Ätliga perenner i rabatterna

Ätliga perenner har intresserat mig i många år och nu har jag samlat på mig ett ansenligt gäng. Mycket i rabatterna som planterats som prydnader är faktiskt ätligt och gott, fast jag saknat kunskapen, andra rabattväxter fungerar som medicinalväxter.

Numera tänker jag på vilken ätlig växt jag kan använda när jag behöver en marktäckare, klotform eller nåt fjäderlätt och försöker använda det ätliga bland de vanliga perennerna. Den mest lyckade kombon är nog ramslöken som marktäckare i två lundar. Ramslöken frösår sig och vissnar sen ner under högsommaren och andra växter tar glatt över.

Över huvud taget uppskattar jag de perenna ätliga växterna särskilt på våren. Jag köper nämligen inte växthusodlade grönsaker på vinter, dvs sånt som inte är i säsong och odlar ett begränsat urval vintergrönt här hemma, men med våren och värmen kommer suget efter mer färskt och grönt. Uppskattar omväxlingen, att få börja plocka av nya växter.

Skräpporna är riktigt tidiga, till och med före nässlorna och har gamla anor som kulturväxt.

Den Rödnerviga skogsskräppan Rumex sanguineus har redan kämpat sig upp, inköpt som rödnervig ängssyra och prydnadsväxt, men snart upptäckte jag att det handlade om en ätlig och mycket god syra som jag använder nästan året runt. Den sätter lite sting och är vacker i grönsalladen. Använder bara de unga bladen från mitten som är ljusgröna och mjälla. Fortfarande fungerar den som prydnad. Jag brukar matcha nerverna med mörkröda dahlior bredvid. Skogsskräppan trivs på skuggiga ställen, men klarar torka bra även om bladen blir segare och inte lika goda. Frösår sig och är en toppenväxt som undervegetation i en vildare del av trädgården. Jag har ett ätligt skogsbryn där den nästan kan bre ut sig som den vill.

Spenatskräppan Rumex patienta är en annan favorit som skjuter nya blad fram till jul, pausar ett tag och fortsätter sen växa igen så snart temperaturen håller sig runt nollan. På sommaren brukar jag inte hinna med att äta alla blad. De växer sig halvmeterlånga och grova och plantan skjuter iväg en tremeters blomställning som jag klipper ner innan den fröar av sig. Det gäller att veta var man vill ha en sån här planta från början för den har enorma rötter som man inte drar upp hur som helst. Min planta inköptes på Tradera för mer än tio år sen. Det kom en rotbit med blad som var så illa medgångna att de såg ut som hackad spenat i plastpåsen, men med lite omsorg och kärlek tog sig roten i alla fall och har brett ut sig till en liten buske som jag har mycket glädje av. Jag använder bladen både färska och tillagade som spenat.

Nästa favorit är Rankspenaten Hablitzia thamnoides, också en gammal kulturväxt som man ibland kan hitta vid gamla gårdar och torpställen, tillhör amarantväxterna. Just nu lyser den röd lång väg, men efter hand som den ger sig iväg uppåt blir rankorna allt mer gröna. Hos mig står den i en decimeter jord, torrt med sol nästan hela dagen och klarar sig fint även om den säkert skulle gilla lite mer djup för rötterna. Rankorna klär vackert in staketet framåt sommaren. Den här använder jag också både färsk och tillagad fram till midsommar. Sen börjar den blomma och kan klippas ner. Har testat den i skugga och i surjordsparti, men där vill den inte växa.

 @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Ätlig strutbräken

 
Fleråriga ätliga växter intresserar mig särskilt och det gäller både vilda och i trädgården. Strutbräken kan tillhöra båda grupperna, men hos mig får de bo i trädgården. Efter några år kastar plantorna ut kraftiga jordstammar och nya plantor slår upp lite här och var. Otroligt charmigt och vackert på rätt ställe, alltså där man vill ha en vild känsla, men kan förstås bli ett gissel där de hamnat fel. Trivs i lite fuktig jord i skuggan åt norr. Här växer de till och med i grus dit solen aldrig når. Några plantor har på tjugo år blivit nåt hundratal och nu är jag på gång att flytta ett större antal till gränsen mellan skog och tomt så gränsen blir så flytande som möjligt.

När de blivit många har jag också börjat skörda av dem. Det är den lilla skruvade snäckan, på engelska kallad fiddlehead som är en riktig delikatess, men man får vara snabb i vändningarna för efter bara ett par dar har bladet vecklat ut sig för långt och snäckan får en liten bitterhet. Blad högre än 15 cm låter man därför vara och jag plockar inte heller alla på samma planta.

I Kanada och vissa delar av U.S.A. använder man skotten i soppa. Det verkar vara en lika utbredd vårdelikatess som nässelsoppan hos oss av instagramflödet att döma.

Jag föredrar dem stekta al dente i smör, gärna med tendens till lite yta, kryddade med salt och peppar och gärna åt det saltare hållet, men det är ju en smaksak. Mannen tycker smaken påminner om sparris och jag håller med, men texturen är mer mjuk än krispig. Just nu den perfekta lättlunchen som topping på en omelett, i pastan med ost och lök eller bara som tillbehör. Man kan också fritera dem eller lägga in. 

