Visar inlägg med etikett gräslök. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gräslök. Visa alla inlägg

lördag 13 april 2019

Lök just nu

Egen lök året runt är en målsättning och att har flera olika sorter att välja på underlättar. Gul, röd och schalottenlök fick jag börja köpa tidigt eftersom kaninerna åt upp nästan alla de nysatta plantorna i fjol. Kvar är utsädet till potatislöken. Purjon tog slut i januari, men vitlöken gav tre gånger mer än vanligt och på flätan som når nästan ända ner till golvet finns många kvar.

Även om det finns luckor i bassortimentet så gläds jag åt den färska löken som börjar spira trots en kall vår och minus på nätterna.



Ramslöken (Allium ursinum) i mörkaste delen av lunden trivs bra och kommer med blad i alla storlekar. De minsta i gången är fjolårets självsådd. Nu skyndar vi att äta av lagret i frysen så att vi kan börja på det nya. Mest smak har bladen som färska, som krydda på risotton, omeletten och pastan. Pesto på ramslök är gudomligt och den funkar bra i örtsalt. Hela växten har en lätt vitlökston och är ätlig inklusive blommorna som är fina att lägga in som kapris.


Förutom skugga, mullrik och lite fuktig jord gillar ramslöken väldränerat och det har den här för hela tomten vilar på en sandplatå. Lunden gödslas på hösten, mycket av löven och skrafset får ligga kvar och på vårvintern kalkar vi. Lök och kalk är generellt en bra kombo. Från början höstsådde jag löken i en lundrabatt andra sidan huset och sen har jag flyttat hit plantor eftersom de tenderade att ta över lite väl mycket i rabatten. Alltså ogräsvarning om de trivs för bra.




Skogslöken, kajplöken (Allium scorodoprasum) trivs också i lunden. Bulbiller sådda på plats. Första året ser löken ut som ett grässtrå och jag vet inte hur många jag råkat rensa bort av misstag. Ett trettiotal har i alla fall klarat sig och får nu självså sig bäst de vill. Används som pujolök och kajpsoppa är ju en delikatess.

En annan som fått flytta runt en del är den Kinesiska gräslöken (Allium tuberosum) som blir 50-60 cm hög med breda, platta blad och stora fina klotformade blommor i vitt. Frösår sig kopiöst där den trivs och om blommorna får vara kvar förstås. Jag upplever att den vill ha lite mer sol än kajplök och ramslök, men fortfarande väldränerat, mullrikt och lätt fuktigt på sommaren. Supergod och användbar med lätt vitlökssmak.



Den vanliga gräslöken har jag så gott om att det går att leka lite med tuvorna. Några har fått plats i kronor på armeringsjärn nerstuckna i pallkragarna. Tyckte det var ett kul sätt att ge lite höjd åt lådorna. Hittade dem på årets trädgårdsmässa i Älvsjö.
När den riktiga värmen kommer är de små krukorna dock inget bra ställe för den törstiga löken, då får de flytta tillbaka till kryddfacket och moderplantan.

Så här långt har det handlat om fleråriga sorter, men jag har för vana att höstså ettårig lök också, som hinner få ett bra försprång och kan bjuda på färskt hela vintern.



Salladslöken - knipplök i butik, såddes i en plastback med tidning i botten i september. Jag brukar tukta den efter hand, alltså klippa ner bladen en bit och använda i vinterns matlagning. Det gör plantorna lite kraftigare innan utplantering, men i år har jag inte alls hunnit med. Det har blivit ett väldigt trassel och nu lutar det åt att klippa ner till 8-10 cm även om jag inte har användning för allt grönt. Sen utplantering i kluster som en liten egen häck vid sidan om sparrisen. Håller sig fin långt in på sommaren som minipurjolökar tills den vanliga är tillräckligt stor. Det finns olika namnsorter. Jag har en röd snygg sort på gång också.

