Äntligen...

Äntligen är Rabarbern 'Glaskins Perpetual' i jorden. Blev så glad när jag hittade tre små plantor vid en längs-vägen-försäljning i början av sommaren. Har länge tänkt att jag skulle ha just dessa men inte kommit till skott. Det är nämligen en engelsk kulturarvssort med lägre oxalhalt, mörkröda stjälkar och snabbväxande.

Nästa problem... var ska vi ha dom?  Just nu finns inte den optimala platsen och det har tagit hela sommaren att bli överens om det näst bästa stället. Det har ju i och för sig inte varit nåt direkt grävväder heller. 

Risken är att de hamnat för nära en stor törstig björk, fem meter. Vi får se hur det går. 

En halv kubikmeter sandjord sållad från murgrönerötter och cirka tusen scillalökar (hälften på bild). Många bara några millimeter stora. För att hitta dom måste all jord dessutom gås igenom för hand. Många har nog ändå passerat mitt falköga. Hade ju varit mycket enklare att bara gräva bort allt, slänga jorden i skogen och köpa nya lökar... näää smålänning som jag är, vill jag gärna återplantera alla lökar och nya köpelökar skulle kostat cirka 1800,00. Sanden behöver jag att blanda upp med till våren.

All sandjord borta ner till 40 cm djup och ersatt välbrunnen kogödsel. Ser i efterhand när jag läser på nätet, att den gärna kunde varit lerblandad, men det får bli vi omplangtering i så fall. Lökarna är tillbaka och sen fattas bara ett lager av den gmala sandjorden överst.

Så räknar jag med att det blir en blå scillamatta som vanligt till våren om de inte får chocken av nya jorden.

Ha det fint