Sitta i klistret

Ja, det tänkte jag att frostfjärilen skulle göra, för i år fick jag upp limringarna runt äppelträden i tid. Dessutom fick stammar och grenar sig en rejäl och välbehövlig rengöring i våras med högtryckstvätt och stålborste. 

Träden är gamla, mellan 50 och 60 år och har varit försummade länge. Allt går inte att rätta till, men mycket gammal bark och mossa där ohyran kan frodas är nu borta i alla fall. Ytan är slätare och limringarna lättare att fästa utan att det blir springor under där frostfjärilen kan krypa mellan.
Den håller nämligen till i gräsmattan och första frostnatten kryper honan upp längs stammen och lägger sina ägg i grenveck och sprickor i barken. Larverna sätter sen glupskt i sig de späda bladen. En hel del andra krypande insekter fastnar också på gott och ont.
I februari bör man enligt tillverkaren sätta upp en ny remsa ovanför den gamla för att fånga upp de ägg som kläckts under den gamla remsan.... då får jag prova det i år.

Har sju träd att pyssla om. Det har dock aldrig hänt att alla gett kanonskörd samtidigt så vi brukar få användning för det som blir.

Just detta trädet står utanför köksfönstret och är mitt hjärteträd. Här hamnar mina dörrhjärtan när de gjort sitt. Pinnar och mossa är favortimaterial. 

 Ha det gott alla hjärtliga trädgårdsvänner

Utflykt till Urshult

En resa genom Urshultstrakten, Tingsryds kommun i Småland när fruktträden blommar är en upplevelse i sig, men en utflykt till Ellenäs ängsfruktodling är nåt alldeles särskilt. Ängsfruktodlingarna är unika och var förr ett sätt att utnyttja marken så effektivt som möjligt.  Sveriges enda bevarade sammanhängande ängsfruktodling finns  i trakterna kring Vemboö och Sirkön.

Att gå den lilla vägen fram till Ellenäs blommande ängsfruktodling känns som första dagen på sommarlovet. Allt är fullständigt ljuvligt. Vägen slingrar sig fram ut på Ellenäsa udde i Åsnen och här och där ser man sjön. Plötsligt öppnar sig landskapet och vi står i ett hav av äppelblommor. Insekterna surrar över mandelblom,  gullvivor, humleblomster, orkidéer och alla möjliga rara örter.

Utmärkande för ängsfruktodlingen är att träden står oregelbundet på en slåtteräng. Läget runt Åsnens södra delar är gynnsamt på grund av de varma vindarna från sjön och jordmånen. Under steniga områden som egentligen var obrukbara s.k. impediment visade det sig finnas lerlager som var ypperliga för fruktodling.
Här fanns härdiga vildaplar som passade bra att ympa med ädla äppelsorter. Man tillämpade koympning. Det vill säga man ympade så högt att korna kunde beta under utan att skada träden. Korna gödslade och nya vildaplar grodde. Man sparade de som växte lämpligt och därför växer inte träden i rader. Att ympa på ett träd som redan växer har den fördelen att det är rotat och kan ge frukt efter bara några år. Ett köpeträd ska först etablera sig på platsen.
De äldsta träden på Ellenäs är från 1850-talet. Under kalla vintrar på 1940 och 1960-talelt frös många träd, men de härdiga grundstammarna klarade sig oftast och träden stubbades och nya skott ympades in.
Moderna köpeträd har tre huvudgrenar, men på Ellenäs bygger man en spiralform uppåt så att alla grenar får ljus. Principen vid klippning är att ta bort alla tjyvskott nerifrån vildapelstammen, sen alla skott på grenarna som växer inåt och uppåt. En god tumregel är att man ska kunna kasta hatten genom kronan. Beskärning sker innan saven stiger. När träden börjat blomma är det ovillkorligen för sent.
Ängsfruktodlingen på Ellenäs omfattar 5 ha och rymmer ca 1000 träd och drygt 25 sorter bland annat Gravensteiner, Gullborg, det röda blanka äpplet Urshults kungs, Åkerö, Gul Rikard, Signe Tillisch, Ribston, Gyllenkroks Astrakana, Oranie, Gullborg, Sävstaholm, Oranie, Citronäpple och Maglemer.
När träden beskurits, samlar man ihop riset som eldas. Från mitten av juli lias ängen för hand och gräset räfsas ihop. En del kringlas under träden som gödning. Ängsmarken där gräset tagits bort blir mager, vilket gör att ängsfloran frodas som i gamla tider. Blomsterrikedomen bidrar till att locka insekter som i sin tur pollinerar fruktträden.

