Hönsgänget festar

Inte bara jag som smaskar jordgubbar hela sommaren, även hönsen får festa till det ibland. De älskar bär av alla sorter och rensar vinbärsbuskarna så högt de kan hoppa. Buskarna är stora som tur är och hönorna små, hoppar inte så högt.

I fjol blev hallonbuskarna helt rensande på bladen så fort de vecklade ut sig och jag kunde inte förstå varför det aldrig blev några buskar. Nu är de inhägnade och får vara ifred, men skulle en gren hänga ut med lysande  frestelser kommer det att stå en höna under med uträckt hals och tindrande ögon.

Nu har de fått gårdagens överblivna gubbar, lite kantstötta och medfarna, men det gör inget alls. Det är fest och det räcker till alla. Gracie nappar sin gubbe, vänder rumpan åt de andra och flyttar sig från gruppen för att ha den ifred.

Astrid som är högsta hönset flyttar sig inte för nån.

Petter har börjat ta hand om Astrids tonåringar och introducerar jordgubbarna för en av trillingarna.

Ha det så gott därute i sommaren

Ampelgubbarna

Ampelgubbarna sprutar fram i behändig plockhöjd. Vi har njutit av dom ett tag. De första kom faktiskt redan till midsommar och det bästa är att de är remonterande. Efter den här urladdningen kommer de att få extra näring och sen ser vi fram emot en huvudskörd nångång i början av augusti och ända fram till frosten tar de sista. Fantastiska bär som funnits i släkten minst i 30 år. Ingen kommer längre ihåg vad de heter men de är ju lika söta och goda utan namn.

Att jag har dom i amplar beror på att det är ont om plats i köksträdgården och därför väldigt praktiskt att kunna använda utrymmet på höjden. På backen brukar dessutom sorkar och fåglar hinna till kalaset innan mig, men i amplarna får de vara ifred. 

Ampelgubbar är alltså ingen särskild sort utan alla jordgubbar kan odlas i ampel. Det är helt enkelt ett passande växtsätt för bär som bildar långa revor eller har ett hängande växtsätt.

Till vintern får de flytta inomhus i snickarboa. Det är inte frostfritt där men det viktiga är att temperatursvängningarna inte blir lika stora som om de skulle hänga kvar utomhus. Om jag hade haft plats i mina odlingslådor kunde jag grävt ner dom under vintern, men hur konstigt det kan låta så odla jag även på vintern, använder lådorna som komposter och barnkammare för sticklingar så det är trångt om utrymmet.

Gubbar är godis!

Nu är det bara att vattna och vänta...

Ampelgubbarna har vinterförvarats nerklippa, men i sina korgar i ett mörkt uthus under vintern. Inte frostfritt men temperaturen har varit jämn och det är viktigt för att inte rötterna ska ta skada. Det hade ju gått utmärkt att gräva ner dem i odlingslådorna också, men de brukar vara så fulla av kompost, höstsådder och annat så gubbarna får helt enkelt inte plats.
I januari fanns det redan små gröna blad på flera av plantorna och varje ampel fick tre snöbollar var som sakta smälte ner och började väcka dem ytterligare. Under en mulen period för några veckor sedan fick de flytta ut i växthuset, vänja sig vid ljuset och bli genomvattnade och idag tyckte jag det var dags för omplantering.

Jag brukar klä korgarna med ett lager mossa, kokosmatta eller jute hade gått lika bra, men jag tycker mossa är snyggt och det finns nära till hands. Alltså traskar jag iväg till skogen bärandes en stor brödback i plast att lägga mossjoken i och så kravlar jag uppför grusslänten, tränger mig in i slyet som har blivit kvar mellan vägen och rullstensåsen och börjar spana efter stenar med stora sjok utan invuxet gräs och skräp.
Uuuups... jag var visst inte ensam i den soliga gläntan bland stenarna. En orm ca 70-80 cm lång och tjockare än tummen, hade redan vädrat mig eftersom jag kom i vinden. Den låg som förstelnad med sinnena på helspänn. Det enda som rörde sig var tungan som hela tiden kände in mig. 
Är inte ormrädd, men närmade mig försiktigt eftersom jag tycker att man ska respektera alla djur och inte stressa upp dem i onödan, fast jag ville ju gärna ha en bild.
Såg de ljusa fläckarna på långt håll och noterade att ögonen var runda, så jag var helt säker på att det var en snok och ingen svart huggorm. Alla ormar är väl förresten fridlysta, eller?


Känner mig lite glad över att vi har snok så nära inpå för jag tror de äter mängder av sork och möss som annars skulle sätta i sig mina jordgubbar. I alla fall de som växer i landet.
Efter att jag hade fått min bild, fortsatte jag att fylla min back med mossa fast några meter längre bort. När jag tittade efter snoken fem minuter senare, hade hon tagit chansen och gömma sig. Nu ska jag inte störa henne mer på hela sommaren, för jag tror det var en hon.

Jordgubbarna blev omplanterade i jättekorgar som jag gjort av kycklingnät. Gubbar behöver mycket plats till rötterna och därför har jag gjort amplarna extra djupa. Min jordblandning består av 1/3 plantjord, 1/3 sandblandad jord från en bra-att-ha hög och 1/3 brunnen kogödsel. Sen kommer jag dessutom att gödselvattna när plantorna börjar sätta bär.

Det här är en mycket trevlig jordgubbssort som vandrat runt och funnits i släkten i minst 30 år, kanske mer. Ingen kommer ihåg vad det är för sort. Bären är medelstora och blir inte särskilt röda. Smaken är frisk och söt och bäst medan det fortfarande är en aning grönt vid flugan. Ger rikligt och är remonterande. Första skörden kommer i juni/juli och sen återkommer den med full kraft i september/oktober just som man börjat längta igen.

Kanske är det nån som känner igen och vet namnet?

Ha det fint