Blått

En av fördelarna med en gammal trädgård är att det finns lökväxter som etablerat sig ordentligt. När jag började stöka runt och återanvända jord här och där spred sig scillorna förstås ännu mer. Att sålla jorden hjälper inte för de frösår sig och bildar pyttesmå lökar som går igenom maskorna, överlever både om de hamnar djupt eller ytligt. De som hamnar riktigt tokigt tex mitt i morotslandet flyttar jag på.
Om nån vecka eller två kommer den blå mattan att övergå i lila och rosa när smånunneörten tar över. Den har jag själv planterat. 10 ynkliga knölar från Botaniska i Göteborg som nu 20 år senare fyller halva trädgården.

Älskar när det spiller över och vägrar hålla sig inom ramarna.

Allt gott

Scillahav

Att ta över en gammal trädgård som nån annan börjat på har både för- och nackdelar. En fördel är att lökväxter hunnit sprida sig och att på våren få bländas av scillahav. Måste väl tillstå att jag gör mitt bästa för sprida dem ytterligare och det är inte svårt. De följer med ogräset till komposten och ut igen på andra ställen. Varje vår går jag rundor och gräver bort de som hamnat alldeles tokigt, men i gräsmatta, under träd och buskar får de frodas som de vill. Ett av de blåaste ställena är under björken. Snustorr sandbotten med en tunn grässvål som ofta torkar och blir brun under högsommaren. Här låter vi gräset växa i en förvildad rundel fram till midsommar så att scilla, gullvivor, smånunneört och förgätmigej ska hinna fröså sig. Att det ser lite tufsigt ut några veckor uppvägs lätt av vårfyrverkeriet.

Fjärilar, humlor och andra insekter älskar scilla.

Ture på sin favoritgren i syrenbuskaget njuter också.

Och jag frossar i små buketter och arrangemang.

I höstas planterade jag vita i både kruka och på friland. De verkar vara lika lättodlade som de blå.

Under björken håller nu smånunneörten på att ta över och den blå mattan byter skepnad och blir rosalila.

Allt gott

Äntligen...

Äntligen är Rabarbern 'Glaskins Perpetual' i jorden. Blev så glad när jag hittade tre små plantor vid en längs-vägen-försäljning i början av sommaren. Har länge tänkt att jag skulle ha just dessa men inte kommit till skott. Det är nämligen en engelsk kulturarvssort med lägre oxalhalt, mörkröda stjälkar och snabbväxande.

Nästa problem... var ska vi ha dom?  Just nu finns inte den optimala platsen och det har tagit hela sommaren att bli överens om det näst bästa stället. Det har ju i och för sig inte varit nåt direkt grävväder heller. 

Risken är att de hamnat för nära en stor törstig björk, fem meter. Vi får se hur det går. 

En halv kubikmeter sandjord sållad från murgrönerötter och cirka tusen scillalökar (hälften på bild). Många bara några millimeter stora. För att hitta dom måste all jord dessutom gås igenom för hand. Många har nog ändå passerat mitt falköga. Hade ju varit mycket enklare att bara gräva bort allt, slänga jorden i skogen och köpa nya lökar... näää smålänning som jag är, vill jag gärna återplantera alla lökar och nya köpelökar skulle kostat cirka 1800,00. Sanden behöver jag att blanda upp med till våren.

All sandjord borta ner till 40 cm djup och ersatt välbrunnen kogödsel. Ser i efterhand när jag läser på nätet, att den gärna kunde varit lerblandad, men det får bli vi omplangtering i så fall. Lökarna är tillbaka och sen fattas bara ett lager av den gmala sandjorden överst.

Så räknar jag med att det blir en blå scillamatta som vanligt till våren om de inte får chocken av nya jorden.

Ha det fint