beta gräs istället. Grönt går det åt i mängder särskilt när det varit mörkt och grått några dagar och de kurat i hönshuset. När ljuset kommer ansas gräsmattan och om snön ligger hittar de alltid nåt ställe där gräset sticker upp eller spekar fram en plätt. Klorofyllet gör gulan gul, men i vanligt hönsfoder har man en syntetisk tillsats som fyller samma funktion så även burhöns får en gul gula, men när höns får beta som de vill blir gulan nästan orange.

Lilla Stumpan

Nej, pumpan hamnade på komposten. Hade tänkt ge det ett försök till genom att hacka köttet i småbitar men den hann mögla under natten. Var ju tvungen att ta in den så den inte skulle frysa.

Andra saker som höns inte på nåt vis i världen äter är kållarver. Det fanns många tillfällen att försöka lära dem i somras, men icke. De har alltså medfödda instinkter som varnar för svartgulrandiga larver, gröna går bra, för att inte tala om vita, de är minsann riktiga delikatesser. Ris och spagetti påminner säkert om larver för det är favoritföda, liksom potatis.

Kål gillas av andra höns vet jag, men inte dessa. Jordgubbs- och hallonblad är godare. Är det månde gourmeter jag har att göra med?

  Allt gott

Fettpölsa - mums!

Flyttade ut en hink från växthuset som stått på den gödslade jordbädden några dagar. Därunder låg två riktiga fetknoppar och sov sked.

Kittlar i handen när de yrvaket och förmodligen undrande börjar sträcka på sig. 
Larverna har dykt upp med jämna mellanrum sen jag blev med gödselhög. De trivs nämligen utmärkt i gödsel som för ligga och förmultna och älskar min stack. Förr när gödselhögarna var allmänna lär larverna ha varit ett gissel för bönderna eftersom de äter av grödornas rötter. Sen uppfann man bekämpningsmedel. Numera är gödselhögar snarast att betrakta som kulturminnen och larverna inget större bekymmer. En period var de så gott som utrotningshotade. 

Vissa år kan jag hitta mängder i min gödselhög och då plockar jag bort de jag ser, eftersom jag räknar med att det kommer att finnas tillräckligt ändå. Lite äckliga, men mest är det fascinerande när jag tänker på att de lever 3-5 år av sina liv i jorden för att sen avsluta med några korta veckor som ståtlig Ollonborre (Melolontha melolontha).


Varma vårkvällar i skymningen kan jag ibland höra dovt helikoptersurr i trädgården och om jag har tur se siluetten av den stora skalbaggen när den flyger rakt genom lusthuset i motljus eller nästan krockar med mig i trädgårdslandet under svärmningen. Det är fina lite magiska ögonblick.

Bild Wikipedia, naturlig storlek.

Larverna kallas också fettpölsa. När jag tänker pölsa tänker jag mat och att hönsen kunde vara värda en liten godbit. Jag räknar med fler larver som så småningom får bli skalbaggar och svärmar.

Petter var snabbast framme när jag lockade. Larverna lade jag bland brödsmulorna som är det vanliga vardagsgodiset. Utan att bry sig det minsta om smulor nappar Petter larven direkt utan att ge ett ljud ifrån sig. Normalt när en godbit hittas ropar han intensivt till hönsen, pickar med näbben och bjuder ut sitt fynd. Så icke idag. Denna festmåltid var för dyrbar att dela med sig av.

Fettpölsan ska vändas och ner med huvudet först. Petter fumlar och tappar. Hönorna har äntligen fattat att det är nåt på gång och närmar sig. Maja nappar larven och sväljer den efter en galant svingning. 

Petter vet dock vad han har sett. Det fanns en larv till som han snabbt hittar och denna gång fumlas det inte.

Allt gott

Ps. Trädgårdsdag i Tyrolen (Blädinge, Alvesta kommun) 15 maj klockan 10-16, plantor, fröer, redskap, fika, lunch och mycket mer. Årets tema är Svenska Äpplen. Föreläsningar om Bokashi, kompostering, anlägga äng, ympa fruktträd.
Arrangör www.hallbarabladinge.se

Rapport från hönshuset

Så fort solen tittat fram de senaste dagarna har hönsen tagit sig en promenad i trädgården. Astrid är alltid först ut med sin bästis Maja. Först rusar de till pallkragarna under syrenerna där jag förvarar extrajord, sand, gödsel och bark. Där bakom känns det skyddat och säkert. De jobbar frenetiskt sida vid sida i jakten på larver och insekter som kan gömma sig bland stammar, murgröna och fjolårslöv. Det är mest duniga rumpor i vädret hela tiden.

Astrid är högsta hönset i hönsgården just nu, eftersom en ny tupp Petter håller på att etablera sig, men jag håller för osannolikt att hon kommer att rätta sig särskilt mycket efter honom i fortsättningen heller. Astrid är nämligen en bestämd och självständig dam.

Maja till vänster och Astrid med baskern till höger

 En timme senare har de tagit sig till gräsmattan, men verkar fortfarande sitta ihop som klistrade.

Några fler ansluter... Petter till höger som hjälper Lill-Astrid att leta, Maja till vänster har ni ju redan träffat.

Maja myser i bersån. Kan ni se Petter bland skuggorna... Man skymtar en svart trekant precis bakom Maja.

Allt gott