Äntligen häck

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4. 

För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.

Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.

Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.

Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.

Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.

Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring

Det första gröna - tänja gränser

Det större växthuset har gett nya odlingsmöjligheter eftersom vi hållit det frostfritt hela vintern med vedeldad golvvärme och bubbelplasttält, men har man ett inglasat utrymme funkar det ju minst lika bra om man vill hålla sig med färskt grönt hela vintern, vår- och försommar.

 Röda och vita rädisor

Zonknäckeri
Jag är varm förespråkare av att äta efter säsong, men om möjligheten till färskt grönt finns utan större ansträngning eller kostnad, utan att importera från andra delar av världen och dessutom alldeles giftfritt så är jag inte den som är den. Det sätter guldkant på tillvaron att tassa ut och plocka lite fräscht eget grönt när man behöver och särskilt på vintern och vårvintern.  Det är också kul att tänja på gränserna och se var man hamnar. Lite av samma lycka som zonknäckeri ger när det gäller andra växter.

  

 Tat soi och pak choi för woklunch

Odla i back 
Det finns olika sätt att gå tillväga.  Det mesta av det vi äter av nu sådde jag i januari i backar. Bäst gillar jag djupa brödbackar av gallerplast som jag klär med dagstidningar och fyller med näringsrik jord. Där hamnar förgrodda plantor, men det går förstås att direktså också. Fördelen med att förgo är att plantorna då startar inomhus och får en snabbstart, för att sen succesivt vänja sig vid lite svalare miljö via belysning i garaget och sen växthuset. Att ta in hela stora backar skulle ta för mycket plats.
Om jag direktsått på plats hade det tagit ytterligare nån månad innan det gått att börja skörda.
Jag har också satt rädisor i en SAMLA-box från IKEA, förgrodda i pluggbrätte. Boxen har fått hål i botten. Det är viktigt annars blir det lätt för blött och möglar, eller för torrt om man håller igen.

Här har pak choi, spenat, rucola, vattenkrasse, ekbladssallat, och några morötter fått flytta ut i den lilla ouppvärmda växthuset. Nackdelen är att jag får bära ut de jag inte vill ska växa för fort de dagar solen står på.

Ett par backar fick plats i en kallbänk, där jag enkelt bara lyfter av locket dagtid. I tunneln övervintrad mangold.

När man odlar i ett relativt svalt utrymme håller sig backarna fuktiga rätt länge. Jag har vattnat cirka en gång i veckan eller i alla fall tittat till dem. Det går ju snabbt när man ändå är där och norpar några blad.

Alla växter lämpar sig inte att så, så här i januari, utan jag har satsat på de som tål lite svalare miljö eller rent av gillar svalt lite extra.

Att låna in perenner
Rucolaplantan tillhör de växter som kan vara gröna hela vintrar i södra Sverige, men i och med att den fick flytta in i höstas, började den dessutom växa när ljuset kom i januari. Att vi nästan skövlat den flera gånger de senaste månaderna märks knappt. Det har blivit både pesto, sallader och pizzatopping.
Detta är den perenna varianten som egentligen heter Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia.) Det finns också en ettårig variant i handeln. Rucola eller Ruccola är det italienska namnet och handelsnamnet.

Varmbänken

Här börjar nu morötter, rödbetor och svartrot titta upp...

...och i mitten förgrodda sallatsplantor, tatsoi och salladslök.


Tidiga ätliga växter ute 
Fleråriga ätliga perenner är nåt jag kommer att satsa på ännu mer och särskilt bladgrönsaker. Är så glad för Spenatskräppan (Rumex patientia) som till och med är tidigare än nässlorna och används som vanlig spenat och gräslöken passar så bra till. 
Dessutom har hönorna värpt som bara den ett bra tag och plötsligt har man helt härodlade rätter hur enkelt som helst. Spenatsoppa eller nässelsoppa med egna små äggöar toppade med gräslök eller en spenatomelett med gräslök, rädisor och sallad.

Allt gott

Julklappstips

Vill tipsa om tre böcker som jag verkligen gillar. Samtliga utkomna i år. 

Högaktuell är GRODDAR SKOTT OCH MIKROGRÖNT av Lina Wallentinson, nu när man börjar längta efter färskt på tallriken igen. Hur man groddar olika sorters frön, bönor, ärtor, linser och säd. Hur man odlar mikrogrönt och fräscha recept där allt kommer till sin rätt på fler sätt än bara att ligga på kanten av tallriken. Många och snygga bilder.

Nästa är en riktig tegelsten av TV-kändisen och älskaren av medelhavsträdgårdar Peter Englander. Den heter OM KONSTEN ATT ODLA DET OMÖJLIGA.
Här står det mesta om känsliga åtråvärda växter alla omskrivna i bokstavsordning. Man får veta odlingsförhållande, skötsel, hur man zonknäcker i olika odlingszoner, vinterförvaring och historik om växten. Själv är jag för tillfället rätt intresserad av matnyttiga träd som mullbär och valnöt, men man inbjuds verkligen att tänka i andra banor också och får många nya uppslag. En avdelning handlar om krukodlat och fikon står högt upp på önskelistan.

