Odla vintergrönt i backar

Att så i backar inför vintern passar mig perfekt. Även om jag inte alls har samma behov av sallad på vintern så är det fräscht med nåt färskt grönt på tallriken.

Min lösning är att odla i backar som jag sår i september utomhus och täcker med odlingsväv. Att så på hösten har den fördelen att bäddarna i stort sett håller sig fuktiga på egen hand. 
I början av oktober fick vi en rejäl köldsvacka med temperaturer nedåt -6 och backarna fick hastigt och lustigt flytta in i lilla växthuset, eftersom det stora skulle städas. (Odling handlar mycket om logistik. Är det inte backar som ska flyttas är det olika högar med jord, gödsel och täckmaterilal.)

Fast jag odlar i zon 4 brukar det ändå vara tillräckligt många dagar mildväder emellanåt och även ljust nog för att sådderna ska hinna växa till sig innan det stora vintermörkret och den riktiga vintern kommer i januari, februari. Under vintern står backarna på ett upp-och-nervänt bord i stora växthuset med dubbel väv över. Temperaturen blir lite jämnare i större växthus och där är mer plats när jag vill plocka mina blad.

Allt passar sig inte riktigt att så på hösten, utan jag väljer sånt som tål några minusgrader utan att krascha. En av favoriterna som måste finnas med är vintersallat. Det är den som i butik säljs som små rosetter under det franska namnet mache med nötig god smak.


Pak choi är en annan superfavorit som tillhör kålsläktet utan att ha den kåliga smaken. Det finns både grön och röd och du kan ana en del röda blad lite över mitten i bild. Nu skördegallrar jag de 10-15 cm höga plantorna som har en tjock, krispig stjälk lämplig att woka. Det gröna hänger förstås med. Späda blad är även goda i sallader. Längre fram i vinter kommer de fem, sex plantor som är kvar att fylla upp hela backen.

Källfräne eller vattenkrasse som den också heter är nästa superfavorit. Tål inte riktigt lika mycket kyla som de övriga, men växer villigt om den inte får torka ut och känns så lyxig att kunna slösa med. Smaken är mild med en dragning åt pepparrot.

Ibland odlar jag också tatsoi som är en asiatisk snabbväxande kålsort, andra bladkålsorter, bindsallat, vinterportlak, rädisor,spenat och salladslök.

Poängen med bladgrönsakerna är att de hinner växa till sig tillräckligt på hösten för att kunna skördas under vintern medan salladslöken får en tjuvstart för kommande säsong.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Mina odlingar - Södra filialen

Nu startar jag ytterligare en serie som jag tänker varva med tomatinlägg under sommaren. Den kommer att handla om de odlingsplatser jag använder som Potagen med stora plåtlådor, pallkragarna, växthusen, Ätliga skogsbrynet, trädgården och Södra filialen. Varje ställe är speciellt på olika sätt och kräver olika odlingsteknik och lämpar sig för olika växter.

Men hur ser hon ut, människan... Man får faktiskt inte se ut hur som helst bara för att man är på landet, brukade mamma säga, så jag kan inte skylla på uppfostran, men praktiskt är ändå bäst.

Södra filialen är egentligen mannens föräldrahem i grannbyn, en bondgård där marken är utarrenderad och två lägenheter just nu renoveras för uthyrning. Här odlar jag sen cirka 10 år tillbaka svärmors land som ligger i den stor fruktträdgård. På hennes tid plöjde svärfar upp stycket med traktor och varje säsong räfsades nya bäddar ihop.

Min tanke har varit att förbättra jorden med den egna hönsgödseln och skadat ensilage från ekobonden, tills jorden blir tillräckligt porös för att inte behöva grävas varje år. Att få riktigt justa djupsängar helt enkelt. 

Steg 1 var att mäta upp sängar och gångar och vara konsekvent med att inte gena över och kliva i bäddarna utan verkligen använda gångarna. Sen har det handlat om att tillföra organiskt material i mängder så att jorden blir porös, full av liv och vattenhållande. Särskilt stor skillnad märks det efter bäddarna med pumpor eftersom täckningen kunnat läggas tjockare och mer sammanhängande.

Skiss över bäddarna, så jag har koll på att allt får plats och hamnar rätt i växtföljden.

 
Området är på 150 kvm sen jag utökat för att kunna tillämpa sexårig växtföljd. Det är mycket arbete med att komma igång på våren. Ordna bäddarna, kantskära, hägna in med kycklingnät mot kaniner, sätta upp armeringsnät för bönor och ärtor att klättra på, bygga tunnlar, så och sätta ut plantorna. Det vore omöjligt för mig att sköta detta för hand om vi inte hjälptes åt i början och sen tillämpade täckodling så det i stort sköter sig självt under sommaren.

