Somligt går det ingen nöd på alls. Tomater, klockrankor, pelargoner, gurkor och annat smått och gott, frodas i stora växthuset där jag håller minst 15°C med hjälp av vedeldad golvvärme och värmefläkt med termostat. Så fort solen tittar fram stiger temperaturen och takluckorna öppnas automatiskt. Det är en fröjd att gå runt och vattna i värmen med lite radio i bakgrunden, dra in dofterna av fuktig jord och grönska medan det haglar och blåser utanför.
Agaven som inte fick plats i växthuset längre är dock förvisad till kylan. De hann i alla fall stå ute ett tag och vänja sig innan det blev kallare och lär tåla en del, men hur mycket och hur länge?
De flesta grönsaker driver jag lite stilla i lilla växthuset och det mesta var redan avhärdat dvs har fått flytta ut dagtid och in igen på natten för att vänja sig vid svalare väder, men senaste veckan har de helt enkelt fått stanna inne och klarat sig fint. Bara att få tag över huvud gör ett par grader.
Ju mindre växthus, desto svårare att hålla jämn temperatur. Uppvärmningen går snabbare, liksom avkylningen. För att jämna ut skillnaderna något har jag fyllt ett par vattenkannor och två zinkbyttor med vatten som fungerar som värmereservoarer.
Om du tycker marken ser konstig ut beror det på att vi grävt ur för att byta jord.
Det som inte klarar sig så bra är gyllenlacken som ändå var avhärdad och vad jag förstår ska tåla nån minusgrad. Den har helt enkelt fått en nära-döden-upplevelse och blivit röd. Det är övervintrande plantor och vi var inte kompisar i fjol heller. Efter den här pärsen kommen de nog inte att blomma förrän långt in på sommaren. Får se hur envis jag är med dem. Ett nyinköpt fotblad, tobaksplantor och Linnétagetes har också frusit.
Kylan fortsätter och nu har jag flyttat allt i mittgången och satt tillbaka elfläkten med termostat längst in.
Läxan till nästa år är att driva de känsliga sommarblommorna i stora växthuset där jag är noggrannare med att hålla varmt.
Hur går det för dig?
Allt gott
