Visar inlägg med etikett Piennolotiomater. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Piennolotiomater. Visa alla inlägg

fredag 21 december 2018

Lucka 21, Tomatkalender 2018


Nu är det inte många dagar kvar till Julafton och det dignande julbordet. Hur trevligt är det inte då med eget grönt och färska tomater som kontrast till den oftast tunga maten. Vad är problemet, tänker säkert nån. Det finns ju hela diskar fulla av tomater i mataffären.

Nej, nej, nej... så går det inte till här. Att ha egna tomater till jul är en spännande utmaning i odlandet. 
För mig funkar det så att när sommarsäsongens färska grödor är slut, så sparar jag mig till nästa år, bygger upp ett sug och förväntan. Det ligger också en miljöaspekt i att inte slentrianmässigt köpa mat som är ur säsong, som har odlats i sterila tunnlar med ständig belysning och dessutom besprutats. Mina smaklökar går helt enkelt inte igång på sånt.

Räddningen heter vintertomater. De är såna som har ganska lång utvecklingstid, mognar sent,  har stadigt skal och tål att lagras länge. Det är till och med så att de likt vinteräpplen behöver eftermogna för att smakerna ska utvecklas.




En av de mest kända, smakliga vintertomaterna är Vesuvio Giallo från vulkanen Vesuvios sluttningar i Italien. En mellanstor, avlång tomat, med liten spets. Plantorna blir höga och ger rikligt, uppbindes och tjyvas. Går bra att odla både i växthus och utomhus i skyddat läge mot södervägg.  Jag brukar inte ha så bråttom med dessa plantor eftersom jag vill att de ska mogna sist av alla. Mars, april brukar vara lagom såtid i zon 4. Jag är dock noga med att alla tomater som ska eftermogna, alltså även gröna har vuxit ut till full storlek innan de plockas in annars blir de väldigt tråkiga i smaken.

På italienska kallas lagringssorterna piennolotomater. Piennolo betyder klase. I Italien förvaras de nämligen uppträdda på snören så de bildar stora klasar. Så har jag också börjar göra. Mycket praktiskt, men de får inte hänga kallt för då tappar de i smak. Torrt och rumstemperatur eller nån grad svalare är perfekt.

Måste man prompt ha röda tomater till jul är Principe Borghese en liknande tomat, men med mindre smak. Används bäst som marinerad eller som garnering.

Utlottning

Påminner om utlottningen av tomatfrö på Julafton med dragning 
kl 09.00 Alla kommentarer i hela kalendern räknas som en lott vardera. Alltså ju fler kommentarer du lämnar desto fler vinstchanser. Det går bra att kommentera tidigare luckor i efterhand. Alla kan delta, men viktigt att du som inte har egen blogg signerar med din e-post i din kommentar så jag kan nå dig. Jag drar tre vinnare som vardera får välja frö till tre sorter.
 




torsdag 2 november 2017

Vintertomater

Tomater är inte bara tomater som man annars skulle kunna tro när man ser butikernas utbud. Nej, det finns verkligen tomater för alla tillfällen och smaker. Att driva upp egna plantor har den fördelen att det finns sådär 7500 sorter att välja bland. Det är som att kliva in i en godisvärld där med oändligt mycket att upptäcka i färg, form, smaker, odlingsegenskaper, storlekar på plantor och användingsområden.

Förra året testade jag vintertomaten Principe Borghese och blev inte särskilt imponerad, men den fick en chans till i år, mest för sin roliga form med spetsen (il pizzo) och nu har jag fattat grejen! 
Plantorna blir höga och ger ganska många medelstora röda tomater i mitten till slutet av säsongen. Det är just det som är lite av problemet. Likt ett vinteräpple som ser rött och gott ut på hösten smakar de inget vidare innan det fått ligga till sig. Jag lät mig luras av den röda färgen och åt tomaterna innan de var mogna helt enkelt.




I år har jag istället hängt upp dem fast de såg mogna ut och nu har de hängt cirka två månader. Plötsligt är smaken mer än godkänd, söt, saftig, mumsig! 

I Italien kallas de Piennolotomater efter piennolo som betyder klase. Man hänger upp dem i snygga klasar för att använda de månader det inte finns plantor att skörda från. Mina har ju en del ytterligare att önska vad det gäller upphängning, men till nästa år ska det bli snygga täta klasar.




Den gula är också en Piennolotomat vid namn Vesuvio Giallo. Mycket god, men jag kan inte låta bli att undra lite hur de som växer på vulkanen Vesuvius sluttningar smakar eftersom jorden och vattningen påverkar smaken.


Generellt har det varit mer mögelproblem än vanligt både i växthus och ute, förmodligen beroende på den fuktiga och ganska svala sommaren. Även vintertomaterna drabbades, vilket gör att en del tomater trillar av fortare än de borde. Hoppas ändå ha några kvar till jul för jag har egentligen inte börjat äta av Piennolotomaterna ännu. Det finns nämligen ett trevligt litet lager av sommartomater som mognar så stilla på ett fat i växthuset, Chilega som fortfarande mognar på plantorna och Tiny Tim som fått flytta in på fönsterkarmen. Än så länge har det varit plusgrader i växthuset, men när det blir kallare får vintertomaterna flytta in i en sval garderob.


Allt gott