Obs! Att man sköljer dem noga i flera vatten innan tillagning och kokar ca 7-10 min i saltat vatten, sen kyler dem i isvatten för att bli av med eventuell bitter antydan. Gäller även om man ska steka dem.

Strutbräken får helt enkelt fem rädisor för snygg, matig, användbar, god och gratis!

Allt gott

Kajplök

I förra inlägget hyllade jag fleråriga grönsaker och en sån är ju Kajplöken eller Skogslöken som den också kallas.

Hur länge har jag inte avundats gotlänningarna och deras kajpsoppa på våren, men nu äntligen har jag tagit ett steg närmare denna omtalade delikatess.
Har sått en matsked bulbiller i utkanten av Äppelstunden (lundmiljö) som gränsar mot slänt och ängsmark. Skulle de ta sig har de ett bra område att sprida sig på. Började med att kalka lite extra eftersom jorden här är kalkfattig. Dock har jag lyckats bra med att så ramslök som etablerat sig fint. Därför tänker jag att det kanske inte är helt hopplöst för kajplöken heller. För ramslöken tog det två säsonger innan den grodde så jag förser mig med tålamod.

Ni som läser tidningen Smålandsposten har säkert inte missat denna annons.

De senaste åren har den förekommit nästan varje dag vid denna årstiden. Man kan lätt tro att det handlar om lökarna på bilden, men det är alltså bulbiller man köper.

Googlade runt lite för att se hur tillgången är på bulbiller, men fick inget napp hos de stora fröfirmorna. Man undrar varför? Kan det betyda att bulbillerna är färskgroende och ska planteras på en gång under hösten, alltså inte kommer att gro nu eller... Har ni några erfarenheter av kajplök?

Allt gott

Fleråriga grönsaker - efterlängtad bok

Äntligen finns det en bok om fleråriga grönsaker! Ämnet ligger mig varmt om hjärtat sen många år tillbaka, men det finns egentligen inte så mycket skrivet på svenska. 
Några växter har jag snubblat över ändå, som rankspenat, spenatskräppa och skogslök. Andra är gamla bekanta som rabarber, sparris, ramslök, jordärtskockor, rucola, gräslök som vi väl är bekanta med lite till mans, men vem har hört talas om att storrams är god som sparris, att dagliljor smakar sött och fräscht, inlagda strutbräkenskott, ångad funkia med smör, kokta rötter av knölklocka eller delikatessknölen korogi.

Många av de perenna bladgrönsakerna dyker upp mycket tidigare än våra ettåriga. Nässlan är ju ett utmärkt exempel. De här riktigt tidiga primörerna är guld värda även om jag odlar både babyleaves och har varmbänken full. Många är lundväxter som kan odlas under fruktträden. De flesta är inte särskilt kinkiga utan klarar tuffa tag. Den som försökt bli av med en enveten knölklocka vet vad jag menar. Fast nu när jag känner till att hela plantan är ätlig och kommer ihåg hur stora rotknölarna var när jag grävde upp ångrar jag djupt att den inte fick flytta till nån utkant av trädgården åtminstone. Kanske återupptar jag kontakten under ordnade former så småningom.

Gränsen mellan perenna grönsaker, örter och kryddor är ibland lite flytande, men man kan väl säga att boken mest tar upp grönt som man kan bli en egen rätt eller ett tillbehör på tallriken. Det är inte en ört- och kryddbok.

Sakligt presenteras växtporträtten, hur de odlas och används ofta också med bild. Det finns ett spännande receptkapitel, tabeller och översikter.

För mig har skogsträdgård och permakultur varit ett luddigt begrepp fast jag läst på och hört föreläsningar i ämnet.
Nu har jag fått detta förklarat för mig och tydliga anvisningar om hur man kan göra. Fler ätliga växter kommer att få smyga sig in i Äppelstunden (lund).

Jag har också fått klarhet i ämnet Vallört. Vallört är ju en riktig dunderväxt, urgammal medicinalväxt, bra som gödning, marktäckning, stärkande runt tomaterna, uppskattad av insekterna osv. Problemet har varit det aggressiva växtsättet och att den måste odlas avskilt eller i utkanten av trädgården. Det finns äkta och vild. Nu vet jag också att det är Uppländsk vallört man ska odla 'Bocking 4' eller 'Bocking14', sterila sorter som inte frösår sig och kan skördas hårt.

Det här kommer sannolikt att bli min mest använda trädgårdsbok, bara det att jag faktiskt läst hela säger en del. En bok som har nåt nytt att tillföra trädgårdssverige och jag tror att vi bara är alldeles i begynnelsen av nåt som kommer att bli riktigt stort inom odling.

De som samlat erfarenheter och skrivit heter Daniel Larsson, Annevi Sjöberg och Philipp Weiss från Hälsningbo Skogsträdgård och jag hittade Fleråriga grönsaker på http://flerårigagrönsaker.stjärnsund.nu/

Runt boken har jag lagt åtta ätliga perenner. Känner du igen dem?
Rätt svar en bit ner på sidan.

Allt gott

Tusensköna, luktviol, rabarber, maskros, ramslök, spenatskräppa, libbsticka och gräslök.