Ormbunkarna i den mörka vinkeln mot norr, fångar upp några kvällsstrålar och vinkar farväl i brisen.
Om rönnspirean kunnat tala, hade den med varm mjuk, men bestämd röst upphöjt sin stämma. Nu tar den istället till alla sina färger för att få uppmärksamhet som om den ville säga:
- Jag går nu, packar ihop, tar semester och vilar upp mig. Har du över huvud taget märkt att jag stått här i zinkbyttan vid badkaret hela sommaren och troget skött min uppgift, att dölja den där fula kabeln till dimman i badkaret. Okej, jag fick väl några droppar vatten vid ett par tillfällen, men annars har jag minsann fått klara mig själv. Annat är det med blåregnet du skulle plantera. Hon mår inte bra i sin kruka, bara så du vet.
Körsbärsbenveden vid entrén passeras många gånger varje dag. En anonym buske som stryker lätt mot kläderna utan att egentligen noteras. Får inte mycket uppmärksamhet, jo lite gödsel och en frisering har det blivit, men vad är det jämfört med rosor och sommarblommor som får ans var och varannan dag. Tenderar att bre ut sig, eller om det är jag som gjort gången för smal, kan vara så...
Plötsligt händer det! Feststämning med lyktor i rött och orange, inte en eller två som jag brukar tända utan mängder samlade i tunga knippen. Här ska det inte snålas! Fyrverkeri och klackana i taket tills hösten sliten kläderna av kroppen. Ja, nu har du min uppmärksamhet!
Allt gott