Sist men inte minst den ljuvliga vitlöken som sticker upp sina vassa spjut så fort tjälen gått ur jorden och spetsar spröda löv. Sådd i andra halvan av september. Viktigt att den rotar sig bra innan kylan kommer men ska inte hinna gro. Jag brukar täcka med ett lager löv som förhindrar att tjälen puttar upp lökarna. Sen gäller det ju att minska lagret när vårsolen tittar fram så blasten inte blir blek och kvävd därunder. Nu kan man nypa ett blad här och där till salladen och lite senare använda löken färsk innan den klyftat sig. Delikatess!
Nu när de kommit en bit på väg ska de få sig en dos kompost som jag myllar ner försiktigt mellan raderna och innan midsommar blir det en omgång till.









torsdag 19 april 2018

Färskt just nu

Att hålla sig med färskt året runt är inte så svårt om man har orangeri eller växthus och annars kan man ju alltid grodda och odla babyleaves inomhus, vilket jag också gör. Det har funnits en del färskt ätligt att välja på hela vintern, men nu ökar utbudet för varje dag med januarisådder, varmbänk, fleråriga grönsaker och naturens ätligheter.



Vinterportlaken trivs med kyligt klimat och man sår den med fördel på hösten. I det lilla drivhuset på 5 kvm är den kung hela vintern och brer ut sig i en tjock grön matta. Den kommer alldeles av sig själv efter att jag en gång sått. En och annan har också förirrat sig ut i trädgården men jag brukar samla ihop dem och sätta in i växthuset på hösten. Milda vintrar klarar de sig mycket bra under väv utomhus på friland. Nu när värmen kommer sjunger plantorna på sista versen. Jag ska passa på att skörda så mycket jag orkar sätta i mig de närmaste dagarna. De kommer att gå i blom, fröså sig och försvinna tills det åter blir svalare framåt senhösten. 



I backarna som såddes i januari och har stått i det stora växthuset mestadels frostfritt, är romansallat, spenat och en och annan rädisa skördeklara.




I varmbänken har rädisorna kommit längre. Det känns så lyxigt att redan nu ha en grönsallat med olika konsistenser och smaker; den stadiga romansallaten, spenatens gröna smak, syrligt och vackert från ängssyran, tunna neutrala blad från spenatskräppan, portlakens fräschör, gräslök och så de krispiga rädisorna med lite sting som kronan på verket. Mums, mums! Passar så bra nu när dagarna blir varmare.


Spenatskräppan i bakgrunden är perenn och kan skördas under hela säsongen. Växer nästan så man ser det nu och desto mer man plockar ju mer nytt fräscht kommer. Att gräslöken kommer samtidigt som nässlor och det första bladgröna är tacksamt.


En annan skräppasläkting är den rödnerviga ängssyran, samma som  ibland står bland matbutikens krukodlade sallater och kryddor. Perenn när den växer i trädgården, frösår sig lite lagom och kommer väldigt tidigt.


Jordärtskockor skördar jag nästan hela året, men denna vintern blev det ganska djup tjäle i januari, februari. Nu är det dags att ta upp allihop och plantera om en och en så de får näring och utrymme. Har du inte testat skivade, stekta jordärtskockor tillsammans med stekt svamp och lite färsk persilja så kan jag verkligen rekommendera det som topping på risotto, omelett eller till pasta.




En omgång kirskålspesto har jag också hunnit med. Jag gör på samma sätt som vanlig pesto men tar lite mer vitlök och använder kirskålen som bas, inget annat grönt i, parmesan, vatten, olja, salt, peppar och en näve solrosfrökärnor, mixa, smaka av.

Härlig tid nu när matutbudet breddas allteftersom i natur och trädgård och just det vilda och fleråriga har jag börjat uppskatta allt mer.

