Det känns lyxigt att ha färska kryddor på fönsterbrädan, men man vänjer sig fort och blir bortskämd. Det ska bara finnas. Jag sår i omgångar året runt. När jag börjar äta av en omgång är det lagom att så två krukor igen. De hinner precis växa till sig innan de gamla plantorna blir tråkiga. Medan många krukväxter far illa ovanför elementet, älskar basilikan värmen. Törsten är därefter. Ibland sätter jag helt enkelt krukorna i djupa tallrikar som är lätta att fylla på och plantorna kan suga hur mycket de vill, men det tar lite mer plats och det har varit trångt om utrymmet ett tag.
Körvel är en annan favoritkrydda, smakar lite lakrits och är toppengod klippt över morotssoppan. I min matbutik ingår den inte i dagliga kryddsortimentet utan måste beställas. Den är så känslig för kyla att butiken har svårt att lagra den och de gånger jag specialbeställt på vintern har den fått köldskador och blivit svart trots väl inpackning i blomsterpåse, men på fönsterhyllan i värmen trivs den. Dessutom gillar jag det skira bladverket särskilt när morgonsolen prickar in sig på köket. Enda nackdelen skulle väl vara att den lätt får ohyra när den kommer upp i storlek, men oftast har den gått åt långt innan dess.
När den riktiga värmen kommer utomhus får plantorna flytta ut successivt. Liksom andra varelser blir de solbrända och får vita fläckar på bladen om övergången går för snabbt, så jag brukar börja med att sätta dem i vandrande skugga eller i växthuset när jag vet att de ska bli mulet några dagar. Basilikan trivs bäst längst in och högt upp i det lilla växthuset, där det är varmast.
Nån som känner igen ytterkrukorna... Nummer ett av magasinet Retroklassiker har Upsala-Ekeby tema, där de flesta ytterkrukor tillverkades under 1950-talet. Fyra härliga uppslag för den som vill göra en nostalgisk djupdykning. Den vänstra med basilika dock från Gabriel, Timmernabben.
Allt gott
