Bekämpa kålfjärilar

 Det fladdrar plötsligt i alla möjliga färger över blommande kryddväxter och rabatter, men över kålväxterna mest i vitt. Kålfjärilarna är här. För den vanliga trädgården känns väl fladdret mest hemtrevligt, men när man odlar kål känns de vita fjärilarna mer som små dödsänglar som till varje pris måste luras.

Kålfjärilar är ett samlingsnamn för de stora vita dagfjärilarna rapsfjäril, rovfjäril och kålfjäril. De har en gemensam kärlek till kål- och senapsväxter.
Ofta hinner de med två till tre generationer men pupporna klarar inte övervintringen i Sverige. Första generationen kommer istället med vindarna över Östersjön från varmare delar av Europa. Vissa år blir det riktiga invasioner. Som om inte detta vore nog finns det kålmal att se upp med också.

Nån enstaka kålfjäril dök upp redan för några veckor sedan och tog mig lite på bar gärning. Kände den karaktäristiska lukten av larvbajs när jag vattnade blomkålen, vilket fick mig att undersöka bladens undersidor. Man brukar också kunna se svarta bajsprickar i bladvecken.

Tyvärr ratar hönsen kålfjärilslarver och de var alldeles för många för att mosas mellan tummen och bladen utan att ge mig äckelanfall, så de insamlades i skålen, vatten fylldes på och en droppe diskmedel trollade bort ytspänningen så att de snabbt drunknade. 
Sen har det varit lugnt tills nu.

I förmiddags visade en kålfjärilsmadam stort intresse för svartkålen i trädgårdslandet. Hon undersökte varje planta noga, varje blad. Tog en större lov runt hela landet för att återkomma till några av favoritplantorna.

Då och då dök hon snabbt ner under bladen för att lägga äggen, men ångrade sig ideligen. Svartkål är egentligen inte förstahandsval för kålfjärilen.

 Om möjligheten finns är blomkål, broccoli och brysselkål intressantare, men desto fler kålfjärilar som slåss om växterna desto mindre kräsna får de lov att vara. Ett riktigt jobbigt kålfjärilsår duger både sandsenap, slingerkrasse och gyllenlack.

Även ganska hårt angripna plantor hämtar sig ganska bra om man plockar bort larver och angripna blad och minskar stressen på plantorna genom jämn vattning och välgödslad jord.

Jag gillar att använda kålplantorna som prydnad och blandar gärna med sommarblommor, vilket gör det lite svårare för fjärilarna att välja just dessa plantor. Dagens hona var ju minst sagt velig och vid kontroll hade hon inte lagt ett enda ägg. Många plantor tillsammans är intressantare ur kålfjärilen perspektiv.

Nu klarar jag att hålla hygglig koll på mina nio plantor i trädgården, skrapa bort ägg och klämma larver, men har man en större odling finns det biologiska preparat godkända för ekologisk odling på marknaden.

Bilden togs för ett par veckor sen så kålen är större nu

På Södra filialen har jag kålen i nättunnel eftersom jag inte är där och tittar till mer än nån gång i veckan. Vanlig väv driver på växtligheten och gör klimatet onödigt varmt för kålen. Bågarna är vanliga elrör som vi kapat efter bredden på nätet. Problemet här blir istället sniglarna och att det är lite bökigt att skörda enstaka blad och kålrabbi som blir skördeklar mycket fortare än övrigt. Täckodling håller jämn fuktighet och ogräset borta.

Alla vita fjärilar är inte kålfjärilar. När man som jag bor i skogsbrynet med ängar runt, kan man få besök av alla möjliga som urskiljs på storleken eller hur snabbt de flyger, men ändå är det nog så att alla vita får min vaksamhet att öka.

Allt gott

--//--

 Länksamlingen TrädgårdsFärgring HÄR

Gröna fingrar

Jodå, här är bildbeviset. Jag har gröna fingrar!

Så här ser händerna ut flera gånger om dagen, grönslemmiga av att ha plockat mängder av larver. Inte krossat bara plockat och slängt.
Tidigare i år har det varit enstaka angrepp, men nu går det inte att lura dem eller hålla stången genom att plocka. Det handlar om invasion!

De anfaller inte bara kålplantorna, utan även rucola, rädisor och blomväxter (korsblommiga växter). Vinterns behov av kål ligger sen länge räddat i frysen, men den vilda rucolan har jag tänkt att plocka av minst fram till jul. Den är flerårig och övervintrar. Spöklika rucolaskelett av tomma bladnerver går jag helt enkelt inte med på. Eftersom de även sitter på själva stjälkarna smälter de väl in och är svåra att hitta. Övrig kål står snyggt i landen långt in på vintern om den får vara ifred.

Finn tre fel på svartkålen:

Det här är raps- eller rovfjärilslarver. De är så lika att jag inte kan skilja dem åt. Extra väl kamouflerade. Hittar enstaka här och där. Inte alls samma plåga som de randiga kålfjärilslarverna, som jag plockar hundratals av varje dag. Kycklingarna älskar de helgröna larverna, medan de randiga antagligen uppfattas som giftiga och oätliga. Synd för det hade blivit mycket mat.

Hittade du de tre larverna?

Av blomstren är det främst bladen på Judas silverpenningar och slingerkrasse som är utsatta. Krassen skulle vara som vackrast, men nu är helt förstörd av halvätna blad och klibbigt svart bajs. Kommer att rycka upp och plantera nåt höstigt med det snaraste. 

Besparar er de äckligaste bilderna med högar av larver som kryper på varandra.

Jag är inte så naiv att jag tror att alla plantor ska klara sig utan angrepp hela sommaren utan har faktiskt vidtagit en hel del steg och mått som andra år varit fullt tillräckliga.

Alla kålplantor är förgrodda och utplanterade när de är ca 10 cm höga. Storlek ger en viss motståndskraft. Vedaska eller stenmjöl intill stjälkarna hjälper rätt bra mot vårens angrepp av rapsbaggar som gärna gör små hål i bladen. Värst utsatt brukar rucolan vara. Grönkålsplantorna täcks med väv tills de har växt till sig och blivit åtminstone 30-40 cm höga. Då skördar jag årets behov och fryser ner. Sen tar jag bort väven över de som odlas i lådor för jag tycker den är ful och räknar med att plantorna klarar en del angrepp. Det kommer nya friska blad hela tiden. På ´Södra filialen´ (150 kvm som jag odlar i grannbyn) låter jag väven vara kvar.
Några plantor planteras också bland sommarblommor för att det är snyggt och de klarar sig längst. Ibland utan angrepp alls. 
Alltså plantor på flera olika ställen och även utplantering vid olika tidpunkter för att sprida riskerna.
I mitten av september brukar larverna ge upp, men såna här år när det är fullkomlig invasion känns det inte som nån tröst. 

Allt gott