Utöver mina odlingar i lådor hemma på tomten har jag ca 150 kvm "vanligt" land där jag täckodlar med ensilage och odlar sånt som står i jorden länge och får sköta sig självt t.ex. bondbönor, jordärtskockor, morötter, rödbetor och potatis. Potatis sätter jag i mån av plats och tid eftersom det är svårt att förvara mer än det som äts upp efter hand och det ändå inte går åt så mycket nuförtiden. Vi har t.ex fortfarande nypotatis kvar fast vi bara satte två korta rader.
I år odlar jag prydnadspumpor där vi hade Amandine i fjol. Redan på försommaren syntes små ruggar potatisblast bland pumpaplantorna som det kan göra när man glömt nån liten knöl kvar i landet här och där. Normalt rycker jag upp, men mannen sa:
Låt dem stå! Vi har ju inte hunnit sätta några vinterpotatis.
Ja, de fick stå. Nån såg jag blomma.
I slutet av juli började det bli ganska trångt mellan pumpalianerna och mannen fick vackert hacka upp sina potatisar.
Döm om min förvåning när det blev nästan en halv korg och några till och med onödigt stora.
Knölarna som blivit förbisedda och kvarlämnade i fjolårshackningen hade mått väl under två decimeter ensilage och brett ut sig fint. Täcket hade hållit tjälen borta och fukten kvar. Att vi hade en ganska mild vinter hjälpte väl till.
Nu ser jag oanade möjligheter att slippa spara utsäde för vårsådd eftersom det är svårt att förvara frost- och råttfritt. Istället blir det höstsådd favoritpotatis som jag täcker med ensilaget. Inte slumpmässigt här och där utan i prydliga rader. Blir det en normal mild vinter i Småland går det bra och skulle de bli vargavinter är det bara att så om till våren. Den här potatisen tog vi upp för ett par veckor sen, men man hinner ju inte blogga allt som händer på sommaren så därför kommer inlägget nu. Alltså skördeklar cirka två månader innan den man sätter på våren.
Allt gott
