Färskt just nu

Att hålla sig med färskt året runt är inte så svårt om man har orangeri eller växthus och annars kan man ju alltid grodda och odla babyleaves inomhus, vilket jag också gör. Det har funnits en del färskt ätligt att välja på hela vintern, men nu ökar utbudet för varje dag med januarisådder, varmbänk, fleråriga grönsaker och naturens ätligheter.

Vinterportlaken trivs med kyligt klimat och man sår den med fördel på hösten. I det lilla drivhuset på 5 kvm är den kung hela vintern och brer ut sig i en tjock grön matta. Den kommer alldeles av sig själv efter att jag en gång sått. En och annan har också förirrat sig ut i trädgården men jag brukar samla ihop dem och sätta in i växthuset på hösten. Milda vintrar klarar de sig mycket bra under väv utomhus på friland. Nu när värmen kommer sjunger plantorna på sista versen. Jag ska passa på att skörda så mycket jag orkar sätta i mig de närmaste dagarna. De kommer att gå i blom, fröså sig och försvinna tills det åter blir svalare framåt senhösten. 

I backarna som såddes i januari och har stått i det stora växthuset mestadels frostfritt, är romansallat, spenat och en och annan rädisa skördeklara.

I varmbänken har rädisorna kommit längre. Det känns så lyxigt att redan nu ha en grönsallat med olika konsistenser och smaker; den stadiga romansallaten, spenatens gröna smak, syrligt och vackert från ängssyran, tunna neutrala blad från spenatskräppan, portlakens fräschör, gräslök och så de krispiga rädisorna med lite sting som kronan på verket. Mums, mums! Passar så bra nu när dagarna blir varmare.

Spenatskräppan i bakgrunden är perenn och kan skördas under hela säsongen. Växer nästan så man ser det nu och desto mer man plockar ju mer nytt fräscht kommer. Att gräslöken kommer samtidigt som nässlor och det första bladgröna är tacksamt.

En annan skräppasläkting är den rödnerviga ängssyran, samma som  ibland står bland matbutikens krukodlade sallater och kryddor. Perenn när den växer i trädgården, frösår sig lite lagom och kommer väldigt tidigt.

Jordärtskockor skördar jag nästan hela året, men denna vintern blev det ganska djup tjäle i januari, februari. Nu är det dags att ta upp allihop och plantera om en och en så de får näring och utrymme. Har du inte testat skivade, stekta jordärtskockor tillsammans med stekt svamp och lite färsk persilja så kan jag verkligen rekommendera det som topping på risotto, omelett eller till pasta.

En omgång kirskålspesto har jag också hunnit med. Jag gör på samma sätt som vanlig pesto men tar lite mer vitlök och använder kirskålen som bas, inget annat grönt i, parmesan, vatten, olja, salt, peppar och en näve solrosfrökärnor, mixa, smaka av.

Härlig tid nu när matutbudet breddas allteftersom i natur och trädgård och just det vilda och fleråriga har jag börjat uppskatta allt mer.

Allt gott

--//--

Fler färska trädgårdsinlägg hos länksamlingen TrädgårdsFägring

Jordärtskockor, mums!

Jordärtskockor är bland det godaste jag vet. Kan helt enkelt få riktiga jordärtskockssug och det fick jag häromdagen. 

De jag skördade i höstas har förvarats hängande i nätsäckar i en frostfri brunn (utan vatten),  men huvudlagret har övervintrat i landet omstoppade och täckta av ett tjockt lager halm från täckodlingen. Det gäller att hålla frostfritt. Eftersom vi dessutom inte haft kallare än runt -5° hela vinter, har de klarat sig hur bra som helst med bara en liten fryst skorpa på några cm överst. Bara att gräva upp efter behov.

När det är dags att förbereda landet för årets odlingar, kommer jag att gräva upp alla jordärtskockorna och sätta dem på nytt ställe, eftersom de forlorar i kvalité av odlas på samma plats år efter år, hur frestande det än kan vara att låta dom bara stå kvar och bilda djungel. För många kan de nog bli ett ogräs, men jag är noga med att ta vara på alla små knölar som jag kan hitta och inte sprida blasten hur som helst över landet när jag skördar. De knölar som ändå blir kvar är lätta att gräva upp.

Gödslar landet och sätter de finaste knölarna med ca 30 cm mellanrum och 10-15 cm djupt. Eftersom de blir 2-3 meter höga brukar jag också tänka på att plantera i bakre kant så de inte skuggar allt annat eller plantera som vindskydd.

Under senhösten kapar jag stjälkarna till 50 cm och låter knölarna växa vidare. Stoppar om med ett tjockt lager marktäckning, halm, ensilage, gräs, ull eller vad jag får tag på.

Vissa sorter blommar vackert, tillhör familjen kogblommiga växter Asteraceae, påminner om solrosor och tillhör mycket riktigt solrossläktet Helianthus. Det vetenskapliga namnet är H. tuberosus. I knölarna lagras kolhydraten inulin som är en källa till fruktos inom industrin. Det gör också knölarna svårkokta på det sättet att de lätt faller sönder. Mest användbara är de därför till soppor, puréer, i mos och gratänger, men även friterade som chips och stekta i tunna skivor. Periodvis är jag lite känslig för inulinet särskilt i soppor (man kan bli lite svullen), men stekta jordärtskockor bukar aldrig vara några problem.

Här kommer ett av mina favoritrecept och ett gott tips är att steka mer skocktopping än vad jag skrivit i receptet. Den tar nämligen alltid slut här hur mycket man än gör. God även till omelett och som topping i soppan.  God kall.



Risotto med torkad svamp och jordärtskockor

3 dl torkad svamp tex trattkantareller, gul- el svart trumpetsvamp
12 dl vatten + 2 msk gott grönsaksbuljongpulver
1 dl vitt vin
1 gul lök
3 msk olja
3 dl avorioris
250 g jordärtskockor
salt och peppar
parmesan
färsk persilja

Lägg den torkade svampen i en gryta och häll på vatten så att det täcker. Låt stå och dra under natten eller åtminstone ett par timmar eller följ instruktionerna på förpackningen. Koka bort vattnet. Lyft upp svampen och lägg åt sidan.
Koka upp 12 dl vatten och lös upp buljongpulvret . 
Finhacka löken smält i olja på medelvärme i gryta där risotton också får plats.
Lägg i riset och låt det fräsa med tills det  blir glasartat 3-4 minuter.
Spä riset med vin och buljong men bara 2-3 dl i taget så att vätskan efter hand får koka ihop med riset. Inget lock på grytan.
Skala och skär jordärtskockorna i 3-4 mm skivor. Stek i lite olja på stekpanna tillsammans med svampen. Smaka av med salt.
När risotton blivit lagom krämig och riskornen fortfarande har en liten kärna, ta kastrullen från värmen. Smaka av med salt och peppar och riv över rikligt med parmesan.
Servera risotton ur gjupt fat eller skål och med den knaperstekta svampen och jordärtskockorna som topping. Strö över färsk persilja.

 

Ha det fint vänner