Summering av grönsaksåret

För mig är inte julen bara den stora vinterhögtiden utan också en summering vad det gäller de egna matförråden. Har de färska tomaterna räckt till jul, har sommarsquashen klarat sig, hur mycket eget blir det på bordet?

En del av det jag odlar som olika rotsaker finns i tryggt förvar i jordkällaren på Södra filialen. Annat som tomater, spenat, mangold, svartkål, ärtor, bönor, dill, persilja är antingen stoppade direkt i frysen eller förädlade i form av röror, såser, syrningar och andra inläggningar. Kryddor, örter och te är torkade, vitlöken hänger i sin fläta bredvid lökkorgen i garaget. Svartkål, strandkål, mangold, jordärtskockor, vinterpurjo står faktiskt kvar i landen och går att skörda vid behov. I snicken står de ljuvligt doftande äppellådorna med täcken över sig.

Ja, det finns ju faktiskt en del i förråden, men utmaningen som jag varje år ger mig själv är att så mycket som möjligt på julbordet ska vara av egen produktion. I år fixar jag rödbetssalladen, rödkålen, grönkål, grönsalladen, skott, groddar, morötter, ägghalvor, marinerade bönor, jordärtskockor i senapssås. Så långt allt väl, men det finns ändå en del som saknas.

Brysselkålen hann inte riktigt fram och potatisen tog slut förra veckan. Potatisbristen förtjänar en förklaring.
I giftfri odling behöver man rotera växtplatsen varje år för att få så frisk potatis som möjligt. Att odla tomater och potatis tillsammans på en liten villatomt kan ställa till rejäla problem eftersom de är nära släkt och får samma sjukdomar. Alltså har jag delat upp mitt land på Södra filialen i sex tänkta kvarter där potatisen får en sjättedel och sen byter plats varje år. I fjol höstsådde jag halva potatislandet och täckte med tjockt lager halm. Det var förstås en vild chansning, men alla som odlat potatis har väl nån gång varit med om att knölar glömts i jorden och sen självsått sig kommande säsong på de mest opraktiska ställen. Så varför inte försöka styra upp det hela och få en extra tidig skörd, tänkte jag. Men, nej det funkade inte trots relativt mild vinter. Det blev väldigt glest i raderna, mindre plats för vinterpotatisen och ett magert förråd. Nu får det istället bli en bunkringsresa till ekologiska gårdsbutiken i Tävelsås.

Egen vitkål att göra brunkål av saknar jag också. Satte inte tillräckligt eftersom den är svår att förvara färsk och jag inte visste att vi skulle ha tillgång till jordkällare.

Trots att jag odlat hela mitt liv tycker jag fortfarande det är svårt att veta hur mycket som går åt vid olika tidpunkter under året, hur mycket jag kommer att kunna ta hand om orka/hinna mjölksyra eller förädla på andra sätt. Det kan bli missväxt medan annat kan trivas extra bra. Mycket beror förstås på att utrymmet är begränsat och behöver utnyttjas på bästa sätt, men det är också viktigt att inte slösa tid och kraft på att odla för mycket av nåt vi inte hinner äta upp och istället odla tillräckligt av sånt vi gillar och äter mycket av.

Självhushållet omfattar inte bara grönsaker utan också eget kött, vilt och fisk. Ofta har vi i både rökta bogar, filéer och vildsvinsskinka, men inte i år. Vildsvinen har minskat, vilket jag i och för sig är glad för, men det gör också att en del kött fått köpas. Det traditionella julbordet bygger trots allt på grisslakten även om jag själv håller mig till grönsakerna. Jo, köttbullarna är ju faktiskt egna fast på älgkött.

Det är ändå fantastiskt hur mycket man kan höja självförsörningsgraden bara genom att odla på en liten villatomt. Vår yta är på ca 1400 kvadratmeter, hälften är parkering och byggnader, ca 700 kvm trädgård med fruktträd och ca 60 kvm odlas intensivt. Sen plussar jag på med vinterförråd från Södra filialen. Tänkte återkomma till hur jag gör för att klämma ur villaträdgården riktigt mycket grönsaker i inlägg längre fram.