Allt gott


--//--

Fler färska trädgårdsinlägg hos länksamlingen TrädgårdsFägring

söndag 2 april 2017

Det första gröna - tänja gränser

Det större växthuset har gett nya odlingsmöjligheter eftersom vi hållit det frostfritt hela vintern med vedeldad golvvärme och bubbelplasttält, men har man ett inglasat utrymme funkar det ju minst lika bra om man vill hålla sig med färskt grönt hela vintern, vår- och försommar.

 Röda och vita rädisor

Zonknäckeri
Jag är varm förespråkare av att äta efter säsong, men om möjligheten till färskt grönt finns utan större ansträngning eller kostnad, utan att importera från andra delar av världen och dessutom alldeles giftfritt så är jag inte den som är den. Det sätter guldkant på tillvaron att tassa ut och plocka lite fräscht eget grönt när man behöver och särskilt på vintern och vårvintern.  Det är också kul att tänja på gränserna och se var man hamnar. Lite av samma lycka som zonknäckeri ger när det gäller andra växter.

  
 Tat soi och pak choi för woklunch

Odla i back
 

Det finns olika sätt att gå tillväga.  Det mesta av det vi äter av nu sådde jag i januari i backar. Bäst gillar jag djupa brödbackar av gallerplast som jag klär med dagstidningar och fyller med näringsrik jord. Där hamnar förgrodda plantor, men det går förstås att direktså också. Fördelen med att förgo är att plantorna då startar inomhus och får en snabbstart, för att sen succesivt vänja sig vid lite svalare miljö via belysning i garaget och sen växthuset. Att ta in hela stora backar skulle ta för mycket plats.
Om jag direktsått på plats hade det tagit ytterligare nån månad innan det gått att börja skörda.
Jag har också satt rädisor i en SAMLA-box från IKEA, förgrodda i pluggbrätte. Boxen har fått hål i botten. Det är viktigt annars blir det lätt för blött och möglar, eller för torrt om man håller igen.



Här har pak choi, spenat, rucola, vattenkrasse, ekbladssallat, och några morötter fått flytta ut i den lilla ouppvärmda växthuset. Nackdelen är att jag får bära ut de jag inte vill ska växa för fort de dagar solen står på.




Ett par backar fick plats i en kallbänk, där jag enkelt bara lyfter av locket dagtid. I tunneln övervintrad mangold.

När man odlar i ett relativt svalt utrymme håller sig backarna fuktiga rätt länge. Jag har vattnat cirka en gång i veckan eller i alla fall tittat till dem. Det går ju snabbt när man ändå är där och norpar några blad.

Alla växter lämpar sig inte att så, så här i januari, utan jag har satsat på de som tål lite svalare miljö eller rent av gillar svalt lite extra.





Att låna in perenner
Rucolaplantan tillhör de växter som kan vara gröna hela vintrar i södra Sverige, men i och med att den fick flytta in i höstas, började den dessutom växa när ljuset kom i januari. Att vi nästan skövlat den flera gånger de senaste månaderna märks knappt. Det har blivit både pesto, sallader och pizzatopping.
Detta är den perenna varianten som egentligen heter Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia.) Det finns också en ettårig variant i handeln. Rucola eller Ruccola är det italienska namnet och handelsnamnet.

Varmbänken


Här börjar nu morötter, rödbetor och svartrot titta upp...



...och i mitten förgrodda sallatsplantor, tatsoi och salladslök.



Tidiga ätliga växter ute 
Fleråriga ätliga perenner är nåt jag kommer att satsa på ännu mer och särskilt bladgrönsaker. Är så glad för Spenatskräppan (Rumex patientia) som till och med är tidigare än nässlorna och används som vanlig spenat och gräslöken passar så bra till. 
Dessutom har hönorna värpt som bara den ett bra tag och plötsligt har man helt härodlade rätter hur enkelt som helst. Spenatsoppa eller nässelsoppa med egna små äggöar toppade med gräslök eller en spenatomelett med gräslök, rädisor och sallad.



Allt gott