Det tråkiga är att vissa träd drabbats hårt av fruktmögel som gör att äpplena ruttnar i rasande fart redan på träden. Sommarfrukten är värst drabbad. Varje dag rensar jag grenarna på dåligt så långt upp jag når och plockar fallfrukt.
Antar att luften ändå är full av sporer som spritts från ringarna av vårtor.
Eländet kallas Monilia, M.fructigena, gul monilia eller fruktmögel. Det finns också grå monilia som angriper blommorna på våren. Man ser det på att blomklasarna vissnar ihop direkt efter blomningen. Möglet kan sprida sig in i grenarna som torkar ihop. Grå monilia går att hålla i schack genom beskärning.
De bruna äpplena är det värre med. Just nu kan jag inte göra mer än att begränsa spridningen av mögelsporer för kommande år. Ett av problemen är att trädkronorna hänger över perennrabatter och vintergrönan där fallfrukt kan bli liggandes.
Jag bad mannen hjälpa till att plocka och genast vad ett nytt hjälpmedel uppfunnet, en list med en spik i toppen. Snabbt tillkommen av vad som fanns närmast till hands men funktionell. Plötsligt mycket enklare att få tag i äpplena i rabatterna utan att trampa ner. Inte behöver man böja sig heller. Nåt kommer säkert att bli liggandes ändå men hädanefter ska jag vara mycket noggrannare med att rensa upp.
Att ta bort mumier, hålla träden luftiga och gallra karten rekommenderas i förebyggande syfte och även här har jag brustit i omsorg. Det hanns helt enkelt inte med denna våren. Redan skadade äpplen är mer utsatta än friska.
All fallfrukt körs till skogen och älgarna, egna skogen. Andras får man inte slänga i. Alternativt kan man ju alltid köra till tippen. Komposten försöker jag hålla fri från sjukdomar.
Trots de bruna äpplena har vi mer än vi orkar äta upp. Vinterträden ser friska och fina ut och vi kommer inte att behöva köpa frukt på länge.
Allt gott
--//--
Jag länkar till TrädgårdsFägring HÄR
