Härligast och fräschast är det förstås att gå en insamlingsrunda i trädgården eller naturen, att hämta ingredienserna direkt i grönsakslandet och hönshuset samtidigt som man rycker ett gult blad, ett litet ogräs, konstaterar i sitt stilla sinne att squashen kommer att vara lagom stor för att fyllas i övermorgon och att det kan bli jordgubbar till efterrätt.
Det mesta på tallriken har vi odlat eller ordnat själva. Mannen jagar och fiskar, plockar bär och svamp. Vi syltar och saftar, lägger in, torkar och syrar. Hönsen bjuder på ägg. Det faller sig naturligt att äta efter årstid. När tomaterna t.ex. är slut i oktober/november får jag nöja med vad lilla busktomaten Vilma ger på fönsterhyllan och då njuter jag desto mer. Att köpa en smaklös tomat eller gurka lockar faktiskt inte. Sista sommarsquashen brukar också hålla sig till jul. Att längta efter nästa säsongs fräscha grönsaker ingår i konceptet och förhöjer glädjen. När vintern kommer är det rotsakernas tid.
Självförsörjande är ett relativt begrepp, men det går att få ut bra mycket av en villaträdgård.
Så här ser veckans egenodlade matsedel ut:
Måndag Knosad färskpotatis med rosmarin, vitlök, grönsallad, tomat, ångade gula sockerärtor, stekt älgkorv.
Tisdag Salladstallrik. Tomatsoppa, knäcke, ost.
Onsdag Pasta med mangold, grönmögelost, valnötter. Tomatsallad med vinägrett, rödlök, persilja (Marinerade svarta linser).
Torsdag Wok på morötter, pak choi, purjo, små blomsterbönor, cashewnötter. Råris.
Fredag Pizza med pesto, tomater, lök, valnötter, fetaost. Svartkålsallad med paprika.
Lördag Auberginegryta, inlagda sötkrispiga gurkor, rivna morötter.
Söndag Kantarellfylld ostgratinerad squash, marinerade bondbönor, tomat. Quinoa.
Allt gott