Härnäst väntar vintersådder och förgroning av plantor till varmbänken som laddas i februari.

God Jul

önskar

 

Plastbanta

Nån som försökt att klara sig utan plast en månad, en vecka eller bara en dag?

Det låter väl hur enkelt som helst, tänkte jag och lade glatt en tallrik över det som blev över från middagen, istället för att köra in skålen i en plastpåse. So far so good.

Men osten, charken och alla möjliga andra produkter jag köper är inplastade, till och med trädgårdstidningen. Det dröjde alltså inte många minuter förrän jag åter höll i en sladdrig plastförpackning.

Varför göra sån affär av lite plast? Denna fantastiska uppfinning inte minst i trädgårdssammanhang.
Det finns många som kan mycket mer om detta än jag och kan förklara kemin i detalj. Jag nöjer mig med det faktum att mjukplast avger giftiga ämnen som flyger runt i luften vi inandas, på olika sätt hamnar i naturen, haven, i fisken som vi äter. Mjukgörare s.k. ftalater frigörs när vi hanterar mjukplasten och finns i luften vi inandas. Det är nog argument för mig. Plasten växer oss över huvudena och förgiftar vår miljö. Det handlar om fertilitet och cancer.
Det är till och med så att den mesta av all plast som nånsin producerats fortfarande finns kvar enligt Naturskyddsföreningen. Plast driver runt i gigantiska klumpar i haven som öar och i vissa länder har man helt förlorat kontrollen över all kringflygande plast.

Eftersom mjukplast är i stort sett det enda som hamnar i vår soptunna efter sortering blir det väldigt markant vilka mängder det handlar om bara för vårt lilla hushåll. En hårdpackad soppåse med mjukplast i veckan. Helt galet!
Brännbart eldas upp, organiskt komposteras, glas, metall osv kör vi själva till sorteringen några gånger om året. Vi har ingen kommunal hämtning för sånt och det blir inte så mycket, men mjukplasten blir kvar.

Problemet är inte helt nytt för mig, men jag har länge dövat samvetet med att jag återanvänder alla påsar från grönsaks- och fruktdisken för snigelplockning. En del har alltså hamnat i en liten korg i hallen där jag snabbt kan rycka en påse innan jag går ut när det är snigeltider. Ute har jag ett annat och större lager för mer seriös snigelplockning. Får återkomma och förklara metoden en annan gång.

Nu har påslagret för sniglar blivit så stort att det förmodligen räcker flera år framåt. Det går inte längre att försvara fruktpåsarna. Det här är ju ett område som jag faktiskt kan påverka. Nu har jag tvättpåsar som jag tar med mig till affären och plockar i. De väger bara några gram, är lätta att tvätta och hyggligt genomskinliga så man ser innehållet. Dessa köpte jag på Lindex, men jag tror nog att de flesta butiker som säljer Bh:ar också säljer tvättpåsar. På nätet finns dessutom en rad ekobutiker som säljer särskilda nätpåsar av organiskt material. Bara att googla på.

Det känns helt enkelt bra i magtrakten att ha taget ett steg längre mot ett hållbart liv. Många bäckar små...  En så enkel åtgärd och ändå var det så svårt att få ändan ur vagnen.

Däremot har det varit mycket lättare att byta ut plastkassarna mot pappers vid veckohandlingen. Tror till och med att jag låg lite före utvecklingen där, eftersom man för 10-15 år sen hävdade att det inte var nån miljövinst med att använda papperskassar. Räkneexemplet byggde på att man tog en ny kasse varje gång, men jag återanvänder samma tre papperskassar tre, fyra månader och sen slutar de som påsar för brännbart. Ska jag bara ha ett par grejer finns det alltid tygkasse till hands.

Hårdplasten är inte en riktigt lika stor miljöbov eftersom den återanvänds igen och igen. Att byta ut dem rakt av är ett miljöslöseri i sig, men jag köper inte slentrianmässigt nya hårdplastprodukter. Många gånger finns det andra material eller metoder som är både snyggare, mer funktionella och miljövänligare. I trädgårdssammanhang förekommer det en hel del hårdplast när man sysslar med plantor och uppdrivning, men jag jobbar på att minska även där. Får återkomma till det i annat inlägg.

