Växthusbygge del 3

Bygget av grunden till växthuset fortsätter. Mycket pyssel med att bestämma hur det ska ligga i förhållande till uthuslänga och det lilla drivhuset. De ligger nämligen inte i linje med varandra. Försökte först bygga i vinkel från drivhuset, men det såg konstigt ut. Började om och stakade ut parallellt med uthuset och det blev också konstigt. Allt slutade med att jag lät ögat bestämma utan att utgå från några befintliga linjer. Mellan "staketen" i hörnen har vi spänt snören för att markera var formen ska byggas. Sen flyttade vi snörena några mm hit eller dit medan vi kryssmätte för att få rektangeln perfekt. Mycket fixande, trixande innan alla vinklar stämde. Kul när gjutformen börjat byggas och man faktiskt kan se hur stor ytan blir. Faktum är att 30 kvm inte alls känns särskilt stort. Kanske beror det på att huset blir ganska långsmalt.

Sen ska också höjden på gjutformen bestämmas och allt ska ligga i våg. Tack och lov för laserinstrument. En sändare sitter i ena hörnet på "staketet", täcker upp hela golvytan och sänder till mottagaren på pinnen.

Gjutformen klar och dags för två lager frigolit som markisolering.

Mannen räknar med kvällsarbete och monterar belysning i trädet.

På frigoliten en armeringsmatta och slangar för golvvärme. Just nu har vi inte tänkt att ha uppvärmning, men det kan ju vara bra att vara förberedd om man nån gång skulle vilja sätta in kamin.

Betongbilen anländer. Gillar specialbilar med rännor, spön, kranar och allt vad det kan vara.

I det gula röret ska elkablarna dras. Det är inte jag på bilden utan chauffören.

Efter en halvtimme är formen fylld och jobbet börjar med att jämna till.

Fallet till golvbrunnen dras av med bräda.

Efter några timmar är plattan så pass stabil att den kan skuras med helikoptern. Tänk att det finns maskiner för allt. Denna hyrdes.

Nattarbete bakom drivhuset när formarna rivs två dagar senare. Fortsättning följer...

Allt gott

Kattfoten...

När jag var barn växte KATTFOTEN Antennaria dioica vild längst bort i hagen. Stora vita och rosa tuvor bredde ut sig på den torra och magra jorden. Det var nåt magiskt över dom. Antagligen för att man lade märke till tuvorna på långt håll och så för namnet... kattfot. Ett ovanligt vackert namn i mina öron. Brukade cykla iväg längs soliga grusvägar för att hälsa på de där tuvorna och fantisera om vilken blomma som var mest lik kattens tass, som alltså hade lika många kuddar som trampdynan. Högtidsstunder. En vacker dag var dom borta, kanske jag var där vid fel tid på sommaren. Jag hoppas i alla fall att det var så enkelt.
Även i byn där jag bor nu har det funnits kattfot förr. För några veckor sedan återplanterades ett par fläckar i hagen runt hembygdsgården och jag hoppas de ska trivas och bli fina tuvor.
Läser på nätet att för lite betande och igenväxning gör att kattfoten minskar.

För några år sedan planterade jag ett par plantor på Solsidan som nu kryper in mellan gatstenarna och det får de så hemskt gärna göra. Är så glad för att de trivs och sprider sig och dessutom ger den raka och hårda kanten på stensättningen ett mjukt och naturligt utseende.

Mina plantor är starkt ceriserosa men färgen kan variera över hela skalan till vitt. Arten är tvåbyggade dvs varje planta är antingen hane med ståndare eller honplanta med pistiller. Jag har honplantor och det ser man på att blomkorgarana är längre och smalare. Hanblommorna är ännu mer "kattfotlika" Frågan är om honplantor även kan vara vita? Kanske nån som vet.

Kattfoten och betongfåglar som jag gjorde för 5-6 år sedan. De har fått en härlig patina med lite algpåväxt och på lite håll ser man först inte att de är av betong

Ha det fint