Skördade vitlöken för några veckor sen och hängde upp på uthusväggen under taket.
Jag hade kunnat låta den hänga kvar och blir helt torr, men det är ju så roligt att fläta. Faktiskt det roligaste momentet i hela vitlöksodlingen. Ja, det är klart... att sätta vitlöksklyftorna och starta nåt nytt på hösten när det mesta annars avslutas är ju trevligt också och man blir så glad när de första gröna spjuten sticker upp tidigt på våren... så är den ju god att äta... Ja vitlök är helt enkelt givande på många sätt.
De finns både vitlök med hårda svanhalsar och franska flätbara med mjuk blast. De hårda är inte flätbara men är i gengäld ofta mer anpassade till svenskt klimat. Jag odlar i zon 4 där det är lite av ett vågspel att odla flätbara sorter eftersom de lätt bildar stresslök vid ojämnt väder och dåliga somrar, men i år har det gått över förväntan med mycket sol och värme.
De största och finaste lökarna sparas som utsäde. Jag har lagt dem i en gammal nätpåse för att skilja ut dem från ätlökarna och märkt upp med sortnamn. Detta är Messidor. Spruckna eller skadade lökar tål inte att förvaras nån längre tid utan hamnar i en hög för sig, att ätas upp först.
Ansar lökarna lite grand. Klipper av rötterna och gnider av den värsta jorden.
När blasten är så gott som torr, men fortfarande har en liten seg kärna så att den inte går av helt när man tar i den, då tycker jag den är perfekt att fläta. Börjar med att knyta ihop tre lökar och flätar sen som vanligt. För varje nytt överlägg, lägger jag till en lök. Lätt som en plätt.
Det känns som en högtidsstund att hänga upp årets fläta. Att sätta punkt för ett av sommarens små delprojekt och att ha egenodlad lök ytterligare ett år. Om jag hade haft nåt bra ställe att hänga den på i köket skulle den mått bra där, men nu förvarar jag både utsäde och övrig lök i garaget där det är uppvärmt och torrt. Utsädet får inte utsättas för kyla och fukt.
Allt gott
