När ljuset återvänder i januari tittar de plirande ut. Mest ivriga är det unga. Aktiviteten sätter igång när solen går upp. Talesättet uppe med tuppen stämmer alltså bra. Mina höns har ett fönster mot öster så de kan till och med se soluppgången.
När vi så småningom gläntar på dörren framåt niotiden, har de varit igång länge. Man hör genom dörren hur de småpratar och ibland får nån en tillrättavisning med ett högre ljud antagligen också åtföljt av ett bestämt hack i huvudet.
-Go´morron! hälsar jag glatt, mest för att de ska veta att det är jag som kommer och inte nån främmande. Några tystnar, nån svarar med utrop på hönors vis. Det blir trängsel vid dörren när alla vill ut på en gång.
Under sommarhalvåret väljer de att spendera den mesta tiden i trädgården. Vem gör inte det! De är lite som vi, tar sysslorna med sig ut och njuter. Vi shoppar mindre på mataffären och äter hemodlat hönsen äter också mindre köpemat och mer färskt. Förser sig med gräs och insekter av alla de slag. Vi vilar i solstolen och hönsen i skuggan under syrenbersån. Vi badar i sjön och havet, hönsen balar ner sig i det torra dammet mot soliga väggen.
Hönsens dag har mycket bestämda rutiner. De är vanedjur med inarbetade matletarrundor, däremellan läggs ägg, befruktas ägg, kycklingar uppfostras. Ja, du vet väl själv hur det är. Vid lunchtid pausar de nån timme för att sen gå ett par nya rundor.
När solen går ner bakom granskogen är dagen över, ljusa dagar är det vid åtta, halvniotiden. En mulen dag som idag drar de sig hemåt redan vid femtiden. Med raska steg och krävorna fulla traskar de i bredd mot parkeringen.
Från vänster syns Petter som har bildat par med Maja, sen Nuppe och Grace som är tamast och nästan springer ikull mig när hon tigger mat. Saknas gör Astrid som ligger på ägg och ruvar sen elva dagar tillbaka, alltså tio dagar kvar till kläckning och Petra som man kan hitta lite var som helst, senast bakom trädgårdsspegeln.
Allt gott