Förväntade mig en del lyfta ögonbryn, kanske nån spontan kommentar eller liten diskussion över fruktdisken när jag började med tvättpåsarna, men hittills bara en kassör som inte kände igen förpackningen följt av en positiv kommentar i kön. Att plastbanta känns jättebra och jag diskuterar gärna.

Salens lanthandel

På landet händer det fantastiska saker...

som till exempel att man i grannbyn Blädinge håller på att få en lanthandel inrymd i en cirkusvagn.
Än är verksamheten inte riktigt igång, men på Valborgsmässoafton bjöd man på fika och visade vagnen som initiativtagaren Johan Danielsson renoverat på hela vintern. I mina ögon alldeles underbart!

Titta bara här! Tänk er bänkar, hyllor, lådor och skåp fyllda av lokala produkter, grönsaker, rotsaker, nybakat, kylda drycker, växter, kryddor, ja allt vad man kan tänka sig. Går mina odlingar bra kommer jag att leverera en del också, kanske tomater, pumpor och... jag vi får se.

En ekonomisk förening är bildad och man tar gärna emot förslag på fler leverantörer och producenter som har sin verksamhet i grannskapet väster om sjön Salen.

Nyvärpt av glada hönor i Änganäs.

Hur glad blir man inte...

Vagnen finns uppställd vid kyrkan i Blädinge och kommer att ha öppet två dagar i veckan. Man pratar om onsdag kväll och lördag förmiddag, samt vid särskilda evenemang och det kommer det att finnas gått om i byn under sommaren eftersom det också är här 60-talsparadiset Tyrolen ligger. Det är också här Hållbara Blädinge arrangerar trädgårdsdagen jag brukar prata om. 

Blädinge ligger i Alvesta kommun, Småland.

Så känn dig hjärtligt välkommen till mina trakter och glöm inte hålla utkik efter randiga cirkusvagnen. Kika in och se vad som bjuds!

Facebook Salens Lanthandel
Instagram @salenslanthandel
Trädgårdsdag i Tyrolen 15 maj www.hallbarabladinge.se

Alla evenemang i Tyrolen www.tyrolen.se

Allt gott

Hönsen drar hemåt

Par om par drar sig lilla hönsflocken hemåt när ljuset minskar framåt kvällen. Höns är helt ljusstyrda. Under vintern, tillbringar de mest dagarna i hönshuset, äter, pratar, sandbadar, lägger nåt ägg, vidmakthåller hackordningen.

När ljuset återvänder i januari tittar de plirande ut. Mest ivriga är det unga.  Aktiviteten sätter igång när solen går upp. Talesättet uppe med tuppen stämmer alltså bra. Mina höns har ett fönster mot öster så de kan till och med se soluppgången. 

När vi så småningom gläntar på dörren framåt niotiden, har de varit igång länge.  Man hör genom dörren hur de småpratar och ibland får nån en tillrättavisning med ett högre ljud antagligen också åtföljt av ett bestämt hack i huvudet. 
-Go´morron! hälsar jag glatt, mest för att de ska veta att det är jag som kommer och inte nån främmande. Några tystnar, nån svarar med utrop på hönors vis. Det blir trängsel vid dörren när alla vill ut på en gång.

Under sommarhalvåret väljer de att spendera den mesta tiden i trädgården. Vem gör inte det! De är lite som vi, tar sysslorna med  sig ut och njuter. Vi shoppar mindre på mataffären och äter hemodlat hönsen äter också mindre köpemat och mer färskt. Förser sig med gräs och insekter av alla de slag. Vi vilar i solstolen och hönsen i skuggan under syrenbersån. Vi badar i sjön och havet, hönsen balar ner sig i det torra dammet mot soliga väggen.

