Pipranka (Aristolochia macrophylla)skyddar lusthuset från insyn mot vägen. Det vill säga man ser ganska lagom igenom. Man kan gå förbi på vägen och ana oss därinne, men inte känna sig tvungen att hälsa och utbyta ord och man kan höja rösten lite lagom och skrika en häslning om man har lust. Det fungerar förstås åt båda håll. Under sommaren äter vi nästan alla måltider här ute.
Piprankan tar flera år på sig att etablera sig och kommer dessutom igång sent på säsongen, men sen växer den så det knakar. Denna är flyttad två gånger, så den är ännu bara ett litet exemplar.
Jag älskar skuggspelet i motljus.
Tittar man in under piprankas bladverk hittar man nu små pipfomande blommor i grönt och gult, endast 3-4 cm höga och då förstår man hur den fått sitt namn...
 |
| Lånad bild |
Så småningom räknar jag med att hela lusthuset ska bli inklätt.