Visar inlägg med etikett rödnervig ängssyra. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rödnervig ängssyra. Visa alla inlägg

fredag 8 mars 2019

Ätliga perenner i rabatterna

Ätliga perenner har intresserat mig i många år och nu har jag samlat på mig ett ansenligt gäng. Mycket i rabatterna som planterats som prydnader är faktiskt ätligt och gott, fast jag saknat kunskapen, andra rabattväxter fungerar som medicinalväxter.

Numera tänker jag på vilken ätlig växt jag kan använda när jag behöver en marktäckare, klotform eller nåt fjäderlätt och försöker använda det ätliga bland de vanliga perennerna. Den mest lyckade kombon är nog ramslöken som marktäckare i två lundar. Ramslöken frösår sig och vissnar sen ner under högsommaren och andra växter tar glatt över.

Över huvud taget uppskattar jag de perenna ätliga växterna särskilt på våren. Jag köper nämligen inte växthusodlade grönsaker på vinter, dvs sånt som inte är i säsong och odlar ett begränsat urval vintergrönt här hemma, men med våren och värmen kommer suget efter mer färskt och grönt. Uppskattar omväxlingen, att få börja plocka av nya växter.

Skräpporna är riktigt tidiga, till och med före nässlorna och har gamla anor som kulturväxt.




Den Rödnerviga skogsskräppan Rumex sanguineus har redan kämpat sig upp, inköpt som rödnervig ängssyra och prydnadsväxt, men snart upptäckte jag att det handlade om en ätlig och mycket god syra som jag använder nästan året runt. Den sätter lite sting och är vacker i grönsalladen. Använder bara de unga bladen från mitten som är ljusgröna och mjälla. Fortfarande fungerar den som prydnad. Jag brukar matcha nerverna med mörkröda dahlior bredvid. Skogsskräppan trivs på skuggiga ställen, men klarar torka bra även om bladen blir segare och inte lika goda. Frösår sig och är en toppenväxt som undervegetation i en vildare del av trädgården. Jag har ett ätligt skogsbryn där den nästan kan bre ut sig som den vill.




Spenatskräppan Rumex patienta är en annan favorit som skjuter nya blad fram till jul, pausar ett tag och fortsätter sen växa igen så snart temperaturen håller sig runt nollan. På sommaren brukar jag inte hinna med att äta alla blad. De växer sig halvmeterlånga och grova och plantan skjuter iväg en tremeters blomställning som jag klipper ner innan den fröar av sig. Det gäller att veta var man vill ha en sån här planta från början för den har enorma rötter som man inte drar upp hur som helst. Min planta inköptes på Tradera för mer än tio år sen. Det kom en rotbit med blad som var så illa medgångna att de såg ut som hackad spenat i plastpåsen, men med lite omsorg och kärlek tog sig roten i alla fall och har brett ut sig till en liten buske som jag har mycket glädje av. Jag använder bladen både färska och tillagade som spenat.



Nästa favorit är Rankspenaten Hablitzia thamnoides, också en gammal kulturväxt som man ibland kan hitta vid gamla gårdar och torpställen, tillhör amarantväxterna. Just nu lyser den röd lång väg, men efter hand som den ger sig iväg uppåt blir rankorna allt mer gröna. Hos mig står den i en decimeter jord, torrt med sol nästan hela dagen och klarar sig fint även om den säkert skulle gilla lite mer djup för rötterna. Rankorna klär vackert in staketet framåt sommaren. Den här använder jag också både färsk och tillagad fram till midsommar. Sen börjar den blomma och kan klippas ner. Har testat den i skugga och i surjordsparti, men där vill den inte växa.

Länksamlingen TrädgårdsFägring



torsdag 19 april 2018

Färskt just nu

Att hålla sig med färskt året runt är inte så svårt om man har orangeri eller växthus och annars kan man ju alltid grodda och odla babyleaves inomhus, vilket jag också gör. Det har funnits en del färskt ätligt att välja på hela vintern, men nu ökar utbudet för varje dag med januarisådder, varmbänk, fleråriga grönsaker och naturens ätligheter.



Vinterportlaken trivs med kyligt klimat och man sår den med fördel på hösten. I det lilla drivhuset på 5 kvm är den kung hela vintern och brer ut sig i en tjock grön matta. Den kommer alldeles av sig själv efter att jag en gång sått. En och annan har också förirrat sig ut i trädgården men jag brukar samla ihop dem och sätta in i växthuset på hösten. Milda vintrar klarar de sig mycket bra under väv utomhus på friland. Nu när värmen kommer sjunger plantorna på sista versen. Jag ska passa på att skörda så mycket jag orkar sätta i mig de närmaste dagarna. De kommer att gå i blom, fröså sig och försvinna tills det åter blir svalare framåt senhösten. 



I backarna som såddes i januari och har stått i det stora växthuset mestadels frostfritt, är romansallat, spenat och en och annan rädisa skördeklara.




I varmbänken har rädisorna kommit längre. Det känns så lyxigt att redan nu ha en grönsallat med olika konsistenser och smaker; den stadiga romansallaten, spenatens gröna smak, syrligt och vackert från ängssyran, tunna neutrala blad från spenatskräppan, portlakens fräschör, gräslök och så de krispiga rädisorna med lite sting som kronan på verket. Mums, mums! Passar så bra nu när dagarna blir varmare.


Spenatskräppan i bakgrunden är perenn och kan skördas under hela säsongen. Växer nästan så man ser det nu och desto mer man plockar ju mer nytt fräscht kommer. Att gräslöken kommer samtidigt som nässlor och det första bladgröna är tacksamt.


En annan skräppasläkting är den rödnerviga ängssyran, samma som  ibland står bland matbutikens krukodlade sallater och kryddor. Perenn när den växer i trädgården, frösår sig lite lagom och kommer väldigt tidigt.


Jordärtskockor skördar jag nästan hela året, men denna vintern blev det ganska djup tjäle i januari, februari. Nu är det dags att ta upp allihop och plantera om en och en så de får näring och utrymme. Har du inte testat skivade, stekta jordärtskockor tillsammans med stekt svamp och lite färsk persilja så kan jag verkligen rekommendera det som topping på risotto, omelett eller till pasta.




En omgång kirskålspesto har jag också hunnit med. Jag gör på samma sätt som vanlig pesto men tar lite mer vitlök och använder kirskålen som bas, inget annat grönt i, parmesan, vatten, olja, salt, peppar och en näve solrosfrökärnor, mixa, smaka av.

Härlig tid nu när matutbudet breddas allteftersom i natur och trädgård och just det vilda och fleråriga har jag börjat uppskatta allt mer.

Allt gott


--//--

Fler färska trädgårdsinlägg hos länksamlingen TrädgårdsFägring