Visar inlägg med etikett beteende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett beteende. Visa alla inlägg

söndag 14 augusti 2016

Kycklingarna

Tack för varma kommentarer i förra inlägget om Maja som blev rävens byte och kycklingarna som blev föräldralösa. Många har undrat hur det går för dem.

Det är två veckor sen olyckan hände och trillingarna har vuxit ordentligt. När räven nöp Maja bodde de i en egen bur i ena änden av trädgården. Tyckte inte de kunde vara kvar där ensamma utan på kvällen fick de flytta in i hönshuset med de andra. Att flytta höns på kvällen är perfekt för då har de gått i vila, bråkar inte om hierarkin och hinner vänja sig vid varandra.

Det var dock ingen som tog nån vidare notis om de små stackarna eller tog dem under sina vingars beskydd. Verkade inte som nån bråkade med dem heller i och för sig. Flocken gick helt enkelt ut på morgonen som vanligt utan att säga ett knyst om att de små skulle följa med. De stod kvar inne i hönshusmörkret varje morgon under en veckas tid och såg väldigt ensamma och villrådiga ut.  Tanken var att så länge de inte bråkar har de ändå lite gemenskap på nätterna och när de blir större kommer nån att ta med dom i flocken.

Nej, kycklingarna tröttnade på att stå där och glo. Vana som de var vid grönt gräs, färska insekter och den mjuka skuggan under syrenhäcken. Plötsligt hade de traskat tillbaka och lät sig inte fösas in i hönshuset igen, så det blev tillbaka till buren och alla verkade nöjda.
Det fantastiska är att de hittade buren som står utom synhåll 30 meter från hönshuset. Största delen av sträckan hade de aldrig gått tidigare, bara blivit burna i skymningen. De hade också en öppen yta att passera. Nog så otäckt med snabbt lurande faror från skyn. 

I brist på klok mamma som tar med dem på bästa matletarrundorna i trädgården utvidgar de själva sina turer och söker trygghet hos varandra.

De hittar också ställen som mamma Maja inte skulle brytt sig om...


-Visst ser det inbjudande ut på andra sidan. Tänker ni som jag...



-Nån som ser....



-Jamen det var ju lätt! Vad gör vi nu...



Molokna traskar de ut igen.
-Aldrig får man ha nåt kul...




Stå under kålen och kura funkar ju också när det regnar



 - Har du nåt gott?

Den lite tuffare i gänget och säkert den som ledde uttåget ur hönshuset, kommer gärna fram och är sugen. Ständigt hungrig brukar betyda att det är en tupp, men svårt att säga ännu. Nu ger jag dem godis, bär, insekter och bröd så fort jag får en chans för att få dem så tama och trygga som möjligt. 
Att vara ensamma och minst bland hönsen i trädgården utan vuxen betyder också att de är längst ner i hackordningen, i rang. Hade mamman introducerat dem i flocken hade de ärvt hennes rang till att börja med.

Det är roligt att alla är olika i färgerna, men tyvärr har ingen blivit helt gräddvit som mamma Maja. Antagligen är det ägg från de andra hönorna också, kanske inget ägg var Majas eget ens. De brukar inte vara så noga med den detaljen.


Allt gott