Känslan när man är i takt och har hunnit så mycket man tänkt mig, att landen är omhändertagna, städade och gödslade, att gammalt är nerklippt, småplantor krukade, sticklingarna växer, några drivna vårlökar som lyser på trappen. Även om allt inte är perfekt så är den en konst och en lycka att kunna vila i känslan av att ha gjort ett gott dagsverke, att vara nöjd helt enkelt.
Det är en lycka att anstränga sig lagom, så man får träning men inte gör sig illa,
att få hjälp med grävande och lyft när det behövs, att få ett klematistorn svetsat eller en portal byggd.
Att sitta på södersidan i eftermiddagssolen och pausa med en mugg te på egna myntablad medan katten kråmar sig bredvid,
eller att gå förbi solelmätaren och konstatera att panelerna alstrar så det både räcker och blir över.
Lycka är att vattna krukor och nysådder en ljum kväll medan solen går ner bakom björken, att se vintermyggorna dansa i motljuset.
Lycka är att hitta de första blåsipporna, ja till och med en maskros kan jag bli glad av.
Att studera småfåglarnas flit när de samlar dun från ruggande hönor att bädda i boet med eller sitter på zinkbadkarets kant och dricker en varm eftermiddag.
Lika lycklig kan jag bli av ett stilla vårregn när det som mest behövs, skvalandet när tunnorna fylls på,
att lyssna på hönsens eviga småpratande sinsemellan om barnuppfostran, gobitar och tuppens flirtande
och att plötsligt hitta en bortglömd kruka dubbla vitsippor som lever och frodas.
Lycka är när bonden meddelar att han just nu har riktigt fin gödsel utan halm i och Mannen säger att han kan hämta ett par lass,
att träffa trädgårdsvänner och
att grannen dessutom ringer och erbjuder sig att passa hönsen i helgen ifall vi vill stanna borta över natten. Såna erbjudande är guld värda!
Vad gör dig trädgårdslycklig?
Ha det så gott
