Vårens kurser och föreläsningar

Så glad för vårens samarbete med Klockaregårdens trädgårdsbutik & anläggning. Tre kurser i härlig miljö och skön stämning. De står för gofika i pausen och fixar det mesta av det praktiska när det kommer till jord, fröer och sånt som behövs och jag ska göra mitt bästa för att inspirera inför säsongens odlingar. 
För mer info, anmälan, särskilda kostönskemål och frågor se Klockaregården.se eller mejla

info@klockaregarden.se

TOMATKURS

26 mars 17.30-20.00
Lyckas med egna tomater.
Vem älskar inte solvarma tomater, plockade direkt från busken och denna kvällen ska vi riktigt frossa i tomatkunskap från sådd till skörd. Gofika i pausen med provsmakning av min hemmagjorda ketchup.
Vi frösår sommarens tomatfavoriter och lär oss vika papperskrukor i olika storlekar.
Vi startar i Klockaregårdens nyrenoverade butik med föreläsning och förflyttar oss sen till ladugården för det praktiska. 20 platser.

ÖVERLISTA SNIGLARNA

2 april 17.30-20.00
Presentation av en rad olika strategier för att begränsa mördarsniglarna och få prunkande odlingar. Ett knep är sällan nog. Här får du en hel ”verktygslåda” att ta till.
Gofika i pausen.
Plats butiken Klockaregården.

KICKSTARTA ODLINGARNA MED FÖRSÅDD

9 april 17.30-20.00
Vi lär oss bredså, använda pluggbrätten och återanvända förpackningar som såkärl, skola om och avhärda. Vilka fröer passar till vad och vilket system passar dig? Medtag egna diskade mjölk- fil och gräddförpackningar, gamla grönsakstråg för tomater, kiwi, vindruvor, toarullar, glassburkar, bredgottaskar och vad du kommer på. Ta också med en bricka att ställa sådderna på. Övrigt ingår. Gofika i pausen. Goodybag.
Vi samlas i Klockaregårdens ladugård. Gå genom handelsträdgården längst bort till ladugården vid området för träd- och buskar. 20 platser.

SJÄLVFÖRSÖRJANDE I VILLATRÄDGÅRD?

15 april 19.00 Församlingshemmet i Urshult. Öppen föreläsning. Mer info Urshults trädgårdsförening Hur långt kan man dra odlandet i en vanlig villaträdgård? Metoder för att förlänga säsongen. Skapa plats. Få maximal utdelning. En kväll fullspäckad med tips oavsett om man är nybörjare eller gammal odlingsräv.

Väl mött!

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Tankar om självhushållning

Självhushållhållare kallare jag mig ibland lite slarvigt och känner mig i gott sällskap när det kommer till odling av grönsaker. De flesta av oss tänker nog på att bara kunna kliva utanför dörren och hämta det man behöver i grönsaksväg i alla fall under sommahalvåret. Gott nog!

Andra menar att självhushållning var nåt man sysslade med på landsbygden för tre, fyra generationer sen. Jag tänker på farmor och farfar som hade hushållsgris, häst och odlade säd, lin och potatis på ett litet "ställe". Om man hade nån ko vet jag minsann inte, men det ystades, slaktades, gammelfarfar spann och farmor vävde handdukar av linet. Bykvinnorna gick samman och gjorde eget potatismjöl. Man eldade med ved, fiskade och farfar ryckte ut med hästen när doktorn behövde skjuts. Det blev lite kontanter i kassan. Självförsörjande kan man tänka, men mycket behövde ändå köpas i Backmans handelsbod med taket fullt av hängande varor och ettöresgodis i glasburkar på köpmansdisken. Inte minst var det säkert väldigt kännbart under krigsåren när socker, kaffe, mjöl, kakao, fotogen och allt möjligt ransonerades. 

Går man ännu längre tillbaka till samlar- och jägarsamhället så var inte ens de självhushållande till hundra procent. Säkert bytte man till sig flinta från trakter med rik tillgång och god kvalité, torkad fisk från kusten och pälshandeln söderut var nog omfattande. Salt, kryddor, örter, vapen, verktyg, smycken, vackra tyger, lockade nog också efter hand. 

Så begreppet självhushållning är relativt. Självhushållningsgrad tycker jag är mycket bättre bergrepp att prata om och den strävar jag ständigt efter att höja. Självklart köper jag saker jag verkligen vill ha, men det handlar ofta om ting som står sig länge både vad det gäller kvalité och mode. Många gånger begagnat dessutom. Det är förvånansvärt mycket man egentligen inte behöver. Teknik för fotografering och kommunikation (som både är arbete och nöje) tillhör tyvärr färskvarorna med tydligt bäst- före-datum och står för den större delen av utgifterna under ett år, till och med mer än hem, hushåll och resor.

