Quiz

Att lösa quiz tycker jag är rätt kul och nu tänkte jag prova på att bjuda på ett eget. Vad kan det här vara?

10 poäng

8 poäng

 Växer snabbt och blir gärna 3-4 meter höga.

6 poäng

Ärtskidorna kan bli 35-40 cm långa.

4 poäng

Antagligen vanligaste färgen.

2 poäng

Rätt svar:
Blomsterbönor!

Har en moster som varje år undrar om jag har några blomsterbönor. Ett nej betyder självklart att jag behöver blomsterbönor. Hur kan man inte behöva blomsterbönor? Och de har kommit bokstavligen som ett brev på posten, ganska tjocka knöliga brev. Inte hade jag hjärta att säga att jag inte gillade orange blommor och att jag tyckte de egentligen bara upptog plats. Det är ju dessutom roligt att få handskrivna brev och om inte annan kan man ju alltid ha de vackra bönorna som dekoration. Ofta har jag dock pliktskyldigast petat ner några stycken. 

Mamma odlade också blomsterbönor och bara till lyst, kanske också för att det är så roligt att uppleva växtkraften. Det verkar som att ju högre stör eller i mammas fall en antennmast, de har att klättra i, desto högre vill de bli. Hennes blev upp emot 5-6 meter och det blir aldrig mina.

Nu har jag liksom börjat gilla de orange blommorna. Ingen sommar utan blomsterbönor och nu kan jag svara mostern att jag har egna för jag sparar ett lager. Det är numera okej med orange i trädgårdslandet, fast jag vet att det finns vita och andra färger också. Har dessutom lärt mig att ärtskidorna är goda att äta lätt ångade med en klick smör. Små ska de vara, högst 10 cm så det gäller att plocka varje dag. Snabbt som ögat har de vuxit sig för stora. Åker vi bort ingår det i husvaktens uppgifter inte bara att sköta höns och katter, utan även att plocka bönor.

Ha det så gott

Ännu gladare...

För att inte säga jätteglad och alldeles till mig över den här plätten...

En naken grå lövskog med en ranglig, knotig syrenhäck framför en soptunna med torrmaterial till komposterna.

Men....

Skogen gränsar till vår tomt. Möten har hållits, visioner har målats upp, ytor har mätts, avtal har skrivits...

Och...

Jag har nu nyttjanderätt av ett område lika stort som tomten 30 år framåt. Jag får spränga stenar och hugga de träd jag behöver för att få rum med...

ETT VÄXTHUS!

Smider planer så det kittlar i maggropen av lycka och förväntan. Det finns många möjligheter, men stort ska det bli, uppvärmt, fasta odlingsbäddar inomhus mot söder och murade varmbänkar utanför, arbetsbänk, kamin, isolerglas, sittplats, takkrona. Av trä kommer jag inte att bygga för det gäller att få det så underhållsfritt som möjligt. Annars är ju välskötta vita träväxthus fantastiskt snygga. Nej, det blir nåt i aluminium, färg på stomme ej bestämd. Vad tycker du?

Konstigt att bygga växthus i skogen... ja, antagligen, men en hel del träd ska ner. Tappar ett par timmars morgonljus, men från söder och väster finns inget som skymmer.

Hade förstås varit ännu bättre att få köpa marken, men den tillhör ett sommarboende med sex delägare spridda över landet och även utomlands. Att de över huvud taget lagt ner möda på att diskutera mina önskemål, träffas speciellt för min skull och kommit fram till ett avtal är jag tacksam för. De har fått ett antal förfrågningar i angående mark under årens lopp men aldrig sålt en kvadratmeter.

Målsättningen i vinter är att ta ner träd, ytterligare en markägare är inblandad i detta, men där är det fritt fram sen länge. Några stora stenar ska sprängas, syrenhäck och stubbar dras upp med rötterna, kanske jämna till något.
Sen får saker och ting ta den tid det tar. Detta ska bli ett projekt att riktigt njuta av!

Allt gott

Är så glad

för mina loppisfynd!

Spann, fat och någon slags tunna. Allt i rödbrun emalj.
 
Det började med fatet och spannen. De stack ut i mängden bland all möjlig kuriosa. Vad jag än tittade på så drogs blickarna till den rödbruna emaljen som var inklämd under en bjälke i taket bland andra hinkar, lampor och korgar. Spann och fat fick följa med direkt.

På planen utanför en konformad tunna i samma emalj. Gick flera varv runt den, kollade priset, helt ok, men vad skulle jag ha den till... Nej, jag får väl nöja mig ändå med dagens fynd, försökte jag intala mig. Saker och ting ska ju förvaras också. Körde hemåt nöjd och glad med mina fynd, men kunde inte släppa tanken på det stora förvaringskärlet med den konstiga formen. Kände att jag nog skulle ångra mig om inte den också fick följa med. Vände efter några kilometers vånda. Mannen förvånande genom att inte komma med en enda protest. Plockade lugnt fram medhavda bullar och kaffetermos igen medan jag sprang in. 