Hönsens dag har mycket bestämda rutiner. De är vanedjur med inarbetade matletarrundor, däremellan läggs ägg, befruktas ägg, kycklingar uppfostras. Ja, du vet väl själv hur det är. Vid lunchtid pausar de nån timme för att sen gå ett par nya rundor.

När solen går ner bakom granskogen är dagen över, ljusa dagar är det vid åtta, halvniotiden. En mulen dag som idag drar de sig hemåt redan vid femtiden. Med raska steg och krävorna fulla traskar de i bredd mot parkeringen.

Från vänster syns Petter som har bildat par med Maja, sen Nuppe och Grace som är tamast och nästan springer ikull mig när hon tigger mat. Saknas gör Astrid som ligger på ägg och ruvar sen elva dagar tillbaka, alltså tio dagar kvar till kläckning och Petra som man kan hitta lite var som helst, senast bakom trädgårdsspegeln. 

Allt gott

Skördar från varmbänken

I varmbänken som jag startade i kalla februari frodas det nu och jag kan skörda bladgrönt till sallad och wok. Det är förstås riktigt härligt, men även resan hit är rolig. Det är alltid lika spännande att se hur snabbt gödselbädden ska börja brinna och följa temperaturstigningen dag för dag. Kika in under locket och se vad som händer, känna den fuktiga jorddoften.

Under de sex veckor den varit igång har det varit frost de flesta nätter och de första veckorna även -6-7° dagtid. I varmbänken har förbränningen fortgått och avgett värme. Sådde och planterade ut förgrodda plantor när temperaturen var 25° inuti och sen har den sjunkit efterhand och hållit sig runt 14° fram till nu. Fortfarande finns det mer plats att sätta på, vilket beror på att jag haft missväxt på två omgångar sallat. Sorgmyggorna har ställt till det och ätit upp groddar och rötter inomhus.

(Sätt på ljudet)


Nu kommer jag att fortsätta fylla på med förgrodda grödor efterhand som vi äter upp. Nån vecka innan midsommar räknar jag med att den är i stort sett tömd och då får squashplantorna ta över och bre ut sig.

Brädan i mitten har ingen funktion för odlingen. Det är helt enkelt så att denna lådan är alldeles för bred för att jag ska komma åt från ett håll. Att kliva i en bädd är nästintill en dödssynd, men brädan utjämnar trycket.

Till hösten tänkte jag ni skulle få hänga med på hela resan steg för steg, från det att lådan förbereds till skörden framåt vårkanten.

Allt gott

Egen solel

Härliga dagar när solen tittar fram och särskilt när man har solpaneler. På begäran tänkte jag berätta lite om vår solel.

Sen 2011 producerar vi vår egen hushållsel på garagetaket. Egentligen är det mannen som är teknikintresserad och har drivit projektet men jag hejar förstås på, inte minst med tanke på att det ligger mig varmt om hjärtat att vara rädd om allas vårt klot och våra gemensamma resurser.

Allra bäst fungerar solenergianläggningen när dagarna är långa och solen står högt, på sommaren alltså, men även mulna dagar blir det en del el. Kombinationen sol och lite kylig luft gör kiselcellerna mer effektiva men tyvärr står solen för lågt och det blir inte så många soltimmar på vintern. Nu ger solcellerna runt 40 kWh per dag och på sommaren ca 50 kWh.

Vi lade mycket tid på att samla information innan anläggningen beställdes. Bland annat besökte vi Kullen utanför Katrineholm där en mängd olika alternativ samlats och utvärderats. Det slutade med att vi beställde en anläggning från Solect och de fick också montera den, tog två dagar.

Elkullen norr om Katrineholm som är ett projekt av Egen El

Vad kostar det är vanligaste frågan?  Första ansökan om bidrag kom in lite sent och bidragen hos länsstyrelsen var redan slut. Men påföljande år stod vi först i kön. Vi fyllde garagetaket åt söder med 74kvm solceller som kostade 420 000 kronor år 2011. Av detta fick vi 60% i bidrag vilket givetvis var avgörande. 2016 behöver man bara 60 kvm för samma effekt, priset har gått ner till ca hälften och bidraget är 30%. Vi räknar med att anläggningen har betalat sig på 20 år. Det finns dessutom en garanti på att anläggningen ska ge minst 80% efter 25 år.  Att det inte finns några rörliga delar som slits är en fördel. Ekonomiskt är det alltså ingen superaffär men det känns väldigt bra där inne i hjärteroten.
 
