Äntligen häck

Nu har det blivit häck runt Äppelstunden! Det känns som att ha gått halvnaken och äntligen fått på sig en kappa.

Att något skulle rama in har jag varit på det klara med sen hörnan gjordes, men vad hittar man på med en bit mark som sakta rör sig och brant slutar i en slänt. Först var tanken en gammaldags gärdsgård av slanor och störar, mannen gick på kurs och material inhandlades. Sen tänkte vi ett varv till och fick inse att störarna nog skulle ge med sig och rätt snart börja luta om de inte sattes minst en meter in på platån och så mycket mark ville jag inte offra.

Efter att i fjol ha planterat en bit häggmispel i färdig höjd på andra sidan huset, kändes det plötsligt som det perfekta valet även här. Häggmispel passar bra in i miljön, rötterna kommer att hjälpa till att binda jorden och färdig höjd gör att häcken kommer att bli jämn när vi klipper trots att en del står i solen och andra plantor mer i skugga under äppelträden. Den kommer också att klara den magra jorden som mest består av sand och att leva i zon 4. 

För en gångs skull har jag kommit ihåg att fota hur det såg ut när vi började.

En tråkig infart, men inte mycket att göra åt garage och bilar. Telefonledning tas väl ner så småningom.

Samma plats, nu med vindskyddande häck. Grannen kommenterade att de inte kunde se in, vilket jag förstås tycker är positivt.

Tunga klumpar att försöka få rakt och på rätt höjd. Alla är olika stora och har olika form.

Även om jag försökt hålla området tomt i ytterkanterna där häcken skulle vara, blev det en hel del ramslök att flytta. Passade på att dela ruggar och även plantera in i ett nytt område i andra änden av tomten som ska fyllas med fleråriga ätliga växter. Ramslöken kommer att stormtrivas som marktäckare i häcken.

Kajplöken fick också flytta tillfälligt, men nu är den välkommen att sprida sig lite som den vill igen.

Återstår att jämna till häcken både i överkant och sidor, men det får vänta till torrare väder. Sen gäller det att ta hand vattningen ordentligt närmaste åren. Det blir droppslang, men även den ska skötas så det inte blir täppt nånstans utan alla får. En planta kan dra upp till 12 liter per vecka. Gångarna ska få ny flis.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdFägring

Lök just nu

Egen lök året runt är en målsättning och att har flera olika sorter att välja på underlättar. Gul, röd och schalottenlök fick jag börja köpa tidigt eftersom kaninerna åt upp nästan alla de nysatta plantorna i fjol. Kvar är utsädet till potatislöken. Purjon tog slut i januari, men vitlöken gav tre gånger mer än vanligt och på flätan som når nästan ända ner till golvet finns många kvar.

Även om det finns luckor i bassortimentet så gläds jag åt den färska löken som börjar spira trots en kall vår och minus på nätterna.

Ramslöken (Allium ursinum) i mörkaste delen av lunden trivs bra och kommer med blad i alla storlekar. De minsta i gången är fjolårets självsådd. Nu skyndar vi att äta av lagret i frysen så att vi kan börja på det nya. Mest smak har bladen som färska, som krydda på risotton, omeletten och pastan. Pesto på ramslök är gudomligt och den funkar bra i örtsalt. Hela växten har en lätt vitlökston och är ätlig inklusive blommorna som är fina att lägga in som kapris.

Förutom skugga, mullrik och lite fuktig jord gillar ramslöken väldränerat och det har den här för hela tomten vilar på en sandplatå. Lunden gödslas på hösten, mycket av löven och skrafset får ligga kvar och på vårvintern kalkar vi. Lök och kalk är generellt en bra kombo. Från början höstsådde jag löken i en lundrabatt andra sidan huset och sen har jag flyttat hit plantor eftersom de tenderade att ta över lite väl mycket i rabatten. Alltså ogräsvarning om de trivs för bra.

Skogslöken, kajplöken (Allium scorodoprasum) trivs också i lunden. Bulbiller sådda på plats. Första året ser löken ut som ett grässtrå och jag vet inte hur många jag råkat rensa bort av misstag. Ett trettiotal har i alla fall klarat sig och får nu självså sig bäst de vill. Används som pujolök och kajpsoppa är ju en delikatess.

