Scillahav

Att ta över en gammal trädgård som nån annan börjat på har både för- och nackdelar. En fördel är att lökväxter hunnit sprida sig och att på våren få bländas av scillahav. Måste väl tillstå att jag gör mitt bästa för sprida dem ytterligare och det är inte svårt. De följer med ogräset till komposten och ut igen på andra ställen. Varje vår går jag rundor och gräver bort de som hamnat alldeles tokigt, men i gräsmatta, under träd och buskar får de frodas som de vill. Ett av de blåaste ställena är under björken. Snustorr sandbotten med en tunn grässvål som ofta torkar och blir brun under högsommaren. Här låter vi gräset växa i en förvildad rundel fram till midsommar så att scilla, gullvivor, smånunneört och förgätmigej ska hinna fröså sig. Att det ser lite tufsigt ut några veckor uppvägs lätt av vårfyrverkeriet.

Fjärilar, humlor och andra insekter älskar scilla.

Ture på sin favoritgren i syrenbuskaget njuter också.

Och jag frossar i små buketter och arrangemang.

I höstas planterade jag vita i både kruka och på friland. De verkar vara lika lättodlade som de blå.

Under björken håller nu smånunneörten på att ta över och den blå mattan byter skepnad och blir rosalila.

Allt gott

Den nakna jungfrum

eller Tidlösa Colchicum autumnale har på senare år blivit en riktig favorit i mina rabatter. När trädgården börjar bli tufsig och trist och man nästan förlorat hoppet om sommaren, fylls plötsligt tomrummen av lila pokaler som sträcker sig girigt mot solen, skamlöst nakna står de där med sina bleka stjälkar. Bladen hade nämligen sin period på försommaren, då de bredde ut sig i tjocka mörkgröna chok. Det är liksom det som är problemet med Tidlösan. Man måste planera för att bladen ska få plats. I juli är de vissna och fula men mår bra av att få sitta kvar tills de lossnar av sig själva, behöver täckas av nåt snyggt som kommer upp lagom och som har blommat över och kan vara nerklippt till september så att blommorna får ståta. 

Nu tror jag att ekvationen är löst. Först Tidlösans blad, sen tar ett buskage av stjärnflocka över som jag klipper ner i slutet av augusti. I alla fall har jag flyttat en brödback full av dessa raringar. Det var i sista minuten för två dagar senare började de slå ut. 

De blommar lika glatt utan att stå i jorden så jag brukar gräva upp ett gäng att leka med. Lägga några där, nägra här, nån går av och får hamna i en vas...

Tidlösan ser ju ut som en krokus men är faktiskt en knölväxt. Tillhör familjen Colchicaceae med ca 230 arter. Kommer ursprungligen från Syd- och Centraleuropa. I Sverige finns ca 10 sorter på marknaden, olika lila nyanser, rosa, vita och dubbla näckrosliknande. Har haft otur med de sistnämna som verkar ha gått hädan under vintern. Alla har inte kommit upp ännu så hoppet kanske inte är ute. Ska fota dem efter hand.

Under tiden bjuder jag på en gammal namnlös sort som jag ärvt av min mor.

 Bladen på våren i frodig matta.

Inklämda mellan kärleksörten och pärleternellen. Hmm... naken junfru, kärlek, pärlor... Det blev visst en liten romantisk hörna på Solsidan.

 Tidlösa, varigerad drakmynta och överblommad stäppsalvia.

Ett gäng virvlande tjejer i glasburk.

Här ser man hur långa stjälkarna är. De gillar nämligen att stå djupt, sådär 20 cm är lagom, hummusrikt och väldränerat om de får önska annars nöjer de sig med väldränerat.

Ha det så gott och tack för alla trevliga kommentarer jag får. Ni är så härliga och goa. 

Kram