För det mesta behöver man inte hjälpa till med klippning, men när plymen är så vildvuxen att hon inte ser vart hon går är det dags för lite ans.
Mannen som är stadigast på hand får uppdraget. Jag är så rädd att hon ska rycka till och få saxen i ögonen.
Hon finner sig och sitter förvånansvärt still medan dunet yr, som om hon längtat efter att bli lite ompysslad.
Tittut!
Allt gott
