Den lilla kvällsrundan

Framåt fem-sextiden kommer Ida smygandes med sina två tonårskycklingar mellan Smultronkullen och bersån. Målet är en av de stora stenarna som sluttar lagom mot syd och ackumulerat dagens värme. Här är det gott att spendera några timmar innan läggdags vid åttatiden.

Nu är det bara så att detta är förbjudet område för liten höna. De andra lärde jag redan i början av sommaren att hålla till i nedre delen av trädgården för att begränsa sprättandet och balandet i rabatterna. Hönor är ganska lättlärda om det finns mat med i bilden. Det enda jag behövt göra är att ge dem lite snacks nån gång per dag under ett träd i det område jag vill ha dem närmare hönshuset. Snacks i hönsvärlden är tekakor som börjar bli torra, överbliven potatis, kokt ris, pasta, men allra mumsigast är majs. Finns det inga rester duger havregryn bra.

Medan jag lärde upp de andra lade sig Ida att ruva tre veckor, sen har hon haft eget krypin under två månader och första tiden fick hon bara vara i buren. När kycklingarna blev några veckor gamla fick de börja gå ut, men höll sig nära buren. Efterhand har utflykterna blivit vidlyftigare, men den lilla familjen har på hönors vis hållit sig för sig själv och gått sina egna rundor. 

Det tog tid innan jag märkte att det bar av mot bersån på kvällarna och först trodde jag de var på matletarrunda. Alltså motade jag vänligt men bestämt tillbaka trion med en irriterad och muttrande höna i spetsen och kycklingarna småspringandes efter. En mycket ovillig procession. Detta upprepades både två och tre kvällar tills jag förstod att de precis som jag tar en kvällsrunda i trädgården, njuter av de sista strålarna eller i alla fall värmen. Då hade jag inte hjärta att köra bort dem.

Nu har de flyttat in i hönshuset med övriga flocken. Kycklingarna är snart så stora att hönan kommer att överge dem och de får finna sina platser på egen hand i hackordningen. De kommer efter hand att ty sig till flocken och rätta sig efter deras vanor och "problemet" är ur världen.

Allt gott