Första året blev det 5832 kWh på sju månader, inte helt optimalt för skogen skymde de första timmarna på dagen och en stor lind tog nån timme på kvällen. Linden fick till slut ge med sig inte bara för elens skull utan för att den stod i vägen både för bilar, luftledning och rabatt. Skogen gallrades och vips blev istället produktionen 8628 kWh 2015. Det motsvarar ungefär vår hushållsel /år. Nu har ju mannen en mekanisk verkstad på fastigheten som drar betydligt mycket mer, men skulle vi nån gång vara bortresta när elproduktionen är god och svarvarna står still, går elöverskottet ut på nätet.
2015 fick vi 4 öre/kWh för nätet när vi släppte ut överskott och i snitt 20 öre för elöverskottet. Priset styrs av Elbörsen och kan variera timmer för timme.

Vi var första anläggningen i kommunen och samarbetet med tjänstemännen på Alvesta Energi gick väldigt trögt och var tålamodsprövande. Man ville ha handböcker översatta från engelska, hade inte ordnat ny mätare tills vi skulle dra igång trots ett års varsel, fällde kommentarer om att elen inte beskattas och man dök upp med små oanmälda studiebesök. Förhoppningsvis har vi banat vägen för andra.

I Bakgrunden anas solcellerna på garagetaket. Bilden från februari.

Intresset för anläggningen har varit ganska stort. Vi har haft visning för bybor och andra intresserade, ett antal studiebesök har velat komma, folk hör av sig på olika sätt och det har gjorts flera reportage i pressen.


Välkommen att höra av dig till benestad.ba@gmail.com om du har en konkret fråga.
 

Smålandsposten nr 8 2014

Allt gott

Plåtar och brickor

Jag har dille på brickor. De är nämligen bra till så mycket både inomhus och i trädgården. I alla fall är det argumentet jag använder i min inre dialog, när jag vet att skåpen är fulla och jag bara älskar motivet, patinan och känslan av att ta i den. 
Jag har en särskild uppsättning till odlingarna. De flesta hittade på olika loppisar. En buckla eller två är inte hela världen och de får gärna vara färggranna. Nu kommer de väl till pass att ställa förgrodda plantor på, inte papperskrukorna i förra inlägget men mycket annat, sånt som är sått i små burkar och diverse förpackningar.
Jo, jag känner till att det finns färdiga, prydliga system med pluggbrätten, krukbrätten och undervattningsplåtar som passar varandra perfekt, men det är inte jag på nåt sätt. Gillar material med känsla, ting med personlighet och att återanvända. 
 

När vi bytte ut spisen hade förstås de gamla plåtarna fel mått. Inte världens snyggaste, men praktiska för undervattning och hållbara Fick de följa med till skroten...
Nejdå självklart inte! Men det fick följa med några extra hem.

Allt gott

Papperskrukor

Nu går det åt mängder av krukor. 

Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.

Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.

Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.

Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.

 

Såstickor av mjölkförpackningar fungerar bra. Tyvärr är de inte komposterbara utan lämnar kvar den vaxade hinnan, men det finns ju fortfarande en poäng i att återanvända soporna och pengar att spara. Tänker varje år att jag ska vara duktig och skära till alla stickor på vintern innan det blir högsäsong, men jag står fortfarande och pysslar efter hand som de behövs.

Placerar krukorna i IKEAS förvaringsbox SAMLA. Jag tycker storleken 28x19x14cm passar mig bra. Använder locket som hör till, har gjort ca 15 hål i för ventilation. Hädanefter vattnar jag bara direkt i boxen. Ställer lådan på golvvärmen. Så snart det syns det minsta lilla grönt går flytten till garaget där det är svalare och plantorna får växa till sig under växtbelysning. När det blir 10-15 grader i växthuset ställer jag dem där direkt.

