Rost och rädisor blir Ätliga trädgården

Sex år har gått sedan jag sprickfärdig av trädgårdstankar startade bloggen för att dela funderingar, men också av ren nyfikenhet för att se hur det skulle fungera. Två inlägg i veckan har det blivit så gott som hela tiden och under julkalendrarna ett inlägg om dagen.

Den här resan har varit fantastisk på många sätt. Jag har fått alla möjliga värdefulla tips och förhoppningsvis bjudit på en hel del själv. Jag har lärt känna många trevliga människor i vårt avlånga land som jag fått förmånen att hälsa på och många har också varit hos mig.

Vid starten ville jag skriva om allt som fyller min vardag, fotojobb, trädgård, växthus, pyssel, höns, mat, tips för hållbart liv och förstås odlandet, men allteftersom andra sociala media vuxit, har blogginläggen blivit mer faktainriktade som en fördjupning och mer fokuserade på just odlandet som ändå är det jag har hållit på med sen tjugoårsåldern, kan bäst och brinner mest för. Därför har bloggen bytt namn till Ätliga trädgården precis som instagramkontot, fått ny plattform och samtidigt en välbehövlig ansiktslyftning, men jag är övertygad om att ni ändå kommer att känna igen er. Klicka på logon.

Ny blogg/hemsida atligatradgarden.se eller ätligaträdgården.se
Instagram @atligatradgarden

Facebook Anette Brunsell

Julbordskalender 2019, lucka 21

"Från frö till tallrik - egenodlat smakar ju bäst" är ett av Tyra Hallsénius Lindes honnörsord och det är jag ju inte sen att stämma in i. Hon odlar i Vaxholm, har en frågespalt i Allt om trädgård, har skrivit boken Året i köksträdgården och håller bland annat kurser i odling och fermentering. Liksom jag blandar hon blommor och ätligt så det står härliga till och som dagens gästbloggare bjuder hon på blommor och örter. / Anette

Gåvor från trädgården

Visst är det roligt att ge bort små gåvor vid jul, speciellt roligt kanske det är att ge bort något man gjort själv. Det poppar ofta upp minnen från när man var liten och hade skapat något alldeles själv. Jag minns så väl känslan av stor och varm glädje i att ge bort den ”fantastiskt fina saken” man hade gjort till någon man tyckte riktigt mycket om, ofta låg det ju ett hårt och tidskrävande arbete bakom. Jag kommer särskilt ihåg en liten elefant som jag gjorde i träslöjden, den tog en halv termin att göra!

Jag fortsätter än i dag att ge bort små gåvor som jag gjort själv, oftast kommer de från min trädgård. Det kan vara mjukgörande salvor med bland annat bivax från mina bin och örter från trädgården. Mina fina pollinatörer bina ger mig även honung som även det brukar vara en mycket uppskattad present. Marmelader, chutneys och allsköns sylter blir det också en hel del av. Ett smakrikt och väldoftande örtsalt är också trevligt att ge bort och så har vi då det här som jag tänkte visa er idag, ett te. Det är ett vackert blommigt te med minnen från sommaren, grönt skönt doftande, milt och gott. Recepten och kombinationerna av örter, blommor och blad är oändliga, men så här kan ett recept vara.

Citronmeliss som bas

Tyras blommiga te med smak och doft av sommar

Plocka gärna dina ingredienser till det blommiga teet på förmiddagen på daggen torkat upp. Här är en liten lista på förslag på vad som kan användas.

Blad från: Diverse myntor, citronmeliss, brännässla, citronverbena, röllika, daggkåpa, vinbär och hallon.

Blommor, kronblad från: Färgglada, doftande rosor, pelargoner, malva, ringblomma, isop, kungsmynta, röllika.

Ta bort alla skaft och stjälkar. Torka sedan allt tillsammans på svag värme (35-50 grader) i en varmluftsugn eller en ”svamptork”. Man kan även torka dem på någon annan varm plats utspridda på en bricka. Rör runt ibland alla blad då och då, förslut inte ditt te förrän det är riktigt genomtorrt. Förvaras torrt och mörk.

Önskar er alla en riktigt trevlig helg!

Tyra

Instagram Tyra Hallsénius Lindhe
Facebook Tyra Hallsénius Lindhe
Blogg Köksträdgården
Kontakt tilltyra@gmail.com

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Julbordskalender 2019, lucka 18

När jag frågade Eva Robild om hon vill gästblogga tänkte hon först på att dela just detta receptet med valnötslikör, men sen hade bilderna gömt sig och hon valde att bjuda på fruktremmarna under lucka 2, fast då hade jag ju blivit så sugen på likören att Eva tog en ny bild och det fick bli två inlägg.
Om ni missat så är Eva Robild redaktören bakom alla de populära trädgårdsprogrammen med gänget Pernilla Colt, John Taylor, Malin Persson och Tareq Taylor, dessutom frilansjournalist och författare till en lång rad böcker, föredragshållare m.m./Anette

Valnötslikör

Det är receptet är ett resultat av ekorrarnas och kråkornas härjningar i mitt valnötsträd. De äter nämligen gärna upp nötterna innan jag hinner skörda dem. Men så kom jag på att om jag plockar valnötterna omogna, med det mjuka gröna ytterskalet på så hinner jag före! (Jag lämnar lite åt djuren också.) Dessa mjuka gröna valnötter är precis vad som behövs för att göra en liten sats delikat valnötslikör. Använd handskar när du plockar och rensar valnötterna då det gröna skalet avger en svart färg som är svår att få bort, men också ger den läckra färgen till likören.