Jag tycker det är ganska spännande att utmana mig själv och hushållet att kunna tänja gränserna mot högre självhushållningsgrad varje år. Vi har till exempel solel som täcker hushållsbehovet en stor del av året, egna brunnar och eget reningsverk för avloppsvatten. Vi har inga anställningar utan är våra egna chefer i varsin enskild firma. 
Att planera odlandet så att det inte bara är palsternackor kvar i jordkällaren vid denna tiden på året utan att det fortfarande finns en del att välja på i förråden är en ständig utmaning. Ibland växer nån gröda fantastiskt bra och ibland är missväxten total. I fjol blev till exempel löken helt skövlad av kaniner redan innan midsommar. Att tänka kreativt när det gäller att hitta på nya maträtter när kylen svämmas över av squash eller odla och lära mig många olika sorters kryddor och nya växter att piffa upp vardagsrätterna med, blanda teer för vinterbehovet, samla bär, svamp och örter. Allt sånt är kul och utmanande.

Ibland leker jag med tanken på hur hushållet skulle klara sig vid en total mörkläggning av landet, en omfattande krissituation alltså. Om det inte skulle finnas nån el, ingen värme och inga transporter. Tänk bara att inte kunna handla i matbutiken på flera veckor! Jag antar att bensin och diesel skulle ta slut rätt snart, liksom gasol. Kanske skulle vi klara oss några veckor genom att skrapa ihop skvättar från olika fordon till elverket och laga mat på gasol i husbilen. Sen skulle det handla om öppen eld med ved från skogen som vi skulle släpa hem med mycket möda. Byns hästar skulle få skolas om till dragare och gamla dammiga kärror rotas fram och lagas. 
Matlagningsfett blir nästa bristvara, så stekt mat går bort och grytorna får plockas fram. Det skulle nog bli en helt annan kosthållning med mycket mos och soppor. Ransonering på salt och kryddlandet skulle bli en guldgruva liksom kunskapen om ätligt i naturen och de ätliga perennerna. Mannen skulle få lägga om från nöjesjägare till att anpassa sig efter hushållets behov och när nån lyckats fälla en älg skulle den delas mellan släkt, vänner och grannar. Grannens kor skulle få handmjölkas och alla med fungerande händer skulle bli tvungna att hjälpa till, ändå skulle nog de flesta få barmhärtighetsslaktas.

Redan efter en eller ett par veckor skulle vi åter befinna oss på samlar- och jägarnivå. Så vilka tror vi att vi är egentligen? Invaggade i falsk trygghet, smarta och högstående. Jo pyttsan! 

Efter ett av mina såna tankeexperiment känner jag mig extra tacksam över våra egna brunnar med hyggligt vatten, att det än så länge finns ätlig fisk i sjön och att vi har kunskap om hur man använder ett nät, att jag har ett välfyllt fröförråd och vet hur jag ska samla frö av både morötter, rödbetor och rovor. Att kunskapen om ätligt i naturen är god, att jag har tillgång till mark, en cykel och att jag kan koka soppa på en spik.

Så vart vill jag komma? Egentligen bara ge en tankeställare. Rannsaka mig själv om jag inte kan sträcka mig ännu lite längre i år utan att bli dumsnål. Jo, man kan alltid sträcka sig lite längre och man kan gå ihop och hjälpas åt. Är jag allergisk mot bin kanske jag kan byta till mig honung av grannen. Odlingsmark kan hyras eller lånas. Orkar inte min kropp kanske jag ändå kan bistå yngre med kunskap. Orkar jag inte skörda mina äpplen, kan nån annan få chansen i utbyte mot ett par burkar mos. Vi kan alla göra nåt.

Det blir också så tydligt hur nära vi faktiskt hör ihop med naturen och djurlivet och att ensam sällan är stark.

Att ständigt höja självförsörjningsgraden hör nära ihop med att slita mindre på vårt gemensamma klot, att ha en god känsla i magen och sova gott på natten. Att sluta bry mig skulle vara som att ge upp och sluta leva. 

Hur känner du? Ska du utmana dig själv inom något område i år?

Instgram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Minska matsvinnet

Var nyligen på en inspirerande föreläsning med TV-kocken Paul Svensson. Han pratade bland annat om matkvalité och matsvinn i det olika leden producent, handel och konsument. Under inspelningen av TV-serien matsvinnet hade teamet besökt en morotsproducent där man hittade berg av morötter som inte höll måttet, små, krokiga, delad rot, morötter med nån svart prick och så vidare.

