Pärlorna hittade ja på loppis. När jag köpte hade jag ingen aning om vad jag skulle ha dem till, men sånt brukar lösa sig. När jag får den där speciella känslan i magen som inte går över utan istället växer till ett starkt obehag när jag försöker lämna bordet, ja då vet jag att det är lika bra att de får följa med hem annars kommer jag att ångra mig. Det kan gälla en liten grej som det här eller i värsta fall en impulshandlad planta som kräver speciella förutsättningar för att trivas och som jag sen får traska runt med i dagar innan jag hittar en vettig plats för. Så i detta fallet kom jag lindrigt undan. Det är nämligen ganska fullt i förråden och rabatterna har jag planer för.
Det blev några såstickor som går att återanvända år från år. Böjde ståltråden som ett V för att stickan ska stå stadigare. Lade ihop pärlorna på bordet och limmade dem sida vid sida innan jag trädde staplarna på varsin ståltrådsände, snurrade till ändarna och fäste staplarna med några limduttar.
Hur har du det med självdiciplinen på loppisar och växtmarknader?
Allt gott
