Att varje gång bör sluta med ett blickfång, något att fästa ögonen på är gammal kunskap och det har jag tagit fasta på även i trädgårdslandet.
I de långa gångarna som slutar mot häcken av riddarsporrar står var sin gjutjärnsurna. Under vintern sätter jag i tall- eller granris, sen kommer påskriset som stått kvar tills nu, fast utan fjädrar förstås. Riset har nu flyttat till en låda för att bli klätterstöd åt låga ärtor.
Istället landar nu blicken naturligt på hostan 'White Feather' när jag kliver in genom norra portalen. Den lyser upp och det behövs längre fram när häcken skuggar. Tyvärr behåller den inte sin självlysande ljusa färg hela sommaren utan mörknar allteftersom, men den är kul så länge det varar.
I väst-östlig riktning har jag ställt en stege i skogen som blir en förlängning på gången och på siktdjupet, faktiskt genom halva trädgården och tvärs genom trädgårdslandet.
Enligt principen "Man tager vad man haver" är den målad med lackfärgen till Mannens pick-up så den lyser alldeles extra en liten stund just när kvällssolen träffar. Gillar den stunden, brukar sätta mig i närheten med en god kopp te och njuta av kvällen.
Ha det fint
