söndag 30 september 2018

Ny snigelkant

Sniglarna är ett ständigt gissel sen mer än tio år tillbaka. I år har de inte varit så många på grund av torkan. Trots detta hoppas jag på mer normala somrar i fortsättningen och ett av säsongens projekt har varit att renovera snigelstaketet runt grönsakslandet.




Så här har det sett ut de senaste nio åren. Man anar ett lågt staket av liggande krakar, hässjestörar som skydd mot grönsakssugna hönor och därunder en bred planka med eltrådar som effektivt har motat allt i snigelväg. Även portalerna har krakar.




Men nu hade de tjocka plankorna av Norrlandsfur i sargen börjat ruttna och snarare blivit ett tillhåll för sniglar än en effektiv barriär. Plockade bort ett tiotal bland de murkna sprickorna där fukten stannat kvar efter rotblötorna.






Längs en av tomtgränserna mot betesvallen i norr har jag under ett par år testat vinklad plåt med gott resultat och det blev lösningen även runt grönsakerna. Vi har använt 3 mm plåtar med måtten ,5 x 3 meter inköpta hos lokal metallgrossist och låtit klippa dem i 40 cm breda remsor som bockats med ganska snäv vinkel hos lokal firma. Vi pratade också med plåtslagaren och fick hjälp med kontakter. (De som känner oss vet att mannen har kontakter inom plåtindustrin, men det är ändå inte självklart att få en privat order utförd i högkonjunktur). 
Plåten kommer att bli helt rostig under vintern. Här svetsar mannen fast ett nät som ska ersätta de liggande krakarna för att hålla hönsen på rätt sida. Fungerar också som stöd åt växterna i perennlisten innanför som alltid tycks ha det för trångt. Även plåtremsorna är ihopsvetsade, men man kan lika gärna skruva. Remsorna är också nergrävda för att stå stadigt. Lika mycket plåt under jord som över.

Nu återstår att byta ut plankorna i trälådorna inne i landet mot plåt, men den behöver ju inte vara bockad. Vet att cortenstål är populärt, men vi kommer att använda vanlig plåt även där och göra kantförstärkning nertill istället så att lådorna inte buktar. Det är förstås en kostnadsfråga.




Krakarna i portalerna började också ge upp och har fått "nya" skruvade av järn med flagande rödbrun färg. Nya är verkligen en sanning med modifikation för de har fungerat som staket hos grannen i minst 40-50 år och innan dess tillhörde de SJ och satt i ångpannorna. Nu hoppas jag de ska stå här så länge jag odlar. För vitsen med att använda plåt och järn istället för att byta plankor och renovera eltrådar, är just att det ska hålla, så att vi inte behöver göra om fler gånger.

Det går fyra stolpar i varje portal och jag funderar lite på vad de ska krönas med. Ovan testar jag en rostfärgad vallmokapsel av betong som jag fått av pyssliga Trädgård i Torlanda




En djupdykning i ena långgarderoben resulterade också i gardinstångsprydnader av metall som fyndats i samband med nerläggning av butik. Har fyra så de ska definitivt klä en av portalerna. Frågan är ska de få vara mörkt gråblå eller ska jag doppa dem i rödbrun rostskyddsfärg så de mer liknar stolparna? De kommer ändå att se nya ut eftersom jag inte kan återskapa stolparnas patina och dem har jag inte tänkt måla.


Allt gott

--//--

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR


torsdag 20 september 2018

Pumpatider

Om sommaren som odlare känts påfrestande på många sätt så finns det andra som trivts bättre, nämligen pumporna. Fantastisk pumpasommar helt enkelt och jag önskar jag satt fler sorter. 




De fyra plantor jag satte på Södra filialen har brett ut sig hej vilt och täcker nästan 50 kvm. Tur att jag skördat det mesta runt omkring.




Trasig skottkärra + tom yta + självsådda plantor = sommarplantering





Grön turban är en riktig favorit. Överhuvudtaget gillar jag gröna och gråblå pumpor. De flesta är både ätliga och klarar lång förvaring, men oftast hinner jag inte äta upp alla.



Pumpakärnor som följer med komposten och självsår sig brukar det inte hinna bli nåt av här i zon 4, men i år har de verkligen frodats och ramat in trädgård och gångar på alla möjliga ställen. De flesta gallras förstås bort. Den här revan placerade sig alldeles på egen hand ovanpå vedstapeln vid skogsbrynet. Kunde inte hittat ett bättre ställe själv. Dessutom korsar de sig hej vilt, så man vet aldrig vad det blir kommande år av sparade frön.






I en av zinklådorna har en liten reva med en av de där i mitt tycke tråkiga, gulasläta pumporna vuxit till sig. De verkar extra grovilliga av nån anledning. I alla fall var det vad jag trodde och därför kanske jag slarvade lite med vattningen tills jag häromdagen tröttnade och drog upp plantan. Döm om min förvåning när det visade sig vara en melon! Kanske inte riktigt fullvuxen men ändå stor som en rejäl grapefrukt. Nu vårdar jag den ömt som en pärla och den har fått egen mjukt bäddad låda. Kanske den eftermognar lite grand. Eftersom jag inte odlar meloner har denna också kommit via komposten. 
Såna här överraskningar gillas skarpt!

