Piffiga, puffiga pioner

De första små pionerna kommer redan i maj men redan efter en vecka är glädjen över. Man får i alla fall en föraning om vad som komma skall.

Julia Rose

Nu är högsäsongen här och tunga bollar blandas med nättare blommor. Några står stadigt tros tungt regn andra hade behövt stöttas. Jag letar efter nån slags system där jag lätt kan avgöra redan på våren vilka som behöver stöd och inte. Lappar blåser bort, stickor fryser upp eller växer in i buskarna och går inte att hitta, kartor...njae. Några har jag lärt mig i huvudet men alla går inte att komma ihåg. Samma problem med namnen.

Har hållit på i tre kvällar att försöka ordna upp namnen, men jag är inte riktigt där ännu och det får bli ett inlägg ändå.

Min äldsta som fanns i trädgården från förre ägaren. Hade hamnat i helskugga bakom stora buskar och äppelträd, men fick flytta några meter och svarade genast med att bli dubbelt så stor och blomma mer än nånsin. Doftar kryddigt och behöver stöttning.

Festiva Maxima (troligen)

Buskpion (trädpion) som blir översållad av mörkröda små blommor. De sitter en bit in bland bladverket som halvdoldisar.

Salmon Sauser

Titta bara på denna perfekt formade boll. Kan inte låta bli att forma mina händer runt och njuta av slätheten. 

Hur myrorna lyckas hitta till pionerna är ett mysterium. De syns inte till nånstans annars och hur vet de att det är knoppning på gång...

Salmon Sauser öppnar sina skålar. Helt klart en av favoritpionerna.

Än så länge namnlös som blommar lika glatt för det.

Jan van Leeuwen

Mjukt rosa jättebakelser som doftar svagt förförande på enmetersstjälkar. Behöver definitivt stöttning till nästa år.

Tyckte jag hade så gott om utrymme när jag glatt började samla och 25 nykomlingar märktes knappt i lunden, men nu får jag välja med ännu större omsorg. Ett tiotal har jag fortfarande plats till och framför allt måste jag få ordning på märkning och arkiv så det inte blir dubbletter.

Allt gott

Piontider - härliga tider

Njuter av begynnande pionblomningen. Tre blommade över på mindre än en vecka i värmen, men 15 återtår. 

Först ut är några av de låga pionerna, inte mer än ca 50  cm höga.

Sen kommer storfavoritern Julia Rose Itoh hybrid. Färgerna skiftar från ljusgult till mjukt rosa och skiljer sig dessutom mellan olika blommor på samma planta.

 
Här är hon igen. Rotbit med två ögon planterad för tre år sen. Att pioner skulle vara svåra att flytta eller plantera är en myt. Alla pionerna utom en är planterade de senaste tre åren och alla har blommat redan påföljande år med nåt undantag. Naturligtvis inte som en fluffig buske från början, men ändå med ett par stänglar. Generellt planterar jag roten precis under ytan ca 3-5 cm djupt. Här får de mullrik jord på sandbotten, alltså väldränerat. Några har fått tillskott av lera när jag haft tillgång till det, men det verkar gå hur bra som helst i vilket fall. Tror de har svårare att klara för blött än för torrt. 
Mina står i en lund där det finns soliga fläckar. De klarar halvskugga också, blommar längre, men blir tanigare och kan behöva mer stöttning. Gödslar på våren i form av benmjöl. De gillar inte vanlig gödsel direkt på sig. Hittills har barjorden varit täckt av bark som håller fuktigheten bra bland allt nyplanterat.

Olika pionsorter har lite olika önskemål som man kan ha koll på om man vill ge maximala förutsättningar. 
På Svenska Pionsällskapets hemsida pionisten står precis hur man ska göra punkt för punkt. Pionsällskapet är en trevlig förening där vi gör gemensamma pionbeställningar. Man har hundratals sorter att välja bland. Många är ovanliga. Ibland förekommer specialerbjudande. Till hösten kommer ytterligare sex godingar. De har redan platser som väntar på dem. Rötterna brukar vara stora, fina och friska.

Vita hårda knoppar som jag gillar nästan lika mycket som blomningen.

Trädpion med många små blommor långt inne bland bladen.

En bondpion som fanns i trädgården från början, säkert minst 50 år gammal. Levde en tynande tillvaro i mörkret under ett äppelträd och blommade vartannat år eller så. När lunden byggdes fick den flytta till andra sidan äppelträdet där det är ljusare. På två år är den fyra gånger så stor, en jätte med 32 blommor just nu. Ändå tog jag nog bort hälften av rötterna eftersom den var omöjligt att få med alla rotdelar i ett paket. Denna doftar starkt parfymigt medan de andra verkar rätt doftlösa.

Det är inte en svart fladdermus i bakgrunden. Guldstjärna till den som kan se vad det är.

Allt gott

Och fladdermusen är i själva verket en svartvit ko.