Det var som att återse en nyfunnen vän, fast vi bara varit ifrån varandra en kvart.
- Hej, ledsen att jag körde ifrån dig. Det var ju inte meningen, men nu är jag här. Kom så åker vi hem och hittar på nåt kul! Skulle du inte bli snygg med ett stort grönt ris... särskilt om snön ligger kvar... I vilket fall så tror jag du kommer att trivas.
 I kassan fick jag veta att den roströda emaljen kom från gamla Östtyskland och att tunnan med lock och luftning var nåt slags förvaringskärl.
- Jamen då ska vi ju kunna umgås ännu mer. Du kanske kan vakta rotsaker och potatis åt mig. Klart det blir svårt för en mus att klättra upp för de halkiga sidorna och hoppa har de ju inget för om du har locket på. 
Kände ett hemligt samförstånd.

Kanske har jag träffat alldeles för lite folk under helgerna, men vi har både haft gäster och varit bortbjudna så jag borde inte behöva prata med döda ting, men nu var det ju tunnan som talade till mig och det är ju artigt att svara.

Ha det så gott

Årskrönika 2014

Oj, vad det här året har gott fort! Mitt första år som bloggare. Det har varit en fantastisk upplevelse att få vara en del av bloggvärlden så här långt, ta del av alla era härliga inlägg och vackra bilder. För att inte tala om alla vänliga, informativa, intressanta och roliga kommentarer ni tagit er tid att skriva. Varmt tack alla rara bloggvänner! Det känns verkligen som om jag fått en gäng nya kompisar, som intresserar sig för små och stora händelser i trädgården och delar med sig av både skratt och gråt, fröer och plantor.

Önskar er alla

Här kommer en liten krönika över trädgårdsåret 2014
Januari började med att LillAstrid förälskade sig i en koltrast. Friaren satt timme ut och timme in på en syrengren i sin svarta blanka skrud och sin lysande gula näbb och LillAstrid tillbringade varje dag under grenen i murgrönan och ville inte gå in fast snön vräkte ner.

I slutet av februari konstaterade meteorologerna att vi hade vår i hjärtat av Småland och snödropparna tittade fram.
                                         
         
I mars fanns det faktiskt kål, persilja, kryddor, skott av bondbönor och vitlök i trädgårdslandet, trots att jag inte anlagt nån varmbänk. Morötterna såddes ovanpå snön.

April kom och våren exploderade. 'Persian Pearl' fick vara i fred för både sork och rådjur.
                                       

Maj och kattfoten blommade som aldrig för mellan springorna i gatstenen

           Juni och ärtväggarna skärmar av mot arbetshörnan.

            Juli, tigerliljorna 'Sweet Surrender' slår ut.

          

Augusti med gulbladig anisisop och sötpotatis.  

September, höst i bersån med rökmaskin i badkaret.

                  I oktober glänser kopparstarren.

November är mörk och grå men från köksfönstret ser jag ut i den upplysta syrenbersån och håller modet uppe.

December, trädgården får ett nytt fågelbord, lite roligare än den upp-och-nervända PET-flaskan i trädet bredvid.

Och idag har ljuset kommit med snö och -18°. Skönt att det äntligen är vinter och under de ljusstarka lamporna i garaget står tomatskott, pelargonier, gynostemma, agave, olivträd och mycket annat, vilar väl skyddade och laddar för en ny fantastisk trädgårdssäsong.

Ha det så gott

Djupdykning i granarkivet

Får en gran se ut hur som helst? Ja, i alla fall om man gör en djupdykning i mitt granarkiv. 

Gran full av papperspyssel.  Helt i min stil, gillar papperspyssel, men när det kommer till kritan väljer jag nog gärna ett färgtema och blått går bort. Den här är från Konsthallens julutställning.

Små minigranar är nästan ett måste och ofta hamnar de i burkar. Kottar går inte vara utan.

En period var det mycket vitt och romantiskt. 

Under flera år var jag granallergisk och då blev det manshög slöjdad gran i byggsats. Plastgran är inget alternativ för mig. Hellre gran utomhus eller klematistorn med slingor eller varför inte både och.

Ett år deltog jag i en grantävling med mina återbruksdekorationer. Valde att dekorera med is- och snökulor av kasserade A 4 papper och cellofan. Kom faktiskt tvåa.

Mannen som alltid skrytit om hur duktig han var på att virka i syslöjden fick i uppdrag att virka en matta av gamla julklappssnören. Han virkade och virkade varenda ledig stund hela semestern det året. Till och med under husbilsveckorna fick mattan följa med. Den blev verkligen kitschig och som jag tänkt mig, men under hemmagranen blir det oftast ingen matta alls, möjligen en filtad.

Paketen har jag flätat av korta remsor från mjölkpaket. Vill minnas att det gick åt 50 kartonger till en box med lock. En förskola samlade mjölkförpackningar till mig. Använde varken tejp, klister eller häftklamrar, men ändå blev de ganska stabila. Så här flera år efteråt känns ju projektet helt galet, men ibland är det kul att prova om en idé fungerar och det här var ett sånt tillfälle.

Hantverkarnas gran kändes hemtrevlig och trygg.

Estetprogrammet dekorerade i  blått.

Nån sprejade rött.

Floristerna dekorerade med blommor och levande material. Det fanns många fler deltagare, men de var de här som stack ut.

För mig är det ingen jul utan gran. Den kan nästan vara hur liten som helst, bara det är en gran. Hur den blir klädd är en humörfråga. Det finns ett jättelager med pynt att välja bland. Gammalt pynt från 1950-talet och bakåt, samt hemmagjort känns extra trevligt. Får se vad det blir i år...

Hur kommer din att se ut?

Önskar dig en fin julvecka