Inlägget flyttat till Ätliga trädgården
ODLING - TRÄDGÅRD - VÄXTHUS - HÖNS - HÅLLBART LIV
Visar inlägg med etikett kretslopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kretslopp. Visa alla inlägg
fredag 1 november 2019
fredag 29 mars 2019
Göra små papperskrukor
Idag återanvänder jag ett inlägg som känns superaktuellt just nu i såtider.
Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.
Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.
Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.
Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.
Såstickor
av mjölkförpackningar fungerar bra. Tyvärr är de inte komposterbara
utan lämnar kvar den vaxade hinnan, men det finns ju fortfarande en
poäng i att återanvända soporna och pengar att spara. Tänker varje år
att jag ska vara duktig och skära till alla stickor på vintern innan det
blir högsäsong, men jag står fortfarande och pysslar efter hand som de
behövs.
Placerar
krukorna i IKEAS förvaringsbox SAMLA. Jag tycker storleken 28x19x14cm
passar mig bra. Använder locket som hör till, har gjort ca 15 hål i för
ventilation. Hädanefter vattnar jag bara direkt i boxen. Ställer lådan
på golvvärmen. Så snart det syns det minsta lilla grönt går flytten till
garaget där det är svalare och plantorna får växa till sig under
växtbelysning. När det blir 10-15 grader i växthuset ställer jag dem där
direkt.
När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.
Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.
Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.
Allt gott
Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.
Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.
Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.
Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.
När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.
Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.
Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.
På instagram @atligatradgarden
kan du se en liten film om hur jag använder dem till tomater, plus en större storlek för omskoling.
Länksamlingen TrädgårdsFägring
Allt gott
fredag 22 mars 2019
fredag 15 februari 2019
Tankar om självhushållning
Självhushållhållare kallare jag mig ibland lite slarvigt och känner mig i gott sällskap när det kommer till odling av grönsaker. De flesta av oss tänker nog på att bara kunna kliva utanför dörren och hämta det man behöver i grönsaksväg i alla fall under sommahalvåret. Gott nog!
Andra menar att självhushållning var nåt man sysslade med på landsbygden för tre, fyra generationer sen. Jag tänker på farmor och farfar som hade hushållsgris, häst och odlade säd, lin och potatis på ett litet "ställe". Om man hade nån ko vet jag minsann inte, men det ystades, slaktades, gammelfarfar spann och farmor vävde handdukar av linet. Bykvinnorna gick samman och gjorde eget potatismjöl. Man eldade med ved, fiskade och farfar ryckte ut med hästen när doktorn behövde skjuts. Det blev lite kontanter i kassan. Självförsörjande kan man tänka, men mycket behövde ändå köpas i Backmans handelsbod med taket fullt av hängande varor och ettöresgodis i glasburkar på köpmansdisken. Inte minst var det säkert väldigt kännbart under krigsåren när socker, kaffe, mjöl, kakao, fotogen och allt möjligt ransonerades.
Går man ännu längre tillbaka till samlar- och jägarsamhället så var inte ens de självhushållande till hundra procent. Säkert bytte man till sig flinta från trakter med rik tillgång och god kvalité, torkad fisk från kusten och pälshandeln söderut var nog omfattande. Salt, kryddor, örter, vapen, verktyg, smycken, vackra tyger, lockade nog också efter hand.
Så begreppet självhushållning är relativt. Självhushållningsgrad tycker jag är mycket bättre bergrepp att prata om och den strävar jag ständigt efter att höja. Självklart köper jag saker jag verkligen vill ha, men det handlar ofta om ting som står sig länge både vad det gäller kvalité och mode. Många gånger begagnat dessutom. Det är förvånansvärt mycket man egentligen inte behöver. Teknik för fotografering och kommunikation (som både är arbete och nöje) tillhör tyvärr färskvarorna med tydligt bäst- före-datum och står för den större delen av utgifterna under ett år, till och med mer än hem, hushåll och resor.
