Grafiskt med lite rött

Närmaste omgivningarna fick snöflingor men inte vår by. Vi fick dimma, riktig tjocka och frost. Trädgården blev svartvit och tyst.

 Perenn solros

 Portal med torra störbönor

 Amerikanska blåbär

Till och med fåglarna är svartvita med lite rött idag

Svartkål

Fänkål

 Höstsilverax

Kärleksörten, som jag för det mesta tycker är rätt trist, är jag glad för idag. Den är nästan det enda med färg och står stadigt i sina bulliga tuvor.

Prydnadskål 

Allt gott

Höst i trädgårdslandet

Jag gillar alla årstider i trädgårdslandet, våren då allt är fräscht och man ser lådor med späda primörer och tydlig struktur, högsommaren med frodighet, trånga gångar och mycket ätligt att välja bland, hösten när vissa lådor börjar tömmas, fast det fortfarande finns en del att äta och svartkålen ståtar i milt ljus. Faktiskt gillar jag vintern också med naket skelett av hässjöstörar och fröställningar som står kvar. Dofterna varierar, liksom ljuden. 

Medan jag står i landet och filosoferar städar ett gäng talgoxar upp efter hönsens lunch. Snappar åt sig brödsmulor som varit för små för stora näbbar att nappa. Sen bråkar de högljutt i häggmispeln så de röda bladen yr. Under sitter hönsen och verkar helt oberörda eller om de bara väljer att inte lägga sig i. Som de bjässar de är i jämförelse och med de röstresurser de besitter kunde de lätt ha rutit i och fått tyst på småfågelkäbblet genom överraskningsmetoden, men som sagt... var och en sköter sitt.

Själv konstaterar jag att livet vore bra tråkigt utan grönkål, särskilt den blågröna svartkålsvarianten.

Två stora vräkiga kålplantor som jag plockat hundratals larver på bekänner äntligen färg. Fick plötsligt utrymme över i somras när jag byggde fler lådor och satte två dåliga kålplantor som tappat namnstickorna. Länge verkade det bara bli blad, men nu kan man urskilja små romanescobuketter. Det är limegröna och ser ut som toppiga blomkålshuvuden men är en korsning mellan blomkål och broccoli. Superb smak, roligt att ha testat, men knappast odlingsvärd i längden med tanke på den plats de tar upp, hur små kålhuvudena blir och hur mycket arbete man får lägga på att hålla undan larver. 

Spenatskräppan är ovanligt fräsch för denna tiden på året. Ovärderlig våprimör som till och med visar sig tidigare än nässlorna. Nu finns det så mycket annat bladgrönt som används på samma sätt mangold, kål, Nyzeeländsk spenat så den får stå orörd och bara vara snygg.

Efter hand som löven samlas upp täcker jag tomma ytor och bäddar in morötter, rödbetor, purjo och vinterrädisor så att det inte blir tjäle i bäddarna. De mår bra i jorden och jag tänker fortsätta gräva upp efter hand i alla fall fram till jul. Annat är skördat och lagt för vinterförvaring.

Det blir wok till kvällsmat.

Ha det gott

Blommiga kållådan

Kommer du ihåg kållådan med röd och grön brysselkål, dvärggrönkål och tre plantor svartkål som jag planterade tillsammans med sommarblommor för att lura kålfjärilarna. För tre veckor sedan, innan blomstren börjat slå ut hade jag ett litet angrepp på den största svartkålsplantan, men inte värre än att larverna gick att plocka bort. Övriga verkar ha klarat första attacken bra, men kålfjärilen kommer i två omgångar så det gäller att kolla undersidorna nångång då och då.

Knappt man ser kålen för alla broksalvior och rosenskära…

…men här är i alla fall en svartkål och den lilla dvärggrönkålen.

Så här såg det ut för exakt en månad sen. Oj, vad tiden flyger iväg!

Ha det gott

Runt trädgårdslandet

Köksträdgården, eller trädgårdslandet som vi säger här, är hjärtat och själen i min trädgård. Det är där det händer, där tiden och kärleken läggs och det är där jag trivs bäst.
Ibland tänker jag att om jag var tvungen att skala ner, flytta till nåt mindre, så skulle jag kunna leva med bara trädgårdsland. Där finns alla möjligheter att odla både perenner, ettåringar, barnkammare, grönsaker, kryddor, amplar, urnor, sittplatser, växthus om än ett litet, man kan ha klättrare och spaljéer.
Jag gillar dessutom alla årstider i trädgårdslandet. Min målsättning är att det alltid ska finnas nåt att plocka eller njuta av fast jag odlar i zon 4. Även om jag inte drivit det till sin spets med varmbänkar och potatis till jul så är jag nöjd.
Just nu har jag fin purjo som står hela vintern och grävs upp när jag behöver, en och annan jordgubbe kan man fortfarande hitta liksom fina dillkvistar,  persiljan är frodig och mangoldens stjälkar lyser vackrare än någonsin i höstsolen. Båda är tvååriga. Rucolabusken och den rödbladiga ängssyran växer så det knakar, har mycket smak nu. Myntorna och citronmelissen bjuder fortfarande på en god kopp te och timjanplantan har frösått sig.

Får fundera lite på vad som blommar... självsåda plantor av broksalvia, rosa och lila, liksom ringblommor, en välformad knopp på perenn kronärtskocka, gurkört. Just nu bara blå för de vita stod olämpligt till och blev bortgallrade. Hoppas ni kan se det mesta framför er för jag har inte bilder på allt.

Resan har inte varit lätt. För några år sen kom sniglarna och de väller in från skogen. Elstängsel på sarg blev en av lösningarna. Sen invasion av åkersork. Fångade 103 st levande i bur ett år, men övelämnade själva avlivningen till Mannen som inte är lika blödig som jag. Nu sköter Basil Bus och Ture Svinto sorkdetaljen.

Rådjuren vet också var godsakerna finns och det första som ryker är svartkålen. I år har jag räddat in två plantor till växthuset. Här finns också lite nysatt sallad. Lika roligt och gott som det är med några späda blad på våren, är det nu på hösten när man inte kan frossa som man vill. Behovet av grönt finns ju, men är för min del inte riktigt lika stort nu som varma sommardagar.

             Jordgubbarnas blad bidrar till färgprakten

Här ser man vinbärsbuskarna i förgrunden  och tvärs genom en del av trädgårdslandet på korthållet.

Utanför, i syrenhäcken håller Maja till. Hårt arbetande tonårsmamma som lagt sig till med wet look.

Bukett från rensad rabatt fick tillfälligt regnmätaren som vas.

Fin vecka önskar jag er