Röda och vita rädisor
Zonknäckeri
Jag är varm förespråkare av att äta efter säsong, men om möjligheten till färskt grönt finns utan större ansträngning eller kostnad, utan att importera från andra delar av världen och dessutom alldeles giftfritt så är jag inte den som är den. Det sätter guldkant på tillvaron att tassa ut och plocka lite fräscht eget grönt när man behöver och särskilt på vintern och vårvintern. Det är också kul att tänja på gränserna och se var man hamnar. Lite av samma lycka som zonknäckeri ger när det gäller andra växter.
Tat soi och pak choi för woklunch
Odla i back
Det finns olika sätt att gå tillväga. Det mesta av det vi äter av nu sådde jag i januari i backar. Bäst gillar jag djupa brödbackar av gallerplast som jag klär med dagstidningar och fyller med näringsrik jord. Där hamnar förgrodda plantor, men det går förstås att direktså också. Fördelen med att förgo är att plantorna då startar inomhus och får en snabbstart, för att sen succesivt vänja sig vid lite svalare miljö via belysning i garaget och sen växthuset. Att ta in hela stora backar skulle ta för mycket plats.
Om jag direktsått på plats hade det tagit ytterligare nån månad innan det gått att börja skörda.
Jag har också satt rädisor i en SAMLA-box från IKEA, förgrodda i pluggbrätte. Boxen har fått hål i botten. Det är viktigt annars blir det lätt för blött och möglar, eller för torrt om man håller igen.
Här har pak choi, spenat, rucola, vattenkrasse, ekbladssallat, och några morötter fått flytta ut i den lilla ouppvärmda växthuset. Nackdelen är att jag får bära ut de jag inte vill ska växa för fort de dagar solen står på.
Ett par backar fick plats i en kallbänk, där jag enkelt bara lyfter av locket dagtid. I tunneln övervintrad mangold.
När man odlar i ett relativt svalt utrymme håller sig backarna fuktiga rätt länge. Jag har vattnat cirka en gång i veckan eller i alla fall tittat till dem. Det går ju snabbt när man ändå är där och norpar några blad.
Alla växter lämpar sig inte att så, så här i januari, utan jag har satsat på de som tål lite svalare miljö eller rent av gillar svalt lite extra.
Att låna in perenner
Rucolaplantan tillhör de växter som kan vara gröna hela vintrar i södra Sverige, men i och med att den fick flytta in i höstas, började den dessutom växa när ljuset kom i januari. Att vi nästan skövlat den flera gånger de senaste månaderna märks knappt. Det har blivit både pesto, sallader och pizzatopping.
Detta är den perenna varianten som egentligen heter Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia.) Det finns också en ettårig variant i handeln. Rucola eller Ruccola är det italienska namnet och handelsnamnet.
Varmbänken
Här börjar nu morötter, rödbetor och svartrot titta upp...
...och i mitten förgrodda sallatsplantor, tatsoi och salladslök.
Tidiga ätliga växter ute
Fleråriga ätliga perenner är nåt jag kommer att satsa på ännu mer och särskilt bladgrönsaker. Är så glad för Spenatskräppan (Rumex patientia) som till och med är tidigare än nässlorna och används som vanlig spenat och gräslöken passar så bra till.
Dessutom har hönorna värpt som bara den ett bra tag och plötsligt har man helt härodlade rätter hur enkelt som helst. Spenatsoppa eller nässelsoppa med egna små äggöar toppade med gräslök eller en spenatomelett med gräslök, rädisor och sallad.
Allt gott