När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.

Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.

Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.

Allt gott

Så och skörda året runt

Nåt att skörda eller njuta av året runt skriver jag i min presentation i kanten... och faktum är att frösådderna och odlingen pågår i stort sett året runt. Januari och februari är de stora groddmånaderna. Odlar solros- och ärtskott, groddar alfalfa, rättika, linser och mungbönor.

Varmbädden laddas i slutet av februari med förgrodda sallatsplantor, spenat, rädisor, salladslök, pak choi och tatsoi, tidiga morötter direktsås. I mars/april när plantorna rotat sig börjar jag skörda nåt blad här och där.

I mars/april sår jag också huvuddelen av grönsakerna, ärtor, bönor, kål. Rotsakerna som skördas till hösten hamnar på en lånad markbit eftersom lådodlingen inte riktigt räcker till.

I april/maj börjar det spira i höstsådden som gjordes på friland i januari med ungefär samma grödor som i varmbänken. De blir lagom att börja äta av när varmbänkens är slut. I varmbänken tar squashplantorna över.

Har hela tiden burkar på gång med förodlade grönsaker, olika sallater, kål och rädisor att plantera ut när tomrum uppstår. När en burk förgrott planteras ut, sår jag samtidigt en ny. Fem-tio plantor per burk räcker. Jag har hellre mycket att välja på än mycket av en sort.

I juli sås nya omgångar sallatsgrönt, snabbväxande morötter, rödbetor och asiatiska grönsaker som kan skördas fram till jul.

Nånstans runt juletid när frosten är mer beständig höstsår jag på nytt och cirkeln är sluten.

I högerkanten under rubriken Mina specialsidor kan du se årets frölista.

Allt gott

Inte för sent för höstsådd

Under mina femton år med höstsådd har jag aldrig sått så sent som i år. Nu borde det egentligen kallas vintersådd, men det är nåt annat. Fick vänta tills efter jul innan det blev tillräckligt kallt. Om mildvädret hänger i flera veckor efter man sått finns det risk för att fröna gror och kommer upp för tidigt. När sen kölden kommer fryser de små skotten. Visserligen går det bra att så om igen, både när marken är frusen och i lite snö, men det är ju onödigt jobb.

Varför ska man då höstså över huvud taget... Jamen det är ju kul! Roligt att starta nåt nytt på senhösten/vintern och inte bara tvätta krukor, samla skräp och städa efter stormarna. Fröna ligger sen i jorden och gottar sig för att gro så snart betingelserna värme, ljus och fuktighet är optimala. Jag skördar höstsådden upp till en månad tidigare. Mest tid tjänar jag på de grödor som tar lång tid på sig för att gro, som persilja, dill och morötter. Desto längre norrut man bor ju mer har man alltså att vinna på höstsådd. 

Bädden förebereder jag på hösten genom att hålla den ogräsfri och gödsla med brunnen kogödsel från bonden. Fast det skulle nog gå bra ändå eftersom jag tillför den mesta gödseln genom att täcka mellan raderna med gräsklipp när grödorna blivit cirka fem cm höga, samt vattnar med guldvatten mellan raderna på sommaren. Att gräva bädden på hösten tycker jag gör mer skada än nytta egentligen, så det gör jag inte. Djupgräver vart tredje, fjärde år och fyller samtidigt med kompost. Det blir poröst och näringsrikt. Trampar man inte i bäddarna och regelbundet fyller på med täckmaterial håller de sig luftiga, friska och fina.

I år sådde jag spenat, dill, persilja och morötter som är lättast att lyckas med, men man kan också prova, machésallat, palsternacka, salladslök, piplök och sallatscikoria.
Vad det gäller morötter väljer jag sommarsorter som bara behöver fyra månader på sig mot vintermorötterna som behöver växa fem månader.

Jag brukar ta in ett par hinkar sand i garaget innan det fryser utonmhus, eftersom det är bra att ha både när man blandar egen jord och till lökar och julgrupper. Jag gillar också att täcka raderna med sand eftersom det blir väldränerat runt fröna när man sår i snö, men givetvis kan man köpa påsjord också.