En annan som fått flytta runt en del är den Kinesiska gräslöken (Allium tuberosum) som blir 50-60 cm hög med breda, platta blad och stora fina klotformade blommor i vitt. Frösår sig kopiöst där den trivs och om blommorna får vara kvar förstås. Jag upplever att den vill ha lite mer sol än kajplök och ramslök, men fortfarande väldränerat, mullrikt och lätt fuktigt på sommaren. Supergod och användbar med lätt vitlökssmak.

Den vanliga gräslöken har jag så gott om att det går att leka lite med tuvorna. Några har fått plats i kronor på armeringsjärn nerstuckna i pallkragarna. Tyckte det var ett kul sätt att ge lite höjd åt lådorna. Hittade dem på årets trädgårdsmässa i Älvsjö.
När den riktiga värmen kommer är de små krukorna dock inget bra ställe för den törstiga löken, då får de flytta tillbaka till kryddfacket och moderplantan.

Så här långt har det handlat om fleråriga sorter, men jag har för vana att höstså ettårig lök också, som hinner få ett bra försprång och kan bjuda på färskt hela vintern.

Salladslöken - knipplök i butik, såddes i en plastback med tidning i botten i september. Jag brukar tukta den efter hand, alltså klippa ner bladen en bit och använda i vinterns matlagning. Det gör plantorna lite kraftigare innan utplantering, men i år har jag inte alls hunnit med. Det har blivit ett väldigt trassel och nu lutar det åt att klippa ner till 8-10 cm även om jag inte har användning för allt grönt. Sen utplantering i kluster som en liten egen häck vid sidan om sparrisen. Håller sig fin långt in på sommaren som minipurjolökar tills den vanliga är tillräckligt stor. Det finns olika namnsorter. Jag har en röd snygg sort på gång också.

Sist men inte minst den ljuvliga vitlöken som sticker upp sina vassa spjut så fort tjälen gått ur jorden och spetsar spröda löv. Sådd i andra halvan av september. Viktigt att den rotar sig bra innan kylan kommer men ska inte hinna gro. Jag brukar täcka med ett lager löv som förhindrar att tjälen puttar upp lökarna. Sen gäller det ju att minska lagret när vårsolen tittar fram så blasten inte blir blek och kvävd därunder. Nu kan man nypa ett blad här och där till salladen och lite senare använda löken färsk innan den klyftat sig. Delikatess!
Nu när de kommit en bit på väg ska de få sig en dos kompost som jag myllar ner försiktigt mellan raderna och innan midsommar blir det en omgång till.

@atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Ätlig strutbräken

 
Fleråriga ätliga växter intresserar mig särskilt och det gäller både vilda och i trädgården. Strutbräken kan tillhöra båda grupperna, men hos mig får de bo i trädgården. Efter några år kastar plantorna ut kraftiga jordstammar och nya plantor slår upp lite här och var. Otroligt charmigt och vackert på rätt ställe, alltså där man vill ha en vild känsla, men kan förstås bli ett gissel där de hamnat fel. Trivs i lite fuktig jord i skuggan åt norr. Här växer de till och med i grus dit solen aldrig når. Några plantor har på tjugo år blivit nåt hundratal och nu är jag på gång att flytta ett större antal till gränsen mellan skog och tomt så gränsen blir så flytande som möjligt.

När de blivit många har jag också börjat skörda av dem. Det är den lilla skruvade snäckan, på engelska kallad fiddlehead som är en riktig delikatess, men man får vara snabb i vändningarna för efter bara ett par dar har bladet vecklat ut sig för långt och snäckan får en liten bitterhet. Blad högre än 15 cm låter man därför vara och jag plockar inte heller alla på samma planta.

I Kanada och vissa delar av U.S.A. använder man skotten i soppa. Det verkar vara en lika utbredd vårdelikatess som nässelsoppan hos oss av instagramflödet att döma.

Jag föredrar dem stekta al dente i smör, gärna med tendens till lite yta, kryddade med salt och peppar och gärna åt det saltare hållet, men det är ju en smaksak. Mannen tycker smaken påminner om sparris och jag håller med, men texturen är mer mjuk än krispig. Just nu den perfekta lättlunchen som topping på en omelett, i pastan med ost och lök eller bara som tillbehör. Man kan också fritera dem eller lägga in. 

Obs! Att man sköljer dem noga i flera vatten innan tillagning och kokar ca 7-10 min i saltat vatten, sen kyler dem i isvatten för att bli av med eventuell bitter antydan. Gäller även om man ska steka dem.

Strutbräken får helt enkelt fem rädisor för snygg, matig, användbar, god och gratis!

Allt gott