Det var en gång en lökvagn...

Mellandagar brukar innebära mer eller mindre städning av den garageplats som jag på nåder förfogar över för mitt planteri. Nu är det dags för nya sådder och det gäller att röja undan efter allt julpysslande med kransar och grupper. 

Inte gör det saken bättre att jag ser möjligheter i diverse skräp.
Jag tänker inte plåga er med alla mina tankar om detta utan nöjer mig med södra kortsidan.

När du kommit över värsta chocken kan du urskilja en ställning med trådkorgar i mitten. En bra idé tyckte jag när jag bad mannen bygga den eftersom den går på hjul. Tanken var att torka löken på hyllorna utomhus i vackert väder och lätt kunna dra in den när det börjar regna. 

Jo, det funkade en säsong eller två. Sen blev det missväxt och alla hyllorna behövdes inte. Det fylldes på med annat och det växte upp högar runt som nu gör det ganska svårt att rulla ut i en handvändning. Löken får torkas på annat sätt. Annars kände jag mig nöjd med idén, liksom att kroka fast korgar och annat i ett armeringsnät i taket, men desto mer plats man har ju mer sparar man på.

En timme senare...

Vagnen befriad från udda handskar, gamla skyltar och annat skräp. Det går att ta sig fram till flätade korgen med rödlök och schalottenlök, pumpor och vitlöksfläta.

Alla plastburkar sorterade i storleksordning redo för sådder. Eftersom jag inte kan komma ihåg när jag köpte nåt förpackat i plastkartong senast, är jag rädd om mitt lager och återanvänder från år till år. Särskilt bra är de med lock och hål i botten som har bra storlek och går snabbast att använda.

Vid det här laget kan det väl inte förvåna om jag säger att jag även sparar på kottar...
Nu har de använts till juldekorationer, men längre fram i vår är de oumbärliga som fyll i botten på krukor och byttor istället för lecakulor och därför är det viktigt att ha dem tillhands, men de får flytta ut från garaget.

Nån mer än jag som är samlare...

Allt gott

Det där med julstämning

Står i garaget och pysslar med kottar och mossa när det plötsligt ljusnar utomhus.
Solen tittar fram och får mig att kasta ett öga genom det rätt smutsiga fönstret mot grannen 100 meter bort.
Bakom buskage och ris skymtar jag färgglad tvätt på sträck. Vinden sliter och drar i handdukar och badlakan, förstås utmärkt torkväder.

Tar en paus i pysslandet för att njuta av de sällsynta solstrålarna och tvättinstallationen. Blir glad av färgerna och fladdrandet. På väg över hör jag nästa granne trimma nån plätt med handgräsklipparen. Hör jag rätt och är det december... En liten fågel sitter högt i en ek och låter som den sände morse.

Grannen tycker förstås jag är en knasboll som vill fota tvätten. Som tur är vänjer sig grannar vid knasbollar och låter dem hållas.

Jodå, det blev lite pysslat också... men hur det än är har jag lite svårt med att få till rätta julstämningen i år.

En mosskrans

En ljuskrona med vaxblommor och kottar...

och ett fat eller snarare nån slags bakform med kottar förstås.

Allt gott

Storm på storm

Den ena stormen avlöser den andra. Vi plockar undan allt som är löst och stretar i regn och motvind till bilen och postlådan, att vara ute mer än nödvändigt lockar inte.

En av häggmisplarna drogs ner och landade bekvämt på växthusmuren. Ganska otippat att en buske, och en som jag trodde stod hyggligt skyddad skulle blåsa ner, men tur att det hände innan glaset monterats.

Skogen är full av nerblåsta grenar och de grankottar jag gått och spanat på högt där uppe i topparna ligger plötsligt snyggt draperade på marken med ett tjockt och fylligt ris som känns helt annorlunda än det vanliga mjuka. 

Det verkar vara kottår i år. Jag samlar snabbt en hink, bara för att de är så snygga och bra att ha. Kanske använder jag dem som de är som täckmaterial i nån urna istället för mossa. Blir det kottar över får de ersätta lecakulor som dränagematerial i urnorna till sommaren. Inget ont som inte har nåt gott med sig, brukar man ju säga.

Allt gott