Jag tycker det är ganska spännande att utmana mig själv och hushållet att kunna tänja gränserna mot högre självhushållningsgrad varje år. Vi har till exempel solel som täcker hushållsbehovet en stor del av året, egna brunnar och eget reningsverk för avloppsvatten. Vi har inga anställningar utan är våra egna chefer i varsin enskild firma.
Att planera odlandet så att det inte bara är palsternackor kvar i jordkällaren vid denna tiden på året utan att det fortfarande finns en del att välja på i förråden är en ständig utmaning. Ibland växer nån gröda fantastiskt bra och ibland är missväxten total. I fjol blev till exempel löken helt skövlad av kaniner redan innan midsommar. Att tänka kreativt när det gäller att hitta på nya maträtter när kylen svämmas över av squash eller odla och lära mig många olika sorters kryddor och nya växter att piffa upp vardagsrätterna med, blanda teer för vinterbehovet, samla bär, svamp och örter. Allt sånt är kul och utmanande.
Ibland leker jag med tanken på hur hushållet skulle klara sig vid en total mörkläggning av landet, en omfattande krissituation alltså. Om det inte skulle finnas nån el, ingen värme och inga transporter. Tänk bara att inte kunna handla i matbutiken på flera veckor! Jag antar att bensin och diesel skulle ta slut rätt snart, liksom gasol. Kanske skulle vi klara oss några veckor genom att skrapa ihop skvättar från olika fordon till elverket och laga mat på gasol i husbilen. Sen skulle det handla om öppen eld med ved från skogen som vi skulle släpa hem med mycket möda. Byns hästar skulle få skolas om till dragare och gamla dammiga kärror rotas fram och lagas.
Matlagningsfett blir nästa bristvara, så stekt mat går bort och grytorna får plockas fram. Det skulle nog bli en helt annan kosthållning med mycket mos och soppor. Ransonering på salt och kryddlandet skulle bli en guldgruva liksom kunskapen om ätligt i naturen och de ätliga perennerna. Mannen skulle få lägga om från nöjesjägare till att anpassa sig efter hushållets behov och när nån lyckats fälla en älg skulle den delas mellan släkt, vänner och grannar. Grannens kor skulle få handmjölkas och alla med fungerande händer skulle bli tvungna att hjälpa till, ändå skulle nog de flesta få barmhärtighetsslaktas.
Redan efter en eller ett par veckor skulle vi åter befinna oss på samlar- och jägarnivå. Så vilka tror vi att vi är egentligen? Invaggade i falsk trygghet, smarta och högstående. Jo pyttsan!
Efter ett av mina såna tankeexperiment känner jag mig extra tacksam över våra egna brunnar med hyggligt vatten, att det än så länge finns ätlig fisk i sjön och att vi har kunskap om hur man använder ett nät, att jag har ett välfyllt fröförråd och vet hur jag ska samla frö av både morötter, rödbetor och rovor. Att kunskapen om ätligt i naturen är god, att jag har tillgång till mark, en cykel och att jag kan koka soppa på en spik.
Så vart vill jag komma? Egentligen bara ge en tankeställare. Rannsaka mig själv om jag inte kan sträcka mig ännu lite längre i år utan att bli dumsnål. Jo, man kan alltid sträcka sig lite längre och man kan gå ihop och hjälpas åt. Är jag allergisk mot bin kanske jag kan byta till mig honung av grannen. Odlingsmark kan hyras eller lånas. Orkar inte min kropp kanske jag ändå kan bistå yngre med kunskap. Orkar jag inte skörda mina äpplen, kan nån annan få chansen i utbyte mot ett par burkar mos. Vi kan alla göra nåt.
Det blir också så tydligt hur nära vi faktiskt hör ihop med naturen och djurlivet och att ensam sällan är stark.
Att ständigt höja självförsörjningsgraden hör nära ihop med att slita mindre på vårt gemensamma klot, att ha en god känsla i magen och sova gott på natten. Att sluta bry mig skulle vara som att ge upp och sluta leva.
Hur känner du? Ska du utmana dig själv inom något område i år?
Andra menar att självhushållning var nåt man sysslade med på landsbygden för tre, fyra generationer sen. Jag tänker på farmor och farfar som hade hushållsgris, häst och odlade säd, lin och potatis på ett litet "ställe". Om man hade nån ko vet jag minsann inte, men det ystades, slaktades, gammelfarfar spann och farmor vävde handdukar av linet. Bykvinnorna gick samman och gjorde eget potatismjöl. Man eldade med ved, fiskade och farfar ryckte ut med hästen när doktorn behövde skjuts. Det blev lite kontanter i kassan. Självförsörjande kan man tänka, men mycket behövde ändå köpas i Backmans handelsbod med taket fullt av hängande varor och ettöresgodis i glasburkar på köpmansdisken. Inte minst var det säkert väldigt kännbart under krigsåren när socker, kaffe, mjöl, kakao, fotogen och allt möjligt ransonerades.
Går man ännu längre tillbaka till samlar- och jägarsamhället så var inte ens de självhushållande till hundra procent. Säkert bytte man till sig flinta från trakter med rik tillgång och god kvalité, torkad fisk från kusten och pälshandeln söderut var nog omfattande. Salt, kryddor, örter, vapen, verktyg, smycken, vackra tyger, lockade nog också efter hand.
Så begreppet självhushållning är relativt. Självhushållningsgrad tycker jag är mycket bättre bergrepp att prata om och den strävar jag ständigt efter att höja. Självklart köper jag saker jag verkligen vill ha, men det handlar ofta om ting som står sig länge både vad det gäller kvalité och mode. Många gånger begagnat dessutom. Det är förvånansvärt mycket man egentligen inte behöver. Teknik för fotografering och kommunikation (som både är arbete och nöje) tillhör tyvärr färskvarorna med tydligt bäst- före-datum och står för den större delen av utgifterna under ett år, till och med mer än hem, hushåll och resor.
Jag tycker det är ganska spännande att utmana mig själv och hushållet att kunna tänja gränserna mot högre självhushållningsgrad varje år. Vi har till exempel solel som täcker hushållsbehovet en stor del av året, egna brunnar och eget reningsverk för avloppsvatten. Vi har inga anställningar utan är våra egna chefer i varsin enskild firma.
Att planera odlandet så att det inte bara är palsternackor kvar i jordkällaren vid denna tiden på året utan att det fortfarande finns en del att välja på i förråden är en ständig utmaning. Ibland växer nån gröda fantastiskt bra och ibland är missväxten total. I fjol blev till exempel löken helt skövlad av kaniner redan innan midsommar. Att tänka kreativt när det gäller att hitta på nya maträtter när kylen svämmas över av squash eller odla och lära mig många olika sorters kryddor och nya växter att piffa upp vardagsrätterna med, blanda teer för vinterbehovet, samla bär, svamp och örter. Allt sånt är kul och utmanande.
Ibland leker jag med tanken på hur hushållet skulle klara sig vid en total mörkläggning av landet, en omfattande krissituation alltså. Om det inte skulle finnas nån el, ingen värme och inga transporter. Tänk bara att inte kunna handla i matbutiken på flera veckor! Jag antar att bensin och diesel skulle ta slut rätt snart, liksom gasol. Kanske skulle vi klara oss några veckor genom att skrapa ihop skvättar från olika fordon till elverket och laga mat på gasol i husbilen. Sen skulle det handla om öppen eld med ved från skogen som vi skulle släpa hem med mycket möda. Byns hästar skulle få skolas om till dragare och gamla dammiga kärror rotas fram och lagas.
Matlagningsfett blir nästa bristvara, så stekt mat går bort och grytorna får plockas fram. Det skulle nog bli en helt annan kosthållning med mycket mos och soppor. Ransonering på salt och kryddlandet skulle bli en guldgruva liksom kunskapen om ätligt i naturen och de ätliga perennerna. Mannen skulle få lägga om från nöjesjägare till att anpassa sig efter hushållets behov och när nån lyckats fälla en älg skulle den delas mellan släkt, vänner och grannar. Grannens kor skulle få handmjölkas och alla med fungerande händer skulle bli tvungna att hjälpa till, ändå skulle nog de flesta få barmhärtighetsslaktas.
Redan efter en eller ett par veckor skulle vi åter befinna oss på samlar- och jägarnivå. Så vilka tror vi att vi är egentligen? Invaggade i falsk trygghet, smarta och högstående. Jo pyttsan!
Efter ett av mina såna tankeexperiment känner jag mig extra tacksam över våra egna brunnar med hyggligt vatten, att det än så länge finns ätlig fisk i sjön och att vi har kunskap om hur man använder ett nät, att jag har ett välfyllt fröförråd och vet hur jag ska samla frö av både morötter, rödbetor och rovor. Att kunskapen om ätligt i naturen är god, att jag har tillgång till mark, en cykel och att jag kan koka soppa på en spik.
Så vart vill jag komma? Egentligen bara ge en tankeställare. Rannsaka mig själv om jag inte kan sträcka mig ännu lite längre i år utan att bli dumsnål. Jo, man kan alltid sträcka sig lite längre och man kan gå ihop och hjälpas åt. Är jag allergisk mot bin kanske jag kan byta till mig honung av grannen. Odlingsmark kan hyras eller lånas. Orkar inte min kropp kanske jag ändå kan bistå yngre med kunskap. Orkar jag inte skörda mina äpplen, kan nån annan få chansen i utbyte mot ett par burkar mos. Vi kan alla göra nåt.
Det blir också så tydligt hur nära vi faktiskt hör ihop med naturen och djurlivet och att ensam sällan är stark.
Att ständigt höja självförsörjningsgraden hör nära ihop med att slita mindre på vårt gemensamma klot, att ha en god känsla i magen och sova gott på natten. Att sluta bry mig skulle vara som att ge upp och sluta leva.
Hur känner du? Ska du utmana dig själv inom något område i år?
Instgram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR
fredag 28 december 2018
Göra egna vaxdukar - bee wraps
Inlägget har flyttat till https://atligatradgarden.se/bivaxdukar-bee-wraps/
lördag 20 oktober 2018
Övervintra kronärtskockor och göra jord i säckar
På kronärtskockornas fröpåsar brukar det stå att de odlas som ettåringar, men kronärtskockor är perenna även om de är ganska känsliga och nyckfulla och har en tendens att säga ajöss efter några år.
Poängen med att låta dem övervintra är att plantorna blir betydligt större för varje år, buskar sig mer och ger fler och fler skockor. Som odlingsentusiast triggas jag förstås av utmaningar. Det känns helt enkelt som en liten seger att lyckas övervintra så många som möjligt. Om man bara har nån enstaka planta kan uppgrävning och förvaring frostfritt inomhus vara ett alternativ, men jag har ett tiotal plantor så det går bort. Oftast sätter jag också några nya och fyller i luckorna med till våren.
Gången till kronärtskockslandet har fått en röd port. Det känns lite som ett hemligt rum där bakom med sparrishäck till vänster och stora flyttblock som ramar in själva landet.
Det absolut viktigaste är att plantorna står väldränerat i sandjord eller i lutning så rötterna inte ruttnar om det blir sträng kyla. Minus 20 grader och snöfritt är inte ovanligt här på kanten till småländska höglandet. Utan skyddande snötäcke blir det riktigt tufft för växterna, men ett tjockt lager löv hjälper bra. Jag lägger 30-40 cm och petar in under bladen.
Plantorna får stå kvar under vintern, både för att jag tror de mår bäst så, men också som boplats för insekter. Vissa skockor blir som grafiska konstverk om det skulle komma lite snö. I år är de dock krympta och förtorkade eftersom de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten. Mer matiga grönsaker fick prioriteras framför delikatesserna, men jag hoppas kampen om dropparna gett desto djupare rötter som ger extra maffiga plantor nästa säsong.
Nu ska de bara överleva vintern, sin andra i denna bädden.
Trots många egna träd räcker löven knappt till att täcka odlingslådorna, men grannen som har en hel dunge och lönnar med stora löv bistår med säckar. Jag lämnar påsar och sen står de snyggt uppradade vid deras staket. Toppen!
Det går åt mer än man tror.
Eftersom läget är ganska vindskyddat kommer löven att ligga kvar av sig själva, men kanten mot gången täcker jag med granris för att staga upp bädden och för att hönsen älskar den här hörnan. Bästa sprättstället så snart solen tittar fram.
Framåt vårkanten gäller det att ha lite fingertoppskänsla och lyfta av löven i omgångar så plantorna inte blir chockade av plötsliga frostnätter, men ändå får ljus att växa till sig.
En hel del löv kommer att ha komposterat sig och resten förpackas i sopsäckar för att bli jord. Om löven inte är fuktiga vattnar jag upp till en halv kanna i säcken. Knyter ihop och märker med tex Vår 2019, brukar skriva på en såsticka av plast med blyertspenna, göra ett litet hål med en spik och fästa runt påsen med en bit spoltråd. Med saxen gör jag små hål i påsen runt om. Inte så stora att sniglarna tar sig in. Ställer säckarna i skuggan på norrsidan av uthuset och utan att behöva göra nånting extra, köra en meter med bilen, eller punga ut med en enda krona har jag världens bästa och näringsrika jord om 1-1/2 år. Kretslopp är fina grejer! Påsarna återanvänds förstås också år från år. Revor lags med bred tejp.
Allt gott
Poängen med att låta dem övervintra är att plantorna blir betydligt större för varje år, buskar sig mer och ger fler och fler skockor. Som odlingsentusiast triggas jag förstås av utmaningar. Det känns helt enkelt som en liten seger att lyckas övervintra så många som möjligt. Om man bara har nån enstaka planta kan uppgrävning och förvaring frostfritt inomhus vara ett alternativ, men jag har ett tiotal plantor så det går bort. Oftast sätter jag också några nya och fyller i luckorna med till våren.
Gången till kronärtskockslandet har fått en röd port. Det känns lite som ett hemligt rum där bakom med sparrishäck till vänster och stora flyttblock som ramar in själva landet.
Det absolut viktigaste är att plantorna står väldränerat i sandjord eller i lutning så rötterna inte ruttnar om det blir sträng kyla. Minus 20 grader och snöfritt är inte ovanligt här på kanten till småländska höglandet. Utan skyddande snötäcke blir det riktigt tufft för växterna, men ett tjockt lager löv hjälper bra. Jag lägger 30-40 cm och petar in under bladen.
Plantorna får stå kvar under vintern, både för att jag tror de mår bäst så, men också som boplats för insekter. Vissa skockor blir som grafiska konstverk om det skulle komma lite snö. I år är de dock krympta och förtorkade eftersom de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten. Mer matiga grönsaker fick prioriteras framför delikatesserna, men jag hoppas kampen om dropparna gett desto djupare rötter som ger extra maffiga plantor nästa säsong.
Nu ska de bara överleva vintern, sin andra i denna bädden.
Trots många egna träd räcker löven knappt till att täcka odlingslådorna, men grannen som har en hel dunge och lönnar med stora löv bistår med säckar. Jag lämnar påsar och sen står de snyggt uppradade vid deras staket. Toppen!
Det går åt mer än man tror.
Eftersom läget är ganska vindskyddat kommer löven att ligga kvar av sig själva, men kanten mot gången täcker jag med granris för att staga upp bädden och för att hönsen älskar den här hörnan. Bästa sprättstället så snart solen tittar fram.
Framåt vårkanten gäller det att ha lite fingertoppskänsla och lyfta av löven i omgångar så plantorna inte blir chockade av plötsliga frostnätter, men ändå får ljus att växa till sig.
En hel del löv kommer att ha komposterat sig och resten förpackas i sopsäckar för att bli jord. Om löven inte är fuktiga vattnar jag upp till en halv kanna i säcken. Knyter ihop och märker med tex Vår 2019, brukar skriva på en såsticka av plast med blyertspenna, göra ett litet hål med en spik och fästa runt påsen med en bit spoltråd. Med saxen gör jag små hål i påsen runt om. Inte så stora att sniglarna tar sig in. Ställer säckarna i skuggan på norrsidan av uthuset och utan att behöva göra nånting extra, köra en meter med bilen, eller punga ut med en enda krona har jag världens bästa och näringsrika jord om 1-1/2 år. Kretslopp är fina grejer! Påsarna återanvänds förstås också år från år. Revor lags med bred tejp.
Allt gott
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR
söndag 6 mars 2016
Papperskrukor
Nu går det åt mängder av krukor.
Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.
Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.
Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.
Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.
Såstickor av mjölkförpackningar fungerar bra. Tyvärr är de inte komposterbara utan lämnar kvar den vaxade hinnan, men det finns ju fortfarande en poäng i att återanvända soporna och pengar att spara. Tänker varje år att jag ska vara duktig och skära till alla stickor på vintern innan det blir högsäsong, men jag står fortfarande och pysslar efter hand som de behövs.
Placerar krukorna i IKEAS förvaringsbox SAMLA. Jag tycker storleken 28x19x14cm passar mig bra. Använder locket som hör till, har gjort ca 15 hål i för ventilation. Hädanefter vattnar jag bara direkt i boxen. Ställer lådan på golvvärmen. Så snart det syns det minsta lilla grönt går flytten till garaget där det är svalare och plantorna får växa till sig under växtbelysning. När det blir 10-15 grader i växthuset ställer jag dem där direkt.
När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.
Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.
Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.
Till plantor som växer relativt snabbt som tomater, pak choi, ärtor och bönor tycker jag papperskrukor är bäst. För det första slipper jag diska åtminstone nåt hundratal plastkrukor, det blir många nog ändå, för det andra tar de mindre plats. Pak choi, ärtor och bönor skolas inte om alls, tomater en gång, max två.
Om valet står mellan att köpa in plastkrukor för sådd av snabba grödor eller göra egna är valet solklart. Papperskrukor är miljövänliga och behöver inte vinterförvaras eftersom man sätter ner hela paketet när man planterar. I mina ögon är de dessutom snygga. Gillar också idén med att använda material mer än en gång, att tidningar och reklam kan få ett ytterligare liv och sen bryts ner och återgår i kretsloppet, i mitt kretslopp. Det känns gott.
Jag använder en krukmakare av trä. De finns i olika storlekar hos välsorterade trädgårdsbutiker. Jag googlade och köpte mina på nätet. Sen klipper jag remsor som räcker två varv runt formen och är så breda att det blir en botten också. Viker ihop botten som kanten på ett paket. Det tar bara nån sekund, ställer formen i träunderdelen med spår och trycker till. Det gör att krukan håller ihop.
Fyller med 2/3 plantjord och resten såjord. Vattnar igenom.
Sår ett frö i varje kruka och trycker till lätt med handtaget på krukmakaren.
När plantorna har fått 2-3 blad tar jag bort locket.
Krukorna bildar en stor klump i lådan och håller fukten bra. Rötterna tar sig igenom pappret och när de är så här fina är det dags att plantera ut. De går lätt att dela utan att skada rötterna. Dom här hamnade i varmbänken och på friland i lilla växthuset.
Vill man lyxa till det lite kan man använda ett dekorativt papper. Fint om man vill ge plantor som present.
Allt gott
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)