En av häggmisplarna drogs ner och landade bekvämt på växthusmuren. Ganska otippat att en buske, och en som jag trodde stod hyggligt skyddad skulle blåsa ner, men tur att det hände innan glaset monterats.
Skogen är full av nerblåsta grenar och de grankottar jag gått och spanat på högt där uppe i topparna ligger plötsligt snyggt draperade på marken med ett tjockt och fylligt ris som känns helt annorlunda än det vanliga mjuka.
Det verkar vara kottår i år. Jag samlar snabbt en hink, bara för att de är så snygga och bra att ha. Kanske använder jag dem som de är som täckmaterial i nån urna istället för mossa. Blir det kottar över får de ersätta lecakulor som dränagematerial i urnorna till sommaren. Inget ont som inte har nåt gott med sig, brukar man ju säga.
Allt gott



