Räcker ut tungan åt mig...

Det känns som om nån tittar på mig när jag sneddar runt hörnet, ser nåt blålila i ögonvrån, ja nåt jag väntat på rätt länge faktiskt. Stannar till, vänder mig om, blir lite varm om hjärtat, äntligen... men visst ser det nyanlända paret lite stela ut med armarna i kors. Den ene räcker till och med ut tungan åt mig... Vilket busfrö! Jag som väntat på en samling väna ansikten vända mot solen. Men jag gillar ju kaxiga busfrön också.

Nu har jag dessutom lärt mig att är man höskrokus och står i en sandsluttning så har man ingen lust att visa sig förrän man får lite blöta om fötterna. Nu har det äntligen kommit lite regn efter höstens långa torka. 

Så här snyggt blommade  'Qonqueror' i fjol strax efter jag satt dem. Nu har de alltså bara stått ett år och man kan förstå om de behöver mer tid på sig för att ladda om och rota sig ordentligt. 'Qonqueror' verkar blomvilligast och blommar som nummer två av de fem sorter jag har. Ser att fler äntligen är på väg. Mest nyfiken är jag på Crocus sativus som ännu inte visat sig. Det är alltså saffranskokus. Hur coolt vore det inte att krydda om än aldrig så lite med några egna krokusmärken.

 Allt gott