Septembersådden växer fint

Jag brukar så några snabbväxande grödor och ibland även babyleaves i mitten av september. Än så länge har ljuset och värmen räckt till, men snart avstannar tillväxten och växterna står stilla under vintern. Därför har jag sått lite tätare än jag skulle gjort annars.

I år blev det pak choi, rädisor och vintersallat, men jag skulle också kunnat så tat soi, spenat, bönskott, babyleaves av olika slag.

Jag sår i brödbackar av plast, klädda med ett par tidningar så att jorden inte rinner ut. Backarna behöver ha ett djup på 15-20 cm, beroende på vad man sår. Det är en stor fördel att först kunna ha dem utomhus och sen flytta in dem frostfritt när den riktiga kylan kommer. Här står de på en upp-och -nervänd odlingsbänk. När det blir minus i växthuset lägger jag helt enkelt dubbel odlingsväv över och bygger ett tält på klassiskt barnkojevis. Det är ändå enkelt att komma åt och vattna ibland. Pak choi växer nästa hela vintern och kan bli ganska törstig, medan vintersallat möglar om den blir för blöt.

Vintersallaten har bildat rosetter i storlek som de man köper i butik under namnet Mache. De kommer inte att växa så mycket mer. Jag har sått tätt och skördegallrar efter hand. Detta är en av mina favoritsallater med sin fräscha citrussmak.

När pak choien är fullvuxen får det bara plats sex plantor i backen. De kriskpiga stjälkarna är så goda att woka på, bladen är fräsha och som små är de goda i salladen. Nu gallrar jag runt de plantor som ska få växa till sig och stå kvar.
Det går inte åt alls så mycket grönt nu som på sommaren och det här kommer att räcka till januari, februari. Där kan det bli ett glapp innan varmbänken börjar leverera i slutet av mars, men då groddar jag på fönsterhyllan och får lite omväxling på köpet.

Det finns också en hel del grönt kvar utomhus som mangold, rödnervig trädgårdssyra, sandsenap och nyzeeländsk spenat. Dessutom använder jag rädisblasten från en av backarna som sallat. Det går bra att norpa ett blad här och var.

Allt gott

Vintergrönt

Nej, jag tänker inte på buxbomshäckar och barrväxter utan grönsaker förstås! 

Jag har inte lika stort sug efter sallader på vintern, men lite färskt då och då är ändå gott och känns lite vardagslyxigt. Jo, jag vet att det finns påsar i affären, men varför köpa när jag lika gärna kan odla själv och få pinfärskt. Eget grönt till julmaten. Det är grejer det!
Tills frosten slog till för en vecka sen har jag haft sallater att plocka både utomhus och i lilla växthuset, så backarna har jag inte börjat nalla av ännu.

Sådde vintersallat och pak choi i september som hunnit växa till sig rätt bra på 7-8 veckor innan dagarna blev för korta. Några småpurjo och självsådda portlak samlades ihop i en egen back från odlingen utomhus och en tuva rucola fick också följa med in. Den växer fortfarande fast det bara är nån plusgrad i växthuset.

Använder plastbackar som jag isolerar med tidningar. Rötterna kommer inte att bli så djupa så 15-20 cm jord räcker. Detta är vintersallat som jag gallrar efterhand som jag plockar några rosetter.

Pak choi är en superfavorit. Otroligt snabbväxande och krispig. Tål nån minusgrad. Använder den främst som wokgrönsak, men de här späda bladen går bra till sallad också.

Grönsaksbackarna står under ett upp-och-ner-vänt bordsstativ, så det blev enkelt att bygga ett litet tält över av dubbel väv och fortfarande lätt att komma åt och plocka. Har ingen värme på i växthuset utan räknar med att det klarar sig bra ändå även om det blir smällkallt.

Allt gott

Vinterlyx

Jag strävar efter en hållbar livsstil i harmoni med naturen. För mig innebär det tex att vara självförsörjande i så stor uträckning som möjligt. Det är förvånansvärt hur mycket grönsaker man kan få ut till och med av en liten yta mindre än 100 kvm. En del odlas hemma i lådor, men potatis och en del annat långsamväxande odlas på en lånad bit hos svärfar. Det innebär också att rätta matseldeln efter vad som är i säsong antingen grönsaken ska odlas själv eller inhandlas. Det handlar om att  minska transporter, men också om giftfritt och god kvalité. Ni har väl märkt att köptetomater är ganska smaklösa på vintern och gurkan har hårt och lite beskt skal.

Den egna sommarsquashen brukar räcka till jul. Den sista biten gick åt till en pizza igår kväll.  Squashen bidrar med samma saftighet som färska tomater skulle gjort. Vill jag ha tomatsmaken bottnar jag pizzan med nån av de färdiga tomatsåser som kokades på sommarens skörd och frystes ner eller sparades på flaska. Det finns också torkade, marinerade tomater i skafferiet.