Ellenäs ägs av familjen Almén som arbetat med odlingarna i generationer. Numera är det en vid-sidan-om syssla eftersom man också har ordinarie heltidsjobb att sköta. En del frukt säljs, men av Gravensteiner pressar man egen äppelmust helt utan tillsatser som finns till försäljning. Ängsodlad frukt tenderar enligt Per- Anders Almén att bli sötare och mer koncentrerad i smaken, vilket naturligtvis bara är positivt för slutprodukten.


Givetvis passade vi på att köpa ett par flaskor fjolårsmust och det är den godaste must vi nånsin smakat.

 

 

 En utmaning att plocka potatis här. Det råder ingen tvekan om att Småland är stenigt.

Fika med utsikt över sjön Åsnen

Vattenskott blir nya grenar

Ympning

http://www.smaland-check-in.se/check-in2/svenska/aktiviteter/sevardheter/E99_angsfruktodlingar.htm

https://sv-se.facebook.com/ellenasfruktodling

Ha det fint

Lärt mig nåt nytt...igen...

Sen jag började blogga för nån månad sen har jag lärt mig nåt nytt nästan varje dag av er rara, goa människor... hur ska detta sluta :)

Jag är inte så rysligt tekniskt intresserad, men åtog mig ändå att sköta byns hemsida och då särskilt det som har med hembygdsföreningen att göra, för det är väl klart att varje by med självakting måste ha en egen sida. Vill du hälsa på klicka här. I headern ser man en del av mina grannar på cykeltur genom byn.
I vilket fall är dagens bedrift att jag äntligen lyckades lägga in gästboken. Inte svårt i och för sig när jag väl kom på det, men det räcker ju med att glömma nån liten detalj i processen för att det inte ska funka.

Lärdom nummer två: SNÖTÖREL kan förökas genom sticklingar tipsar Katarina om hos Goda stunder & tokiga idéer. Ska ju absolut prövas.

Foto: Blomsterlandet

Sist men inte minst fick jag tips av rara Helena med bloggen Helenas hem och tradgård att man kan göra personliga signaturer att avsluta sitt inlägg med hos http://www.mylivesignature.com/

Kan man bli annat än glad!

 Ha en fin kväll 

 

Kroppen skriker efter färg...

Det börjar gå hårt åt vinteräpplena i snickarboa. Jag förvarar dem i lådor med tidningspapper mellan lagren och en trasmatta över mot kylan. Då och då får man sortera igenom och slänga de som är skadade eller börjat ruttna. Det har jag gjort idag och förvånansvärt mycket frukt har fortfarande sin härliga röda färg i behåll och ser friska ut.

Den här sorten är inte så god att äta, men desto bättre till dekorationer och till att bjuda djuren på. Varje år får jag plocka så många jag vill hos min fantastiska granne och de kommer till användning i kransar, ljuskronor, stora hjärtan, uppträdda på ståltråd till fåglarna och liggandes som blickfång på räcket runt lusthuset.

Idag blev det två äppelspiror till djuren och lite färg vid husknuten till mig. Min kropp skriker efter färg just nu, så även om det plötsligt blev lite julkänsla igen med alla äpplen så kan det inte hjälpas...

Är det förresten nån som vet vad sorten kan heta?