 Allt gott


Just det... Så är det Skördemässa i grannbyn




--//--

Länksamling TrädgårdsFägring HÄR























lördag 15 september 2018

Potatislök

Lök som smakar potatis eller potatis som smakar lök, nej faktiskt ingetdera. Denna fantastiska lök har fått sitt namn av att den liksom potatis förmerar sig när den kommer i jorden. Potatislöken Allium cepa sätter sidolökar som på en säsong blir stora som en hygglig schalottenlök och varje lök ger åtta till tio gånger tillbaka. Visst låter det fantastiskt! Den förökas inte genom frö och finns inte att köpa som utsäde i handeln utan det utsäde som finns har hållits vid liv i generation efter generation hos husbehovsodlare runt om i landet. Det går en magisk rysning genom kroppen av vördnad och historiska vingslag när jag skriver detta.


Genom POM, Programmet för Odlad Mångfald (administreras av Sveriges lantbruksuniversitet) och deras fröupprop, återupptäcktes löken på senare år. Potatislöken odlades allmänt innan det fanns sättlök och vanlig gul lök att köpa. Under uppropet fick man in ett femtiotal sorter som kallas allt från Johannislök, Jakobslök, Leksandslök, klyftlök, krasslök, till piplök och scharlottenlök. Man menar dock att schalottenlök är en annan sak även om definitionerna varierar. Potatislöken är bland annat gulare, har en rundare form och utmärkt hållbarhet. 

Du förstår att löken kändes åtråvärd när jag först hörde om den, men det gäller att känna nån som kan tänka sig att dela med sig eller ha väldig tur och lyckas få tag på några genom Föreningen Sesam.


Jag hade sån rasande tur att Jenny med bloggen
Jennys Vita Villervalla hade läst min önskelista i ett tidigare inlägg och hörde av sig:


"Vår närmsta granne här i Vittsjö (Norra Skåne) har odlat potatislök
i generationer. Ing-Marie som hon heter övertog sitt föräldrahem 1989 och hennes far var då mycket noga med att hennes familj skulle fortsätta odla potatislöken, vilket dom har också har gjort varje år. Hon är själv född i början på 60-talet och minns sedan hon var liten att hennes far som sagt odlade dessa varje år. Enligt Ing-Marie så är det mycket "malle" i dessa små godingar. Varje höst spar dom lökar till nästa års utsäde, och nu har jag fått ett gäng för att prova.
Vill du så skickar jag några till dig också, jag har inte så många men en hand full kan jag undvara om du vill ha!"


På den vägen är det. Åter igen tack Jenny! Jag sparar alla mina till nästa års utsäde.
Eftersom det händer så mycket inom odlandet under sommar och höst hinner jag inte blogga om allt på en gång, utan löken togs upp i augusti när det var torrt och ligger sen dess på tork på ett galler. I vinter förvarar jag torrt, svalt och frostfritt.


Vill du läsa mer om Fröuppropet och kulturarvssorter har SLU givit ut boken Klint Karins kålrot och Mor Kristinas böna av Lena Nygårds och Matti Wiking Leino www.pom.infohttps://www.slu.se/pom

Allt gott


--//--

Länksamlingen TrädgårdsFägring

lördag 8 september 2018

Dimman rullar in

Älskar mornar med sol och naturligt dimfilter, att kliva ut på förstubron och dra djupa andetag.



Mitt i blickfånget en äppelgren som hänger över gången, så man precis kan gå rak under.




Hämtar jordgubbar till frukost från amplarna i landet. Ännu bättre om man kommer ihåg att ta in redan på kvällen så de är uppvärmda, men de är underbara ändå.



Kålen trivs i den svalare luften och små ämnen till brysslar bildas i bladvecken. De hamnar nog på julbordet så småningom.



Växthuset vaknar...



...och där bakom har säkert räven strukit förbi inatt och kanske råbocken som jag råkat skrämma två gånger redan denna veckan. Det ryktas också om en mård som setts i byn. Bäst att stänga tidigt om hönsen till kvällen.


Allt gott

Bloggsamlingen TrädgårdsFägring HÄR




tisdag 28 augusti 2018

Koka egen ketchup

I år har tomatplantorna utomhus levererat bättre än någonsin. I växthuset blev det för varmt och de där inne fick också flytta ut efter ett tag. Praktiskt att odla i murarhinkar som går att flytta runt. Jag torkar, marinerar, kokar ketchup och tomatbasröra och är faktiskt självförsörjande på tomatprodukter året runt sen några år tillbaka. Känns fantastiskt lyxigt.




Efter att jag lagt ut denna bilden på instagram kom det många förfrågningar om recept på ketchupen. Min hemkokta variant är mycket fräschare och har högre syra än köpe, men en varning är på sin plats... När man vant sig vid egen kan det bli svårt att gå tillbaka till färdig igen.