Receptet har varit publicerat i min bok Odla ätbart som jag gjorde tillsammans med Pernilla Bergdahl, fotograf.

10 valnötter med det gröna ytterskalet kvar

3 dl brännvin special

3 dl socker

Tvätta nötterna och lägg dem i en burk. Häll på spriten, det är viktigt att det täcker. Låt stå i rumstemperatur i 2-3 månader. Först blir vätskan svart, sedan brun. Då är det dags att sila bort nötterna och lösa sockret i vätskan. Låt eftermogna minst fram till jul, ju längre desto bättre. Efter hand så mörknar också färgen och blir läckert svart igen! Valnötslikören är god att dricka i små mängder (sött, sött), men också att hälla över glass eller på en god men lite torr sockerkaka.

Hemsida robild
Instagram @robilde

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 17

Idag bjuder Anette Nilsson på Halländsk långkål och det är nåt vi gillar skarpt i Småland också! Anettes odlingar nära Söderåsen i Skåne är inte bara produktiva utan också färgkoordinerade i mönsterrutor som får nytt tema varje säsong. En potager i dess vackraste bemärkelse. Hon delar också med sig av fröjderna på visningsdagar, tar emot grupper och föreläser. Dessutom är hon en hejare på att ta hand om allt odlat, fylla skafferi och förråd. /Anette B

Halländsk långkål

En av mina absoluta favoriter på julbordet är långkålen, och den skall vara stuvad med grädde och sirap/socker som i de halländska recepten. Hoppa inte över sockret, det gör stor skillnad!
Plocka in grönkål, skölj och strimla den. Svartkål eller annan bladkål fungerar också, men de mörka sorterna ger en lite olustig gråbrun färg på stuvningen. Godast är faktiskt den klassiska krusiga grönkålen.
Har du kokspad efter skinka (eller saften efter en ugnsbakad) använder du det, annars koka upp en buljong från tärning, vegetarisk om så önskas. Buljongen skall vara ganska koncentrerad, mer än om du tänkt göra en sås.
Koka kålen tills den är mjuk, ta upp och låt rinna av lätt.
Stek sedan kålen i smör, späd med grädde till lagom konsistens, peppra och tillsätt lite sirap eller socker.
Ta bara mer salt om det verkligen behövs.
Servera med nåt knaprigt. Rostade nötter eller frön t ex.
Det här är en rätt som borde testas med fler smaker, jag har sett varianter med fänkålsfrö och kryddnejlika men kan också tänka mig att lite chili, muskot eller kummin skulle funka.
Men alltid en traditionell på julbordet.
Smaklig spis!

Anette på Boäng
Hemsida och blogg boang.se
Instagram @boaeng

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 16

Dagens gästbloggare heter Anna Rökaeus och Olof Söderén, stadsodlare i Göteborg som skrivit boken Spenat i stan. De är goda inspiratörer för hållbar livsstil på många sätt och visar verkligen på hur man kan få till odlandet även i en storstad och det som funkar där, funkar överallt annars också. De finns på lite olika sociala plattformar, själv följer jag dem på instagram och tittar gärna in på bloggen där det finns många fler trevliga recept./Anette
 

Den som följt oss på vår blogg eller läst vår bok Spenat i stan, vet att bondbönor är en av våra absoluta favoritgrödor. Vårt kanske säkraste kort som ger fina skördar trots minimal skötsel, och som vi alltid odlar i sådan mängd att det ska räcka hela året. En delikatess att koka färska och äta som de är, men också perfekta att torka eller frysa och använda som bas i såväl biffar som röror.

Självklart förtjänar denna fantastiska böna en plats även under högtider, och på vårt julbord - som är helt växtbaserat och består av förhållandevis få, men väl valda, favoriter - får de i år vara med i from av dessa vegobullar.

Bondbönebullar

(ca 35 st)

• En stor gul lök
• Två klyftor vitlök
• 0,5 dl vetemjöl
• 1,5 dl havregryn
• 350 g skalade gröna bondbönor (ej torkade)
• 0,5 dl vatten
• Salt och peppar efter smak
• Rapsolja till stekningen

Tina bondbönorna om de är frysta. Skala löken och vitlöken och hacka fint i matberedare. Häll i bönorna och övriga ingredienser och mixa en stund till, men inte alltför länge om du föredrar att känna texturen av bönorna.

Forma smeten till små bollar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.

