Jag samlar ihop pumpor och squash på utehyllan för att torka under några dagars finväder. Flocken syns inte till. Förmodligen går de sina rundor i trädgården på jakt efter nåt ätligt under löven. Nån kanske sandbadar i södersolen och småbarnsmammorna undervisar antagligen som vanligt med kycklingarna hack i häl om vad som är ätligt och var man bör leta.
Vissa
hönor utmärker sig lite extra. Lilla Stumpan var speciell redan som
liten. Ofta verkade hon gå sina egna vägar och hängde inte med mamma
Astrid som övriga kycklingar.
När man ropar har man snabbt flocken runt benen men Lilla Stumpan kommer sent om sidor och med en uppsyn som ser undrande ut.
Idag har Lilla Stumpan har fått syn på mig och är som ett plåster runt fötterna. Jag håller ju till farligt nära den magiska garagedörren där det finns godis och mellanmål i form av bröd som gått nån dag över datumet. Om jag öppnar dörren skulle det komma höns ur till synes varje vrå i trädgården. De är många nu på hösten i alla möjliga storlekar. De har skarp hörsel och det kärva ljudet som slutar med en duns när dörren slår igen är som en matklocka i deras öron.
Men nu är det bara Lilla Stumpan och jag har redan snubblat över henne två gånger. Tredje gången sätter jag henne i hyllan, så jag vet var jag har henne. Godiset får vänta.
Händerna försvinner in i allt fluff och jag överraskas av den lilla kroppen som bara är hälften av vad den borde. Liten och mager, väger nästan inget. Undrar på att hon är hungrig. Börjar lägga ihop två och två. Kan det vara så att hon inte hör när jag pullar eller tuppen kuckelikuar att han hittat mat. Plötsligt på morgonen är alla försvunna från hönshuset och hon hör inte vart de tagit vägen. Visst det finns alltid mat och vatten där men de äter mycket hellre utomhus på sina rundor. Har hon tynat av depression, att vara ensam när man är flockdjur...
Det är lätt att missa att nån inte hänger med eftersom hela flocken sällan är samlad. Det är oftast nån som är kvar i hönshuset för att lägga ägg eller funderar på att ruva. Stackars liten, förlåt!
Nässelvatten och extra gobitar hädanefter!
Tyckte jag var smart som satte ut Halloweenpumpan till hönsen.
Nu ska de få festa om ordentligt med riktig lyxlunch, tänkte jag, inspirerad av hönsvänner på instagram i U.S.A. och Australien där chooksen kastar sig över det saftiga köttet som om de inte sett mat på flera dar.
Petter
Gracie
Vad gjorde mina... Blängde på mig som om jag inte vore riktigt klok. Närmade sig försiktigt det förskräckliga belätet, men bara för att ta några brödbitar som hamnat nära. Det var inte ens vitt gott bröd utan halvgrovt som är ungefär som falukorv. Det går, men är ingen kulinarisk höjdpunkt. Att ta en smakbit föll ingen in, inte ett minsta provpick ens.
Efter ett par minuter vände de rumpan till och började beta gräs istället. Grönt går det åt i mängder särskilt när det varit mörkt och grått några dagar och de kurat i hönshuset. När ljuset kommer ansas gräsmattan och om snön ligger hittar de alltid nåt ställe där gräset sticker upp eller spekar fram en plätt. Klorofyllet gör gulan gul, men i vanligt hönsfoder har man en syntetisk tillsats som fyller samma funktion så även burhöns får en gul gula, men när höns får beta som de vill blir gulan nästan orange.
Lilla Stumpan
Nej, pumpan hamnade på komposten. Hade tänkt ge det ett försök till genom att hacka köttet i småbitar men den hann mögla under natten. Var ju tvungen att ta in den så den inte skulle frysa.
Andra saker som höns inte på nåt vis i världen äter är kållarver. Det fanns många tillfällen att försöka lära dem i somras, men icke. De har alltså medfödda instinkter som varnar för svartgulrandiga larver, gröna går bra, för att inte tala om vita, de är minsann riktiga delikatesser. Ris och spagetti påminner säkert om larver för det är favoritföda, liksom potatis.
Kål gillas av andra höns vet jag, men inte dessa. Jordgubbs- och hallonblad är godare. Är det månde gourmeter jag har att göra med?
Allt gott
Ni som följer mig kanske kommer ihåg att jag hade tre kycklingar som blev mammalösa när räven var framme. Vi lyckades aldrig fånga räven, men såg den alldeles utanför huset en kväll och hittade rävbajs en meter från hönsburen, i grönsakslandet och på vägen utanför. Det var en orolig tid och när vi lämnade huset hölls kycklingarna inne.
En annan hönsägare i byn fick påhälsning inne i hönsgården. Blev av med flera djur och andra skadades. Förstås en tragedi. För när man har dem i trädgården och umgås dagligen är de personligheter och en del av hushållet.
Den vanligaste frågan jag får är just om jag inte blir av med många höns när de får gå fria.
Nej, det blir jag faktiskt inte. Ibland förlorar jag nån, men de andra hinner snabbt gömma sig. När ett rovdjur kommer in i hönshuset däremot har de ingenstans att ta vägen och man mister lätt hela flocken.
Två kycklingar är kvar av Majas kull, en höna (grå) och en tupp (svart). De höll sig länge för sig själva, men nu bor de i hönshuset tillsammans med de andra sen ett bra tag och hänger med i flockens rutiner under dagen. Petra, en av de svarta har ett ont öga till dem och jagar bort dem mot sin gamla bur titt som tätt, men kycklingarna är kaxiga nog att söka sig tillbaka till flocken igen så fort hon vänder ryggen till.
Fortfarande håller de två syskonen ihop, men nu blir det i alla fall inte fullkomlig panik när de kommer ifrån varandra som det blev i början. När en kyckling kommer ifrån gänget eller sin mamma, stannar den där den är och piper väldigt högt och hjärtskärande. Lilla Stumpan som jag kallar henne, hade en väldig förmåga att gå i egna tankar och komma ifrån sin bror rätt ofta, men nu har hon bättre koll, hittar i trädgården och klarar sig själv även om de gärna letar mat sida vid sida och söker sig till varandra när det är lunchvila.
Det där med namn var svårt denna gången. Jag brukar döpa hönsen efter utseende, men en ganska gråaktig, viltfärgad höna, vad kallar man den? Kom på mig själv med att säga lilla stumpan titt som tätt... men var är du lilla stumpan, här kommer din mat lilla stumpan, här får du en jordgubbe lilla stumpan och då fick det bli Lilla Stumpan. Det verkar bli en riktigt rar liten höna. Än så länge bara två månader gammal, så hon kommer att växa ett tag till.
Allt gott
Ps. På de här bilderna syns det hur torrt det är. 35 mm regn på sex månader och trädgård på sandplatå.