Så här gör jag ketchup:
8 hg solmogna tomater (stora, små och vilka färger som helst)

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl honung

1/2 dl ättika (12 %)

1 dl tomatpuré




1. Koka upp vatten i medelstor gryta. Lägg tomaterna i det kokande vattnet några sekunder och skålla. Har du olika storlekar lägg i de största först och sist de minsta. Plocka upp de små först. Skölj i kallt vatten, skala och hacka dem grovt.


2. Skala och finhacka lök och vitlök.


3. Stek löken blank på svag värme i tjockbottnad gryta. Tillsätt tomaterna, honung, ättika och tomatpuré.


4. Koka på medelvärme i ca 30 minuter och rör ofta.


5. Mixa och sila ketchupen riktigt slät. Jag använder trådsil. Slå den varm på väl steriliserade, varma glasburkar eller flaskor. Oöppnad flaska håller minst ett år i kylen.



Allt gott



--//--

Länksamlingen TrädgårdsFägring



onsdag 22 augusti 2018

Höstens kurser

Den stora trädgårdsfesten på Sofiero 24-26 augusti


I år har jag lovat att ställa upp några timmar som sakkunnig i Studiefrämjandets tält på Den stora trädgårdsfesten. Jag kommer att finnas där på lördagen kl. 10-14 och det vore jätteroligt om du kom förbi och sa hej eller kanske ställde nån fråga om odling och självhushållning.  Mer info HÄR


Just nu viker jag fröpåsar som också ska bli mina visitkort. Vad skulle du vilja ha i din fröpåse?



Septembersådd och varmbänk


Hur låter det med egenodlad sallad på julbordet, grönkål och morötter, kanske till och med egen nypotatis? Man behöver varken växthus eller tunnel för att förlänga säsongen flera månader eller starta säsongen tidigt. Jag berättar om vilka växter som kan vara lämpliga att flytta in på fönsterhyllan för att skörda vidare på under hösten. Vad som är lämpligt att så på friland i eller i back under september för skörd under vintern och hur man startar en varmbänk. Hösten är dessutom bästa tiden att starta och förbereda odlingsbäddar för nästa säsong.


Om hur detta går till berättar jag hos Klockargårdens Trädgårdsbutik i Ör den tisdagen den 4 sept och passar inte den kvällen finns det en ny chans den 13 sept. Tiden är 17.30 - 20.30. Gofika i pausen. Mer info och anmälan på Klockaregårdens hemsida HÄR


Ps. Jag är överkänslig mot dofter, även svagt parfymerade hygienprodukter, så mycket tacksam om du vill ha så lite doft som möjligt på dig.






Hoppas vi ses!


Länksamlingen Trädgårdsfägring hittar du HÄR

lördag 18 augusti 2018

Bruna äpplen

Vilket otroligt äppelår det är! Grenarna dignar på trädgårdens sju träd. Sommarfrukten har vi ätit av ett par veckor och första äppelkakan är avnjuten.





Det tråkiga är att vissa träd drabbats hårt av fruktmögel som gör att äpplena ruttnar i rasande fart redan på träden. Sommarfrukten är värst drabbad. Varje dag rensar jag grenarna på dåligt så långt upp jag når och plockar fallfrukt.




Antar att luften ändå är full av sporer som spritts från ringarna av vårtor.
Eländet kallas Monilia, M.fructigena, gul monilia eller fruktmögel. Det finns också grå monilia som angriper blommorna på våren. Man ser det på att blomklasarna vissnar ihop direkt efter blomningen. Möglet kan sprida sig in i grenarna som torkar ihop. Grå monilia går att hålla i schack genom beskärning.

De bruna äpplena är det värre med. Just nu kan jag inte göra mer än att begränsa spridningen av mögelsporer för kommande år. Ett av problemen är att trädkronorna hänger över perennrabatter och vintergrönan där fallfrukt kan bli liggandes.




Jag bad mannen hjälpa till att plocka och genast vad ett nytt hjälpmedel uppfunnet, en list med en spik i toppen. Snabbt tillkommen av vad som fanns närmast till hands men funktionell. Plötsligt mycket enklare att få tag i äpplena i rabatterna utan att trampa ner. Inte behöver man böja sig heller. Nåt kommer säkert att bli liggandes ändå men hädanefter ska jag vara mycket noggrannare med att rensa upp. 



Att ta bort mumier, hålla träden luftiga och gallra karten rekommenderas i förebyggande syfte och även här har jag brustit i omsorg. Det hanns helt enkelt inte med denna våren. Redan skadade äpplen är mer utsatta än friska.

All fallfrukt körs till skogen och älgarna, egna skogen. Andras får man inte slänga i. Alternativt kan man ju alltid köra till tippen. Komposten försöker jag hålla fri från sjukdomar.




Trots de bruna äpplena har vi mer än vi orkar äta upp. Vinterträden ser friska och fina ut och vi kommer inte att behöva köpa frukt på länge.


Allt gott



--//--


Jag länkar till TrädgårdsFägring HÄR