Grädda bullarna i 175 grader i 15 minuter (efter halva tiden brukar vi vända dem och även passa på att försiktigt rätta till formen på dem om de plattat till sig mot plåten). Så här långt går det fint att göra klart bullarna i förväg, och sedan förvara dem i frysen eller någon vecka i kylskåp.

När det är dags att äta bullarna är det bara att ta fram och lägga direkt i stekpannan så att de tinar och får lite färg. Detta sista moment kan såklart också göras direkt efter att de varit i ugnen, ifall att de ska ätas direkt.

Hoppas att de ska smaka och att ni alla får en riktigt god jul!

//Anna och Olof

Blogg spenatistan.se
Instagram @spenatistan

Podcast Odlarna (finns i alla vanliga podd-appar eller på odlarna-podcast.blogspot.se)


Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 13

Har du kantareller i frysen som väntar på ett bra tillfälle att bli avnjutna? Inte alltid det blir några över till vintern här, men när det händer hamnar de gärna i en svamppaté på julbordet eller som ensamrätt under nån av julhelgen med klyftpotatis och gärna en söt sås med en skvätt konjak. Byter man ut all svamp rakt igenom mot Karljohan får man en annan karaktär på smaken som inte heller går av för hackor. Det finns helt enkelt utrymme för ett visst mått improvisation. /Anette

Örtkryddad svamppaté

Ugn 200°

2 msk fett

150 g purjolök

2 klyftor vitlök

2 msk basilika

1 msk mejram

1 msk salvia

500 g färska champinjoner

2 dl förvällda kantareller

50 g sötmandel

2 dl havregryn

2 dl vatten

1 msk buljongpulver (Klar Lantbuljong)

1 dl grädde eller motsvarande

200 g Västerbottenost eller 200g sojaost + 1 tsk salt

2 ägg

1 1/2 tsk salt

1 krm svartpeppar

1 msk olja

Snitta purjon på längden, skölj, skär tunt och fräs i fettet tillsammans med vitlök, basilika, mejram och salvia gärna i stekgryta. Hacka svampen och tillsätt. Lägg på locket och låt svampen ånga i eget spad ca 10 minuter. Mal mandeln och tillsätt ihop med havregryn, vatten, grädde och buljong. Låt smeten vila under lock. Späd eventuellt med mer vätska eller havregryn beroende på konsistensen. Den ska vara som en tjock gröt. Riv osten och rör ner, sedan ett ägg i taget. Smaka av med salt och peppar.

Använd en smord pastejform eller klä en avlång sockerkaksform med bakplåtspapper, pensla med olja och häll över smeten.

Grädda i mitten av ugnen ca 40 minuter.

Låt svalna och skär upp.

Som jag nämnde passar söt sås till som en pikant brytning men också kaprisbaserad.

Kaprissås

2 port

1 dl kapris

2 dl olivolja

1 msk vatten

1 msk vitvinsvinäger

Allt mixas. Klart!

Instgram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Egen druvjos

Det är bara en staketdruva, säger jag ofta lite ursäktande och oförskyllt nedsättande om min stackars stock vid garageväggen eftersom jag fått lära mig att det ju inte är nån "riktig" druva. Både bären och klasarna är mindre än växthusdruvor och innehåller två kärnor som gör att man får spotta mycket, fast vad gör det om man har dem som utomhusgodis.

Men efter denna sommarens kanonleverans som jag fått behålla för småfåglarna tänker jag inte baktala den mer. Den har helt klart sitt värde.

När jag satte plantan hade jag knappt nån förhoppning om att den ens skulle överleva i zon 4 eller att jag skulle klara att äta dem, men ville ändå testa på friland.
Redan första året visade det sig att jag tål hemmaodlade druvor mycket bra, inte bara denna sorten utan även andra. På köpedruvor svullnar magen upp som en ballong efter endast ett par stycken och länge trodde jag det var överkänslighet mot själva druvan. Stor lycka att kunna äta, men också oroande att köpedruvorna är besprutade och förmodligen också gasade med ämnen som inte är så snälla.

Hönsen brukar få de nedersta våningarna, men sen är resten mina och det brukar gå att plocka fram till frosten. Alltid är det nån klase som gömt sig bakom ett par blad och mognat lite långsammare.

När vi inte hinner hålla jämn takt med mognandet blir det druvjos av det allra enklaste slaget.

Sköljer, repar och mosar bären med en slev i en trådsil. Det är viktigt att kärnorna inte går sönder för de ger beska. Tappar på sirapsflaskor och stoppar i frysen. Det blir helt ljuvliga morgonshots till vintern fulla av sommarvitaminer. Helt klar finjos får man om man låter saften sjunka nån timme innan tappning, men det hade jag inte tid med här. 1 kg ger 4 dl.
Min druva är söt, så jag sockrar inget extra och den heter...
Jag har dragit på det i det längsta. Letat i en jättesamling namnlappar, men nej... har inget namn tyvärr.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen  TrädgårdsFägring