Sen ett antal år tillbaka har jag fasat ut, köpesallater, tomter, squash, gurka och annat som inte är i säsong. Det har helt enkelt fallit sig naturligt och känns inte som nån uppoffring. Istället får alla härliga kålsorter, rotsaker, ärtor, linser, bönor, groddar och skott desto mer plats i matlagningen.

Vi är så vana vid att bara hämta det som behövs i butikshyllan, vilken årstid det än är utan att tänka på varken var det kommer ifrån, hur långt det har färdats eller hur det har odlats, men det finns en poäng i att längta. Längta efter den första squashen, tomaterna som smakar sött och sommar för att inte tala om jordgubbar och krispig sallat.

Därför känns det för mig som en verklig lyx att ha egen machésallat och vinterportlak i lilla växthuset. Machésallaten såddes i augusti och portlaken är självsådd. I år är det dessutom så milt att plantorna inte bara övervintrar utan till och med växer lite grand. Några rädisor från september står också kvar. Jag går inte in för att odla mängder till stora sallatstallrikar som jag kan längta efter varma sommardagar, utan nöjer mig under vintern med lite färskt grönt när jag är riktigt sugen.

Tomatplantan "Wilma" från 2014 lever sitt liv på fönsterbrädan och fyller snart två år. Hon har helt enkelt aldrig flyttat ut. Håller sig ganska kompakt och ca 45 cm hög och sköter sig i stort själv med regelbunden näringsvattning. Det finns alltid tomater på gång, i blom, gröna och en del mogna. Då och då kan jag skörda en halv tekopp supersöta körsbärstomater som äts med andakt som godis. Förstås jättekul, men är inget verkligt tillskott i mathållningen utan just bonus och godis. Det var av en ren slump jag kom på "Wilma" funkar bra som krukväxt  året runt. De gula tomaterna är från en planta "Tumbling Tom Yellow" som togs in i höstas som test. Funkar däremot inte alls. De tomater som var fullvuxna och gröna mognade men plantan blev otroligt ranglig och klen för att till slut dö.

Har du nån grönsak att längta efter?

Vinterportlak

Nu grönskar det i drivhuset av självsådd Vinterportlak Claytonia perfoliata, en fräsch och mild sallat rik på anitoxidanter, A och C-vitamin (mer än i spenat) och fettsyran Omega 3.
Sådde in den som undervegetation mellan tomaterna för ett par säsonger sen och nu brer den ut sig nästan som en marktäckare. Portlaken har en ganska kort period på en till två månader när den är som fräschast innan den rätt snabbt går i blom. Jag brukar spara några plantor som får fröså sig. Bäst växer den vår och höst när det inte är allt för varmt, 10°-15° som det varit under flera månader verkar perfekt. Tål också lite kyla, men inte långvarig frost. Nu när det blir kallare täcker jag med dubbel väv i växthuset för att förlänga säsongen ytterligare.
På vintern har jag inte alls samma sug efter stora salladstallrikar, utan klarar mig alldeles utmärkt med en tuss portlak och rucola på omeletten, pissan, pastan och ostmackan. Rucolan klarar sig utomhus. Både portlak och rucola går för övrigt att odla inomhus hela vintern även om den blir lite rangligare utan extra ljus.

Ha det så gott

Inte bara skörda

Första och andra omgången morötter är så gott som slut, nån sallat börjar bli ganska storvuxen och har gjort sitt, vitlöken hänger på tork och de flesta dillkronor har gått åt till gurkinläggningar och kräftkok.

Så snart det blir ett utrymme ledigt fyller jag i med ny gröda och än är det inte för sent.

Nu har jag satt ut förgrodda små pakchoiplantor (sellerikål) som får växa i tunnel av odlingsväv till långt in på hösten. Blir det ett milt avslut på året kanske jag kan skörda in i december. Det ljusgrå runt plantorna är stenmjöl som jag tycker funkar bra för att hindra jordloppor att äta hål i bladen och det bruna är gräs som täckt ytan för att inte lämna jorden bar. Jag gör bara en liten fåra i materialet där jag kan plantera.
Pak choi gror snabbt, ofta på bara 5-6 dagar. Det gäller förstås att komma ihåg att hålla jorden lite fuktig, vilket kan vara lätt att glömma bort så här i slutet av säsongen när det mesta inte behöver vattning.

På förgroning står vintersallat och en ny omgång rädisor är direktsådda.
Andra grödor man kan så nu är tatsoi och trädgårdsportlak.

 Pak choi med sina köttiga stjälkar känns oumbärlig i woken. (Bild Impecta)

Machésallat (vintersallat) kan jag ibland skörda hela vintern under väv här i zon 4. Kan sås på friland fram till september och jag odlar den även inomhus. (Bild Impecta)

Tatsoi brer ut sig något, är en kålväxt som jag också gärna skyddar mot jordloppor och kållarver. (Bild Impecta)

Olika färger på rädisorna är kul även om grobarheten kan variera. (Bild Impecta)

 Gulbladig trädgårdsportlak tycker jag piggar upp i salladen både var det gäller färg och fräschör. (Bild Impecta)

Allt gott