Vintertomater

Tomater är inte bara tomater som man annars skulle kunna tro när man ser butikernas utbud. Nej, det finns verkligen tomater för alla tillfällen och smaker. Att driva upp egna plantor har den fördelen att det finns sådär 7500 sorter att välja bland. Det är som att kliva in i en godisvärld där med oändligt mycket att upptäcka i färg, form, smaker, odlingsegenskaper, storlekar på plantor och användingsområden.

Förra året testade jag vintertomaten Principe Borghese och blev inte särskilt imponerad, men den fick en chans till i år, mest för sin roliga form med spetsen (il pizzo) och nu har jag fattat grejen! 
Plantorna blir höga och ger ganska många medelstora röda tomater i mitten till slutet av säsongen. Det är just det som är lite av problemet. Likt ett vinteräpple som ser rött och gott ut på hösten smakar de inget vidare innan det fått ligga till sig. Jag lät mig luras av den röda färgen och åt tomaterna innan de var mogna helt enkelt.

I år har jag istället hängt upp dem fast de såg mogna ut och nu har de hängt cirka två månader. Plötsligt är smaken mer än godkänd, söt, saftig, mumsig! 

I Italien kallas de Piennolotomater efter piennolo som betyder klase. Man hänger upp dem i snygga klasar för att använda de månader det inte finns plantor att skörda från. Mina har ju en del ytterligare att önska vad det gäller upphängning, men till nästa år ska det bli snygga täta klasar.

Den gula är också en Piennolotomat vid namn Vesuvio Giallo. Mycket god, men jag kan inte låta bli att undra lite hur de som växer på vulkanen Vesuvius sluttningar smakar eftersom jorden och vattningen påverkar smaken.

Generellt har det varit mer mögelproblem än vanligt både i växthus och ute, förmodligen beroende på den fuktiga och ganska svala sommaren. Även vintertomaterna drabbades, vilket gör att en del tomater trillar av fortare än de borde. Hoppas ändå ha några kvar till jul för jag har egentligen inte börjat äta av Piennolotomaterna ännu. Det finns nämligen ett trevligt litet lager av sommartomater som mognar så stilla på ett fat i växthuset, Chilega som fortfarande mognar på plantorna och Tiny Tim som fått flytta in på fönsterkarmen. Än så länge har det varit plusgrader i växthuset, men när det blir kallare får vintertomaterna flytta in i en sval garderob.

Allt gott

Årets tomater

Att välja årets tomater är ett kärt besvär, men lite tidsödande. De flesta är visserligen sorter av eget utsäde som hänger med från tidigare år, men jag är alltid på jakt efter roliga variationer, supertomaten som har mer tomater än blad, kul former och färger, jag vill ha olika höjder, några busktomater, tomater för torkning, inläggning och att äta om godis. Främst satsar jag på tidiga eller mycket tidiga och de ska förstås vara friska. Det var väl inte så många krav...

Fördelen med att samla egna frön är att man känner till plantan och vet hur den kommer att bete sig. Drar den lätt till sig sjukdomar, är kinkig med pollineringen eller mer snygg än god kommer den inte att få hänga med nästa år.

När man köper färdiga plantor är det inte ens säkert man vet vilken sort det är och personalen känner inte till hur de smakar eller vad de har för egenheter. Man kanske mer går på storleken eller färgen.

Flertalet tomater har jag i växthuset i 20 liters murarhinkar, några både utomhus och i växthus för att förlänga säsongen på samma sort, andra bara utomhus.

Fönstertomaten Vilma är favoriten bland körsbärstomater. Jag kan inte berömma denna lilla kämpe nog. Den blir ca 30 cm på en säsong och alldeles översållad av tomater som kommer i omgångar. Jag odlar den i fönster året runt och ute bland grönsakerna. Äldsta plantan blev tre år och gav hela tiden. Tredje året var plantan kal och ful ca 50 cm hög men hade de underbaraste söta godistomater som åts under andakt mitt i vintern. Vilma är också bra som gå-bort present.

VÄXTHUSET

Nya hos mig är Black Cherry och polska Promyk. Svarta tomater är mer kända för att vara snygga än sin goda smak. Somliga är faktiskt nästan oätliga. Den här ska dock vara söt och god. Hoppas omdömet är korrekt.
Promyk lovar stor skörd tidigt och under lång tid, 150 cm hög.

Gardeners Delight har fått omdömet "Världens godaste tomat" och den är så god att jag ibland fastnar mitt i pollineringen, glömmer vad jag höll på med och bara står och smaskar i mig.
Det värsta är att Tigerella är nästan lika god. Tigerella har tunnare skal, tål inte att förvars mer än nån dag i kylen utan ska direkt från plantan till salladen eller i munnen.


Green Zebra är också en salladstomat med tunt skal, halvstor och strimmig, men förblir grön eller gröngul. Piggar upp tomatsalladen med sitt annorlunda utseende.
Cal-J salladstomat med plommonformade 8-10 cm långa frukter.
Indigo Pear bidrar med kul form och söt fyllighet i salladen om den kommer så långt. Trög att pollinera. De plantor som fått mest vind närmast dörren har blivit bäst.

Principe Borghese smakar som en köpetomat mitt i vintern dvs inte mycket, men tål lagring och kommer att hängas upp tillsammans med Vesuvio Giallo för att så småningom lysa upp julbordet.

UTOMHUS
BUSKTOMATER

Ingen sommar utan ampeltomaterna Tumbling Tom röd och gul, söta, goda och ger fantastiskt. Jag skäms nästan att säga det, men jag hann inte skörda alla i slutet av sommaren. Gula plantan som sattes i ren kompost i en två kragar hög låda i ganska skyddat läge, började ge två veckor före de stora amplarna i grönsakslandet. Jag kommer att fortsätta plantera i amplarna ändå. De ger tillräckligt och det är gott att småäta av dem när man pysslar med grönsakerna.

 

Bloody Butcher och Sub-Artic Plenty utmärker sig inte särskilt, goda tidiga bastomater helt enkelt som funkar bra utomhus.
Taxi trivs också utomhus. Många gillar inte gula tomater, men en tomat är inte bara en tomat utan de kan skilja sig mycket åt i smaken och mängden av olika nyttiga antioxidanter beroende på färgen. Att blanda rött, gult, orange, svart, grönt och få i sig olika antioxidanter är alltså ett plus. Vad det gäller smaken har Taxi hög syrlighet, men fortfarande en rund god smak och den vill man gärna ha med i en tomatsallad för att leka lite med smaklökarna och ögat.

URTOMAT

Det handlar inte om mängd eller storlek, inte ens märkvärdig form eller färg. Att få odla en Urtomat är som att ha en vildpelargon på hyllan eller nåt annat exotiskt som ingen har mixtrat med, det kittlar och pirrar. Den här kommer närmast från Anna-Karin Rickardsson med bloggen Rickardssons rosor och rabarber   som också lånat mig bilderna.

Några bilder i inlägget lånade från Impecta och Gourmetgaraget.

Allt gott