FLERÅRIGA GRÖNSAKER av Philip Weiss m.fl har jag tipsat om tidigare i år, men tål att nämnas igen. Det är den första boken i Sverige om just perenna grönsaker.  Det finns många fler att välja på än man kunnat ana, några känns igen men de flesta är nya bekantskaper. Författarna ingår i ett nätverk av permakulturodlare i Stjärnsund och har egen erfarenhet av växterna de berättar om. De har testat sig fram för att se vad som passar i vårt klimat. Boken inleds med några förklarande kapitel om bland annat permakultur, fördelar med fleråriga växter och rent praktiska tips. Största delen av boken är växtporträtt med fakta om växten, hur den odlas, härdighet, ätliga delar och hur de används, även bilder på var och en. Det finns en lista över plantskolor och andra möjliga inköpsställen där man kan hitta växtmaterial och fröer, samt en liten receptsamling. Helt enkelt en efterlängtad toppenbok.

Allt gott

Kajplök

I förra inlägget hyllade jag fleråriga grönsaker och en sån är ju Kajplöken eller Skogslöken som den också kallas.

Hur länge har jag inte avundats gotlänningarna och deras kajpsoppa på våren, men nu äntligen har jag tagit ett steg närmare denna omtalade delikatess.
Har sått en matsked bulbiller i utkanten av Äppelstunden (lundmiljö) som gränsar mot slänt och ängsmark. Skulle de ta sig har de ett bra område att sprida sig på. Började med att kalka lite extra eftersom jorden här är kalkfattig. Dock har jag lyckats bra med att så ramslök som etablerat sig fint. Därför tänker jag att det kanske inte är helt hopplöst för kajplöken heller. För ramslöken tog det två säsonger innan den grodde så jag förser mig med tålamod.

Ni som läser tidningen Smålandsposten har säkert inte missat denna annons.

De senaste åren har den förekommit nästan varje dag vid denna årstiden. Man kan lätt tro att det handlar om lökarna på bilden, men det är alltså bulbiller man köper.

Googlade runt lite för att se hur tillgången är på bulbiller, men fick inget napp hos de stora fröfirmorna. Man undrar varför? Kan det betyda att bulbillerna är färskgroende och ska planteras på en gång under hösten, alltså inte kommer att gro nu eller... Har ni några erfarenheter av kajplök?

Allt gott

Fleråriga grönsaker - efterlängtad bok

Äntligen finns det en bok om fleråriga grönsaker! Ämnet ligger mig varmt om hjärtat sen många år tillbaka, men det finns egentligen inte så mycket skrivet på svenska. 
Några växter har jag snubblat över ändå, som rankspenat, spenatskräppa och skogslök. Andra är gamla bekanta som rabarber, sparris, ramslök, jordärtskockor, rucola, gräslök som vi väl är bekanta med lite till mans, men vem har hört talas om att storrams är god som sparris, att dagliljor smakar sött och fräscht, inlagda strutbräkenskott, ångad funkia med smör, kokta rötter av knölklocka eller delikatessknölen korogi.

Många av de perenna bladgrönsakerna dyker upp mycket tidigare än våra ettåriga. Nässlan är ju ett utmärkt exempel. De här riktigt tidiga primörerna är guld värda även om jag odlar både babyleaves och har varmbänken full. Många är lundväxter som kan odlas under fruktträden. De flesta är inte särskilt kinkiga utan klarar tuffa tag. Den som försökt bli av med en enveten knölklocka vet vad jag menar. Fast nu när jag känner till att hela plantan är ätlig och kommer ihåg hur stora rotknölarna var när jag grävde upp ångrar jag djupt att den inte fick flytta till nån utkant av trädgården åtminstone. Kanske återupptar jag kontakten under ordnade former så småningom.

Gränsen mellan perenna grönsaker, örter och kryddor är ibland lite flytande, men man kan väl säga att boken mest tar upp grönt som man kan bli en egen rätt eller ett tillbehör på tallriken. Det är inte en ört- och kryddbok.

Sakligt presenteras växtporträtten, hur de odlas och används ofta också med bild. Det finns ett spännande receptkapitel, tabeller och översikter.

För mig har skogsträdgård och permakultur varit ett luddigt begrepp fast jag läst på och hört föreläsningar i ämnet.
Nu har jag fått detta förklarat för mig och tydliga anvisningar om hur man kan göra. Fler ätliga växter kommer att få smyga sig in i Äppelstunden (lund).

Jag har också fått klarhet i ämnet Vallört. Vallört är ju en riktig dunderväxt, urgammal medicinalväxt, bra som gödning, marktäckning, stärkande runt tomaterna, uppskattad av insekterna osv. Problemet har varit det aggressiva växtsättet och att den måste odlas avskilt eller i utkanten av trädgården. Det finns äkta och vild. Nu vet jag också att det är Uppländsk vallört man ska odla 'Bocking 4' eller 'Bocking14', sterila sorter som inte frösår sig och kan skördas hårt.

Det här kommer sannolikt att bli min mest använda trädgårdsbok, bara det att jag faktiskt läst hela säger en del. En bok som har nåt nytt att tillföra trädgårdssverige och jag tror att vi bara är alldeles i begynnelsen av nåt som kommer att bli riktigt stort inom odling.

De som samlat erfarenheter och skrivit heter Daniel Larsson, Annevi Sjöberg och Philipp Weiss från Hälsningbo Skogsträdgård och jag hittade Fleråriga grönsaker på http://flerårigagrönsaker.stjärnsund.nu/

Runt boken har jag lagt åtta ätliga perenner. Känner du igen dem?
Rätt svar en bit ner på sidan.

Allt gott

Tusensköna, luktviol, rabarber, maskros, ramslök, spenatskräppa, libbsticka och gräslök.