Det går bra att så även om det ligger nån centimeter snö, är snölagret tjockt får man skotta undan.

Sådderna märks noggrant så jag vet vad som väntas i raderna. Kommer det inget till våren är det bara att så om.

Bilderna från när jag höstsår i Hemmets Journal

Katterna har en förmåga att stöka till i nysådderna så bädden täcks med armeringsmatta, ibland använder jag kycklingnät.

När risken för snöfall är över framåt vårkanten är det dags att lägga över odlingsväv. Sen sköter det mesta sig självt. Vid långvarig torka behöver man förstås vattna men det brukar inte vara nåt problem här.

Behöver man komplettera fröförrådet kan man hitta det mesta på nätet året om.

Lycka till!

 

Vinterlyx

Jag strävar efter en hållbar livsstil i harmoni med naturen. För mig innebär det tex att vara självförsörjande i så stor uträckning som möjligt. Det är förvånansvärt hur mycket grönsaker man kan få ut till och med av en liten yta mindre än 100 kvm. En del odlas hemma i lådor, men potatis och en del annat långsamväxande odlas på en lånad bit hos svärfar. Det innebär också att rätta matseldeln efter vad som är i säsong antingen grönsaken ska odlas själv eller inhandlas. Det handlar om att  minska transporter, men också om giftfritt och god kvalité. Ni har väl märkt att köptetomater är ganska smaklösa på vintern och gurkan har hårt och lite beskt skal.

Den egna sommarsquashen brukar räcka till jul. Den sista biten gick åt till en pizza igår kväll.  Squashen bidrar med samma saftighet som färska tomater skulle gjort. Vill jag ha tomatsmaken bottnar jag pizzan med nån av de färdiga tomatsåser som kokades på sommarens skörd och frystes ner eller sparades på flaska. Det finns också torkade, marinerade tomater i skafferiet.

Sen ett antal år tillbaka har jag fasat ut, köpesallater, tomter, squash, gurka och annat som inte är i säsong. Det har helt enkelt fallit sig naturligt och känns inte som nån uppoffring. Istället får alla härliga kålsorter, rotsaker, ärtor, linser, bönor, groddar och skott desto mer plats i matlagningen.

Vi är så vana vid att bara hämta det som behövs i butikshyllan, vilken årstid det än är utan att tänka på varken var det kommer ifrån, hur långt det har färdats eller hur det har odlats, men det finns en poäng i att längta. Längta efter den första squashen, tomaterna som smakar sött och sommar för att inte tala om jordgubbar och krispig sallat.

Därför känns det för mig som en verklig lyx att ha egen machésallat och vinterportlak i lilla växthuset. Machésallaten såddes i augusti och portlaken är självsådd. I år är det dessutom så milt att plantorna inte bara övervintrar utan till och med växer lite grand. Några rädisor från september står också kvar. Jag går inte in för att odla mängder till stora sallatstallrikar som jag kan längta efter varma sommardagar, utan nöjer mig under vintern med lite färskt grönt när jag är riktigt sugen.

Tomatplantan "Wilma" från 2014 lever sitt liv på fönsterbrädan och fyller snart två år. Hon har helt enkelt aldrig flyttat ut. Håller sig ganska kompakt och ca 45 cm hög och sköter sig i stort själv med regelbunden näringsvattning. Det finns alltid tomater på gång, i blom, gröna och en del mogna. Då och då kan jag skörda en halv tekopp supersöta körsbärstomater som äts med andakt som godis. Förstås jättekul, men är inget verkligt tillskott i mathållningen utan just bonus och godis. Det var av en ren slump jag kom på "Wilma" funkar bra som krukväxt  året runt. De gula tomaterna är från en planta "Tumbling Tom Yellow" som togs in i höstas som test. Funkar däremot inte alls. De tomater som var fullvuxna och gröna mognade men plantan blev otroligt ranglig och klen för att till slut dö.

Har du nån grönsak att längta efter?