Precis så är det när man odlar. Alla morötter blir inte exakt likadana, jämna 20x3 cm som stöpta i form. De kan komma emot en liten sten i jorden och dela sig, frö gror olika, de kan hamna för tätt och se olika ut av en mängd orsaker. Sånt vet vi som nån gång försökt odla själva och det är naturligt och normalt. Det innebär inte att de morötter med med karaktär är sämre på nåt sätt. 

Jag brukar sortera undan de små, konstiga och använda dem först eftersom de stora klarar vinterförvaringen bäst, men ibland blir det ändå en del som inte stått pall för den långa förvaringen.
Vid den här tiden på året brukar jag gå igenom äppel- och rotsaksförråden och sortera bort sånt som är skrumpet eller om nåt skadat kommit med och börjat ruttna.
I höstas skördade mannen de flesta morötterna. I all hast gallrades inte så noga och av nån anledning lades en hög på golvet i jordkällaren i tron att fukten därifrån skulle hålla dem tillräckligt fräscha, men det funkade inte. Sand eller, torv brukar bli bäst.

Att låta mat bli dålig och sen slänga är helt mot min natur, så nu räddar jag de här stackarna.

Först får de ligga i kallt vatten under natten och få spänsten tillbaka så de går att borsta och skala.

Lagrade rotsaker och särskilt morötter som börjat växa det allra minsta tappar snabbt i sötma, därför väljer jag att smakförbättra genom mjölksyrning. Även näringen förbättras genom att bli mer lättåtkomlig och mjölksyrat är superföda för den goda tarmfloran.

Det här receptet funkar på alla möjliga grönsaker. Viktigt att bara använda friska delar och anpassa bitarna efter hur porös grönsaken är. Morötter passar som stavar eller slantar, liksom kålsorternas stjälkar. Blomkål och broccoli i små buketter, gröna bönor hela, men lätt förkokta, gurka i ca 7-10 cm bitar och klyvd på längden.

Man kan mjölksyra direkt på hösten och på så sätt spara maten hela vintern eller mjölksyra efter hand. Man kan göra en mjölksyrning som kylskåpstömning. Det mesta blir gott att blanda med skivad gul lök och två skivade vitlöksklyftor per liter rotsaker. Man kan testa att blanda olika grönsaker efter vad man har tillgång till. 

Mjölksyrade grönsaker

1 kg ekologiska grönsaker varav en gul lök i skivor och 2 klyftor skivad vitlök.
1 liter vatten
35 gram jodfritt salt (cirka två rågade matskedar).

1. Mät upp vatten och salt. Rör då och då så att saltet löser sig.

2. Skölj under tiden, grönsakerna skala, dela och ta bort fula bitar. 

3. Varva lök och grönsaker i en glasbruk med gummiring och bygellås. (Jag har köpt burkar i olika storlekar både på Granngården och Åhléns.)

4. Det är viktigt att hålla alla grönsaker under vattenytan och jag brukar använda mig av en tvåliters fryspåse. Stoppa ner påsen i burken, fyll den med vatten, så mycket som kan få plats, pressa ut luften och knyt ihop påsen så nära vattnet som möjligt. Var noga med att inget av påsen hamnar utanför burken när locket läggs på.

5.Märk burken med beredningsdatum. 

6.Ställ burken på en tallrik i 18-22 grader i 14 dagar. Undvik solsken.

7.Låt grönsakerna eftermogna i kylskåp ytterligare 2 veckor.

En oöppnad burk håller länge, men när man väl gläntat på locket har man 2-4 veckor på sig att äta upp.



Vilket är ditt bästa knep att ta hand om trötta grönsaker och tråkiga kylskåpssnuttar?

 Instagram @atligatradgarden

Länksamligen TrädgårdsFägring HÄR

 

Vinter-sommar

Denna veckan är jag någorlunda i fas med länksamlingen TrädgårdsFägrings tema som är Vinterpoesi, men jag skruvar till det med 50% sommar också. Fler bloggar med trädgårdspoesi hittar du HÄR.

Enda stället i trädgården där man faktiskt ser genom tre rum

Här hittar man alltid skugga nånstans under dagen. Möblerna flyttar runt så det passar alla när nån vill ha sol och nån annan inte.

Cykeln dekoreras efter årstid. Trälådan bak har hängt med många år, men fram är jag på tredje cykelkorgen. Brukar hitta nåt på loppis som passar.

En bonus med växthuset som jag inte räknade med från början är hur ljuset silar genom rutorna vid olika tidpunkter på dagen och under årstiderna. Ibland är det som huset bara ligger där och sover och ibland är det upplyst och skiner som den vackraste jättediamant.

Portalen till lyckan. Odlar visserligen ätligt lite överallt i trädgården, men innanför portalerna är det extra intensivt och snigelfritt. Egentligen skulle jag kunna ha full sysselsättning med bara denna plätten, men mycket vill ha mer och det är ju fortfarande så kul att odla efter drygt 30 år med fingrarna i jorden.