Så fort gångarna är färdiga täcker jag dem med ett tjockt lager så att de är "räddade" från ogräsrensning. Sen täcker jag ytorna där det ska växa gurkor och pumpor eftersom de plantorna kommer ut sist av allt och landen skulle hinna bli helt gröna av ogräs annars. Efter hand täcker jag mindre ytor också. För det mesta behöver en hel del ändå ogräsgrensas åtminstone en gång. Täckningen håller fukt fantastiskt bra och tillför näring under nedbrytningen. Det gör att det vissa år helt går att undvika vattning om jag har lite flyt och kan så och plantera när det är fuktigt väder. Idealet är att det finns ett hyggligt täcklager kvar till hösten som fortsätter att hålla orgräset borta.

Svärfar tyckte inte det så grant ut och förstod inte vitsen med allt skräp, så första året hade jag plötsligt fått hjälp med att avlägsna hela täcket på hösten. Oj vad ogräs det blev kommande vår och vad vi fick ligga i. Var nästan på väg att ge upp, men han menade ju väl.

På södra filialen odlar jag vinterförrådet av rödbetor, morötter, potatis, kål, jordärtskockor, olika sorters lök, kokbönor, bondbönor, pumpor, gurkor och blommor. Kort sagt sånt som jag inte behöver till köket varje dag utan klarar sig med tillsyn en eller ett par gånger i veckan. På hösten blir det skördedagar då vi fyller korg efter korg med allt som ska ner i jordkällaren.

@atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Tankar om självhushållning

Självhushållhållare kallare jag mig ibland lite slarvigt och känner mig i gott sällskap när det kommer till odling av grönsaker. De flesta av oss tänker nog på att bara kunna kliva utanför dörren och hämta det man behöver i grönsaksväg i alla fall under sommahalvåret. Gott nog!

Andra menar att självhushållning var nåt man sysslade med på landsbygden för tre, fyra generationer sen. Jag tänker på farmor och farfar som hade hushållsgris, häst och odlade säd, lin och potatis på ett litet "ställe". Om man hade nån ko vet jag minsann inte, men det ystades, slaktades, gammelfarfar spann och farmor vävde handdukar av linet. Bykvinnorna gick samman och gjorde eget potatismjöl. Man eldade med ved, fiskade och farfar ryckte ut med hästen när doktorn behövde skjuts. Det blev lite kontanter i kassan. Självförsörjande kan man tänka, men mycket behövde ändå köpas i Backmans handelsbod med taket fullt av hängande varor och ettöresgodis i glasburkar på köpmansdisken. Inte minst var det säkert väldigt kännbart under krigsåren när socker, kaffe, mjöl, kakao, fotogen och allt möjligt ransonerades. 

Går man ännu längre tillbaka till samlar- och jägarsamhället så var inte ens de självhushållande till hundra procent. Säkert bytte man till sig flinta från trakter med rik tillgång och god kvalité, torkad fisk från kusten och pälshandeln söderut var nog omfattande. Salt, kryddor, örter, vapen, verktyg, smycken, vackra tyger, lockade nog också efter hand. 

Så begreppet självhushållning är relativt. Självhushållningsgrad tycker jag är mycket bättre bergrepp att prata om och den strävar jag ständigt efter att höja. Självklart köper jag saker jag verkligen vill ha, men det handlar ofta om ting som står sig länge både vad det gäller kvalité och mode. Många gånger begagnat dessutom. Det är förvånansvärt mycket man egentligen inte behöver. Teknik för fotografering och kommunikation (som både är arbete och nöje) tillhör tyvärr färskvarorna med tydligt bäst- före-datum och står för den större delen av utgifterna under ett år, till och med mer än hem, hushåll och resor.

Jag tycker det är ganska spännande att utmana mig själv och hushållet att kunna tänja gränserna mot högre självhushållningsgrad varje år. Vi har till exempel solel som täcker hushållsbehovet en stor del av året, egna brunnar och eget reningsverk för avloppsvatten. Vi har inga anställningar utan är våra egna chefer i varsin enskild firma. 
Att planera odlandet så att det inte bara är palsternackor kvar i jordkällaren vid denna tiden på året utan att det fortfarande finns en del att välja på i förråden är en ständig utmaning. Ibland växer nån gröda fantastiskt bra och ibland är missväxten total. I fjol blev till exempel löken helt skövlad av kaniner redan innan midsommar. Att tänka kreativt när det gäller att hitta på nya maträtter när kylen svämmas över av squash eller odla och lära mig många olika sorters kryddor och nya växter att piffa upp vardagsrätterna med, blanda teer för vinterbehovet, samla bär, svamp och örter. Allt sånt är kul och utmanande.

Ibland leker jag med tanken på hur hushållet skulle klara sig vid en total mörkläggning av landet, en omfattande krissituation alltså. Om det inte skulle finnas nån el, ingen värme och inga transporter. Tänk bara att inte kunna handla i matbutiken på flera veckor! Jag antar att bensin och diesel skulle ta slut rätt snart, liksom gasol. Kanske skulle vi klara oss några veckor genom att skrapa ihop skvättar från olika fordon till elverket och laga mat på gasol i husbilen. Sen skulle det handla om öppen eld med ved från skogen som vi skulle släpa hem med mycket möda. Byns hästar skulle få skolas om till dragare och gamla dammiga kärror rotas fram och lagas. 
Matlagningsfett blir nästa bristvara, så stekt mat går bort och grytorna får plockas fram. Det skulle nog bli en helt annan kosthållning med mycket mos och soppor. Ransonering på salt och kryddlandet skulle bli en guldgruva liksom kunskapen om ätligt i naturen och de ätliga perennerna. Mannen skulle få lägga om från nöjesjägare till att anpassa sig efter hushållets behov och när nån lyckats fälla en älg skulle den delas mellan släkt, vänner och grannar. Grannens kor skulle få handmjölkas och alla med fungerande händer skulle bli tvungna att hjälpa till, ändå skulle nog de flesta få barmhärtighetsslaktas.

Redan efter en eller ett par veckor skulle vi åter befinna oss på samlar- och jägarnivå. Så vilka tror vi att vi är egentligen? Invaggade i falsk trygghet, smarta och högstående. Jo pyttsan! 

Efter ett av mina såna tankeexperiment känner jag mig extra tacksam över våra egna brunnar med hyggligt vatten, att det än så länge finns ätlig fisk i sjön och att vi har kunskap om hur man använder ett nät, att jag har ett välfyllt fröförråd och vet hur jag ska samla frö av både morötter, rödbetor och rovor. Att kunskapen om ätligt i naturen är god, att jag har tillgång till mark, en cykel och att jag kan koka soppa på en spik.

Så vart vill jag komma? Egentligen bara ge en tankeställare. Rannsaka mig själv om jag inte kan sträcka mig ännu lite längre i år utan att bli dumsnål. Jo, man kan alltid sträcka sig lite längre och man kan gå ihop och hjälpas åt. Är jag allergisk mot bin kanske jag kan byta till mig honung av grannen. Odlingsmark kan hyras eller lånas. Orkar inte min kropp kanske jag ändå kan bistå yngre med kunskap. Orkar jag inte skörda mina äpplen, kan nån annan få chansen i utbyte mot ett par burkar mos. Vi kan alla göra nåt.

Det blir också så tydligt hur nära vi faktiskt hör ihop med naturen och djurlivet och att ensam sällan är stark.

Att ständigt höja självförsörjningsgraden hör nära ihop med att slita mindre på vårt gemensamma klot, att ha en god känsla i magen och sova gott på natten. Att sluta bry mig skulle vara som att ge upp och sluta leva. 

Hur känner du? Ska du utmana dig själv inom något område i år?

Instgram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Egen ketchup är mums

Jag tröttnar aldrig på tomater. De har så många olika smaker, konsistenser, utseende och det går att göra så mycket med dem. Just nu är det högsäsong för de små sorterna, men även de stora har börjat leverera lite mer på bred front. Körsbärstomaterna använder jag mest som smågodis och till varma och kalla sallader. Det blir ändå mer än vi hinner äta. De större blir till röror och såser som konserveras till vinterbehovet. Faktum är att vi är helt självförsörjande på tomatprodukter. En del torkas och marineras i goda inläggningar. Det brukar gå åt ungefär 50 kg tomater i olika former på ett år.

Egen ketchup är ett av hushållets måsten. Sen vi började med den egna, friska, syrliga går det inte att tänka sig den fadda köpeketchupen längre. Dessutom går den egna att använda både på pizzan och i andra sammanhang. Oumbärlig helt enkelt.

Det här receptet går att göra på hela konserverade tomater också ifall du inte har eget överskott. Det går förstås att använda småtomater också, men det tar lite längre tid.

8 hg solmogna tomater (stora, små och vilka färger som helst)

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl honung

1/2 dl ättika (12 %)

1 dl tomatpuré

1. Koka upp vatten i medelstor gryta. Lägg tomaterna i det kokande vattnet några sekunder och skålla. Har du olika storlekar lägg i de största först och sist de minsta. Plocka upp de små först. Skölj i kallt vatten, skala och hacka dem grovt.

2. Skala och finhacka lök och vitlök.

3. Stek löken blank på svag värme i tjockbottnad gryta. Tillsätt tomaterna, honung, ättika och tomatpuré.

4. Koka på medelvärme i ca 30 minuter och rör ofta.

5. Mixa och sila ketchupen riktigt slät. Slå den varm på väl steriliserade, varma glasburkar eller flaskor. Oöppnad flaska håller i upp till ett år i kylen.

Önskar skön augusti med en växt som jag inte vet namnet på. Den är säkerligen inte ovanlig, men jag är så dålig på gula och varmröda blommor. Det här var en liten planta som fick följa med hem från växtloppis i våras. Såg ut som en liten fibbla med långa smala blad direkt från stjälken, både blad och stjälk håriga.
-Det är en sån där som kommer i massa olika färger, sa säljaren.
Jag kände mig inte så mycket klokare av den informationen, men tänkte att det kanske var nån slags vallmo. Nu ser jag ju att det är nåt helt annat. Plantan är ca 50 cm hög och har börjat förgrena sig högst upp. Blir säkerligen betydligt mycket högre eftersom den fortfarande står kvar i kruka. Blomman är ca 7-8 cm i diameter. Nån som kan hjälpa mig?

Allt gott

Bra för plånboken och själen

Jag står där i kassan med min shoppingvagn, kollar veckans inköpslista en gång till. Det känns som jag glömt nåt. Behöver jag verkligen inte mer. I vagnen mest mejerivaror, en flaska olja, nötter, torkade bönor, frukt och choklad. Frukten hade jag kunnat strunta i för det finns mycket bär i trädgården. Men det är bra mellanmål att ta med sig när man är än här än där. Chokladen förstår ju var och en att man inte kan välja bort... Har ändå knappt fyllt botten på vagnen.

Nästan omärkligt har de egna odlingarna börjar leverera för fullt och stå för merparken av allt vi äter. Det kommer lite som en överraskning varje år när det plötsligt märks så där tvärt i plånboken. Detta magiska infaller när squashen mognar och kan fyllas med kantareller och gratineras. Potatislandet levererar, morötterna börjar skördas och det kan bli varma sallader av klyftade rödbetor. Sockerärtorna sprutar fram och ersätter försommarens sparris, kålen gratineras, wokas och blir till sallader. Svala dagar blir det färgglada grytor och soppor med dignande salladstallrik bredvid.

Den kålen jag tänker använda först står utplacerad lite här och var i trädgården och har klarat sig utan angrepp hittills, men nu börjar kålfjärilar och liknande djur sväva över landen. I tunneln på Södra filialen däremot står den trygg och säker till framåt höstkanten.

Fänkål går snabbt i blom. Jag hinner med tre omgångar per säsong. Så god grillad eller i pasta, med vitlök och parmesan.

Mycket av det jag odlar räcker året runt, som persilja, dill, örtsalt, basilika timjan, mynta, örtteer, tomater och tomatprodukter, färsk sallat, mangold, spenat, grönkål, vitlök, lök, vinbär, blåbär.
Annat räcker nästan hela vintern eller åtminstone fram till jul.  Jag vet helt enkelt inte vad veckohandlingen skulle kosta om jag hade behövt köpa allt året runt.

Potatis är en av de råvaror som jag har svårt att odla mycket av eftersom bara en sjättedel av jorden kan användas till knölarna när man tillämpar växtföljd och det gör man för att slippa sjukdomar. Den är också svår att lagra i mindre kvantiteter om man inte har jordkällare. Periodvis kan det ändå gå flera veckor mellan potatisrätterna eftersom det finns så mycket annat att variera med. Så det är inget stort problem.

Själv äter jag inte kött och fisk, men även mannen har omärkligt börjat dra ner. Måltiderna känns helt enkelt kompletta ändå.  När jag för länge sen gick över till vegetariskt var det viktigt att även lägga till kött för mannens skull, men numera får vi anstränga oss att planera in en kötträtt (Jag äter då nåt grönt sparat i frysen). Boxarna är fulla av vilt och fisk. Att ha egna ägg är förstås värdefullt, både i bak och som proteintillskott.

Idag blir det blank potatissallad, med mycket grönt, sallad, solvarma tomater i olika färger och pesto på basilika och persilja. Mannen får stekt vildsvinskorv till.

 Ha det så fint

Tomatreportage

Nej, nej, nej... Så här långt har faktiskt hösten inte kommit hos mig! Det är fortfarande sensommar och grönt om än lite rufsigt som efter en bra fest.

Bilden på mig är från i fjol i samband med reportage om tomatskörd. Efter fem år som skribent och trädgårdsfotograf tycker jag fortfarande det är lika spännande att se hur redigeraren använder materialet jag levererar. Jag tycker hen fick till det så fint. Du kan se resultatet i Hus & Hem Trädgård nr 6/16 och så får du också mina bästa recept på torkade marinerade tomater, tomatmarmelad, små gröna inlagda tomater, och superfavoriterna bastomatröra och ketchup.

I år har jag haft tomater i två växthus, inomhus i fönstret, i amplar och på friland. Växthusodlingarna har haft sin topp, men än finns det lite kvar som ska mogna. Lagom att vi hinner äta och ge
bort.
 
Hittills har det blivit ca 43 kg på vår lilla villatomt och hela vinterförrådet av basröror, soppor och såser finns i frysen. Kommer inte att köpa den minsta lilla tomat i vinter. På pizzorna blir det egna såser och halvtorkade, marinerade tomater.

Utomhus ger ampeltomaterna ´Tumbling Tom Red´och ´Tumbling Tom Yellow´ som bäst nu. Goda att äta som snacks eller dela,  steka lite hastigt, servera som tillbehör, varma med honungsvinägrett och färsk slätbladig persilja.

Frosten sätter förstås P för det roliga rätt som det är. Då får amplarna flytta in i växthuset och eftermogna. Andra år har jag buntat ihop rankorna och hängt dom på klädkrokarna i hallen eller haft dom som gardin i fönstret. Alla knep är tillåtna för att klämma det sista ur sommaren.

Gröna inlagda små syltade tomater är favorit som tillbehör till aubergingryta eller ratatouille. För länge sen när jag var köttätare, ett självklart tillbehör till söndagsstek och grillat.

Här kommer receptet som jag ärvt av mamma:

Syltade gröna tomater

1 kg jämnsmå gröna tomater
1 msk salt per liter vatten
salt

Lag
3 dl ättikssprit

3 dl vatten

4 dl strösocker

1 bit kanel

10 kryddnejlikor

4 bitar muskotblomma

1. Skölj och picka tomaterna med sticka eller vass tandpetare. Förväll dem i kokande saltat vatten nätt och jämt mjuka, 3-5 minuter.

2. Lägg tomaterna i väl rengjorda glasburkar.

3. Blanda samman alla ingredienserna till lagen i gryta och koka upp. Häll lagen het över tomaterna och tillslut burkarna. Förvara svalt.

Tips för god hållbarhet

Diska och skölj burkar, flaskor, lock och korkar noggrant innan de används. Torka dem i ugnen och sterilisera samtidigt genom att hetta upp till 100° under några minuter. Fyll dem medan de är varma och sätt på lock direkt.

 Allt gott

Mikroklimat i grönsakslandet

När häcken av riddarsporrar blommar gillar jag mitt trädgårdsland som bäst. Det är också nu grönsakerna är lagom frodiga. Det finns mycket att äta, men man kan ändå ta sig fram. Det är tiden precis innan jag börjar dra upp sallat som är för gammal, innan det är dags att skörda vitlöken och innan jag fyller i skördade och uppätna ytor med nya plantor.

I trädgårdslandet är det varmare än i övriga trädgården. Luften står still och soliga dagar är det till och med för varmt att vistas här mitt på dagen.

Mycket beror det på att jag ramat in landet med perennrabatter och bärbuskar som skapar lä. Här i södra Sverige kallas de lister och har en gammal tradition. Trädgården ligger utan tvekan i zon 4, men bland grönsakslådorna blir det mikroklimat och antagligen zon 3.

En zon hit eller dit kan man tycka inte gör nån skillnad, men om man vill övervintra perenna kronärtskockor och odla fransk flätbar vitlök, för det vill man, så är det de där extra graderna som behövs.

Upphöjda bäddar bidrar till mikroklimatet liksom stenmjöl i gångarna. De upphöjda bäddarna blir fort varma, men eftersom de är djupgrävda ner till ca 50 cm torkar de ändå inte ut som de skulle göra annars. Stenmjölslagret är ca 5-10 cm tjockt och ackumulerar värme. När kvällningen kommer avger gångarna lite av värmen som växterna mår bra av. De jämnar ut temperaturen under dygnet och förbättrar klimatet.

Stjälkar som går av när vinden tar i hamnar i den stora vasen.

Allt gott