Ja, jag ser dig lilla vinbärsbuske... jag vet att du skulle behöva lite mer jord och nu blev det äntligen av. Alla blindgångare bland sådderna blev också kastade och syrenskotten bland vintergrönan som jag nästan vant mig vid försvann i ett nafs. Hönsen fick en tvåveckorskurs i uppförande. De har fått kanelbullar och linfröbröd två gånger om dagen i kanten mot skogen och därmed fått annat i tankarna än att sprätta jord på stensättningar och gångar. Bilar undankörda och gruset krattat.
Så kom då gänget...
Oj, så mycket folk! Tur att goa bonden slagit gräset så vi kunde parkera på vallen. Men hur ska jag lyckas prata så högt att alla hör...
Nyaste rummet Äppelstunden. Plats att växa i, fylla med pioner och fina bladväxter.
Hjärtat i min trädgård - trädgårdslandet.
Medhavd fika.
Kvällens stora överraskning var att träffa min barndomskamrat som jag inte sett på ca 30 år. Ett verkligt kärt återseende. Tack för att du följde med! Och tack till din mamma som bidraget till mitt blomsterintresse genom resa till Hammenhögs med oändliga tulpanfält i alla upptänkliga färger och skånska slott med fina planteringar. Hur gammal kan jag ha varit 10-12... Det satte sig. Ser det ännu framför mig. Hur stora, fina och färggranna trädgårdsupplevelse som än följt efter detta, är det inget som suddar ut den där första wow-upplevelsen.
Tack alla för att ni kom.
Kvällens näst största överraskning var att så många av er läser min blogg. Jättekul! Skriv gärna en liten hälsning under kommentar. Kryssa i rutan anonym om du inte har egen blogg. Det är roligt när läsarna lämnar ett spår om än aldrig så litet.
Allt gott