Instagram
@atligatradgarden

Sorgmyggor - blomflugor

Inlägget är flyttat till atligatradgarden.se

Knepiga träd och vidunderliga maskiner

Som en följd av förra säsongens förödande torka tog vi beslutet att ta ner två enorma björkar mitt i trädgården. Jag vet att björkar är törstigare än de flesta andra träd, men växtligheten har anpassats därefter och jag gillar verkligen stora träd så därför har de fått stå tills nu.

Jag kommer att sakna alla musöron och de skira bladslöjorna. Jag kommer att sakna småfåglarna som älskat holkarna i dessa träden och ilat fram och tillbaka med mat till åtskilliga kullar. Så meditativt att ta en stund i vilstolen och studera deras idoga arbete. Det blir svårt att hitta nya platser för holkarna. Äppelträden är för låga och uthusväggarna redan fulla.

Jag kommer däremot inte att sakna drivor av björkfrö som självsår sig överallt och alla smågrenar som vinterstormarna drar ner. Inte heller död gräsmatta där bara maskrosorna lyckas överleva.

Allt gick så överraskande smidigt. På 40 minuter var båda jättarna nerplockade bit för bit

De svarta skrovliga utväxterna är sprängticka, alltså en svamp. Kallas chaga i hälsokosthandeln och är full av antioxidanter som den dragit till sig från trädet. Ska försöka ta vara på den och berätta mer längre fram.

Jag har verkligen en svaghet för stora och konstiga maskiner. De ser ut som monsterinsekter.
Se bara hur armen sträcks ut som en jättegadd som både kniper och sågar.

Sen dansar klabben iväg över den blå himlen...

... och över telefonledningen.

Faktiskt tur att träden kom ner för båda visade sig vara ruttna inuti. På mitten var det bar två cm friskt virke ytterst som ett tunt skal. De hade kunnat gå av när som helst och träffat uthusen eller växthusen. Nu kommer solpanelerna dessutom att få mer ljus och leverera mer el.

Ett vitt mullbärsträd som jag länge längtat efter kommer att ta björkarnas plats. Det är redan inköpt och står täckt i en driva av löv.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Året som gått del 2

Juli. Jobbiga saker som fysisk smärta eller hur utsatt jag kände mig med odlandet under säsongen 2018 när det inte regnade på ett halvår, har sinnet en välgörande förmåga att sortera bort när det gått ett tag. Det är förstås också ett aktivt val att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Kvar blir en del nya lärdomar och bilder på näthinnan av roliga stunder, som t.ex det här gänget unghöns som höll ihop hela sommaren och for runt som små ligister i marktäckningarna. Snövit och ännu namnlös beige ska bo kvar här och de svarta flytta vidare.

Augusti. Tomatsommaren var fantastisk för odlingen utomhus, men i växthuset blev det väl tufft och beslutet att flytta ut även dessa kom för sent. Det ena uppvägde dock det andra och skörden på cirka 60 kg räcker mer än väl för vårt årsbehov av ketchup, såser, tomatbasröror, torkade tomater, marinerade, inlagda och till marmelade. Än har vi inte börjat på det frysta förrådet utan äter av det hemmakonserverade.

September. En självsådd melon i en zinklåda överraskade. Den har kommit till genom att köpepumpafrö passerat genom komposten som sen använts att berika gammal jord med. Att pumpafrön passerar genom komposten och frösår sig är inte ovanligt, men att en melon lyckas som har mycket större kvar på värme och lång säsong har inte hänt mig tidigare.

Oktober. Trots många buskar och träd i trädgården räcker de egna löven inte riktigt till när jag vill bädda in kronärtskockor, övervintrande krukor, odlingsytor och rabatter. Grannen bidrar med ett rejält lass finfina lönnlöv. 
 

 
November. Vinterportlaken har satt fart i lilla växthuset och levererar fortfarande trots en tvåsiffriga köldknäppar. Fantastiskt tacksam och god växt.

December handlade om favorittomater. Varje dag fram till jul presenterades en ny sort som utmärker sig på nåt sätt. Det här var en omtyckt serie som fick många glada tillrop. Inläggen finns kvar och nås genom att skriva in Tomatkalender 2018 i sökfältet. 

Planeringen för 2019 års odlingar gjordes redan i höstas och nu har sådderna börjat så smått med fönstertomaten "Wilma", fröer som mår bra av stratifiering och några blommor som behöver lång startsträcka.

Tack för alla rara kommentarer! Hoppas ni vill hänga med även i fortsättningen. Jag har en del rätt roliga projekt på gång.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring