Älskade fröer

Känner mig rik när jag plockar bland buntar av prasslande fröpåsar. Gillar ljudet, gillar blanka påsar med fina bilder, gillar påsar med svart tryck på brunt matt papper, gillar fådda påsar, gillar mosters bönstrutar, gillar dofterna. Ja, vad finns det att inte gilla med fröer.

Den speciella frödoften finns där när årets fröleveranser kommer, även om den inte är lika stark som i barndomen när jag cyklade runt till hemmafruarna på landet med mammas svarta shoppingväska fylld av påsar uppsorterade med gummiband om.
Jo, man kunde extraknäcka som frösäljare precis som man säljer jultidningar, fast jag hade hela sortimentet med mig. Det var väl inte särskilt inkomstbringande men rätt spännande att trampa fram på obekanta grusvägar och träffa främmande människor, dofterna när man klev in i ett nytt hem, stekt fläsk, ovädrat, obestämbara familjedofter, nytvättat, kaffe.

Men mest njöt jag av frödofterna som koncentrerades i väskan. När jag öppnade dragkedjan steg ett moln av fröaromer upp och fullkomligt omfamnade mig. Även hemma kunde väskan öppnas bara för att njuta av dofterna. De fyllde mig med välmående som som spred sig i hela kroppen. Kände mig alldeles lycklig och ville bara ha mer. Är du eller har varit rökare så vet du hur första blosset på en cigarett känns när man är galet röksugen (20 år sen jag slutade) eller en slurk nybryggt kaffe på färskmalda bönor, eller att sniffa i kisses päls när han ligger på magen och spinner.

Känner mig rik på allt som ska trollas fram ur dessa små, små korn med alla sina anlag och alla väldofter de kommer att föra med sig, krassedoften, ringblommorna, dilldoften, basilika, tomater, fräscht, grönt, blommigt, levande.

Att odla är lycka!

Nuppe och madamerna

”Djur känner attraktion inför ett annat djur och parar sig inte med vem som helst”, säger Luna Ek på sin blogg, apropå Alla hjärtans dag.

Det gäller inte minst fåglar och även höns.

Tuppens mål i livet är att sprida sina gener, även om det inte är medvetet utan går på ren instinkt och han har ett litet harem som han sköter med omsorg. Tio klarar han av rätt bra, men oftast har han bara fyra, fem madamer.

Ja, vad är det han ska hinna med då?

När en av hönorna lagt ett ägg ställer hon sig utanför hönshuset och kuckelikuar i högan sky. Många gånger har jag lurats att tro att inkräktare tagit sig in i hönsgården, räv, mård, mink, lös hund eller att duvhöken slagit till och jag har kastat mig ut för att rädda den stackaren, men ett illskrik på förmiddagen betyder oftast att ... NU HAR JAG LAGT ETT ÄGG, TJOHO!

Var tuppen än befinner sig i trädgården släpps allt som är för händer och han rusar till hönan så fort fötterna bär. För höns flyger inte och särskilt inte silkeshöns. Nästa ägg ska befruktas, men inte bara så där. En hyfsad kavaljer dansar lite först med vingarna något lätt lyfta så han ser stor fluffig och attraktiv ut. Fem raska småsteg till vänster om hönan, fem till höger, snabbt går det. De små fötterna trummar på, kanske en extra vända för favotihönan. Hönan står helt lugnt kvar, akten avslutas och sen går de tillsammans ut i trädgården och letar upp gänget.
Astrid är favorithönan. Hon står högst i rang efter tuppen i hackordningen. Hennes kycklingar får också hög rang och särskild omsorg. Ni kommer väl ihåg Corneilis Vreeswijks låt om hönan Agda. Två hönor kan vara jämna i rang, men då är de ofta längre ner i hackordningen.

Nuppe som han heter,  ägnar mest tid åt Astrid. Tar henne på olika turer genom trädgården, matletarrundor. Övriga hänger på, både små, stora och eventuella ungtuppar, men håller sig på det avstånd som rangen kräver.

Nuppe går bredvid Astrid och erbjuder henner olika trevliga fynd han hittar. Något ätbart eller fint markeras med ett litet strupljud. Hönan kommer genast och inspekterar. En liten fluga, larv, skalbagge ett läckert grässtrå slinker snabbt ner. Av nån anledning har alla mina tuppar tyckt att nerfallna blomblad från fruktträden på försommaren är extra vackra och det verkar ibland som Nuppe vill ge Astrid alla han kan hitta. Han nuddar dyrgripen med näbben, hackar med huvudet upp och ner, möter Astrid med blicken och låter lite högre och intensivare än vanligt. Tålmodigt tittar hon på blomblad efter blomblad innan hon går vidare. Han är allt en riktig flirtkula den där tuppen. Blir varm om hjärtat och tänker på de långskaftade rosor jag brukar få av Mannen på Alla hjärtans dag.

Nuppe äter inte så mycket själv på de här rundorna utan sparar sig till kvällen. Det är viktigt att hönorna hittar tillräckligt för att kunna värpa och producera ägg med hans avkommor. Medan hönan pickar i sig står tuppen rak och spejar efter inkräktare, beskyddar sin höna och sin flock. Ibland smyger nån höna iväg och är borta nån halvtimme eller så, tills det hörs ett nytt mycket bestämt kallande från dörröppningen och tuppen åter kastar sig handlöst iväg. Tvärsar över tomten mellan hostor och ormbunkar, korsar parkeringen och möter sina höna, dansa, dansa, befrukta och tillbaka till de andra.
Mellan dessa utryckningar, raggar han dessutom upp nån i flocken som är med på turen och hinner hälsa på de hönor som har fått egna burar i trädgården där de är med sina nykläckta kycklingar på sommaren. Är det Astrid som har småttingar får hon fler besök än de andra. De kan också hända att han tar lite lättare på det där med att valla flocken om den bara består
av unghöns och småtuppar och i stället spenderar timmar utanför hennes bur och han dansar för henne, fem steg och vänster, fem steg åt höger, stor fluffig och grand.

Allt gott