Scillahav

Att ta över en gammal trädgård som nån annan börjat på har både för- och nackdelar. En fördel är att lökväxter hunnit sprida sig och att på våren få bländas av scillahav. Måste väl tillstå att jag gör mitt bästa för sprida dem ytterligare och det är inte svårt. De följer med ogräset till komposten och ut igen på andra ställen. Varje vår går jag rundor och gräver bort de som hamnat alldeles tokigt, men i gräsmatta, under träd och buskar får de frodas som de vill. Ett av de blåaste ställena är under björken. Snustorr sandbotten med en tunn grässvål som ofta torkar och blir brun under högsommaren. Här låter vi gräset växa i en förvildad rundel fram till midsommar så att scilla, gullvivor, smånunneört och förgätmigej ska hinna fröså sig. Att det ser lite tufsigt ut några veckor uppvägs lätt av vårfyrverkeriet.

Fjärilar, humlor och andra insekter älskar scilla.

Ture på sin favoritgren i syrenbuskaget njuter också.

Och jag frossar i små buketter och arrangemang.

I höstas planterade jag vita i både kruka och på friland. De verkar vara lika lättodlade som de blå.

Under björken håller nu smånunneörten på att ta över och den blå mattan byter skepnad och blir rosalila.

Allt gott