Visar inlägg med etikett kompost. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kompost. Visa alla inlägg

måndag 9 oktober 2017

Den goda jorden

För mig är hösten återbäring inte bara i form av alla grödor som skördas utan också i form av löv, gräs, blast, skrafs. När lövblåsen går över gruset och gammalt klipps ner tänker jag att allt detta är material till nästa års odlingar. Det är nu jag startar odlingen genom att göra god jord, gräva kompostdiken, marktäcka och bädda in. Vi har mängder av löv men ändå tenderar de att inte räcka. Jag tar gärna hand om andras också.


Det handlar om ett kretsloppstänk som känns bra i magen och som gynnar både mig, trädgården och naturen.

Det händer visst att jag köper jord och gärna till de första frösådderna, när näringsinnehållet kan vara lågt och ta slut fort eftersom växterna ändå ska planteras om flera gånger. Sådderna får också daglig tillsyn med duschning och vattning. Läser man innehållsförteckningen ser man att de flesta jordblandningar innehåller mest torv, sen är de mer eller mindre gödslade, innehåller lite olika mycket kväve, fosfor, kalium och kan ha lite olika Ph-värde. Även kogödsel på påse innehåller cirka hälften torv. Torvblandningarna är praktiska när man vill ha ogräsfri, sjukdomsfri och ohyrefri jord till nysådder, men till annat föredrar jag egna blandningar med mycket struktur och organisk material som håller fukten, bryts ner och avger näring långsamt. Jorden ska dofta gott och innehålla mycket liv.


Jag använder oftast min kompost osållad med små kvistar och småsten. Det här är rena krutet.

I år hade jag till exempel ett par ampeltomater planterade i bästa köpejorden och resten i egen blandning. Krukorna med köpejord torkade ut dubbelt så fort som egna blandningen och fick vattnas både morgon och kväll. En mustig rik jord ger dessutom fylliga, söta goda tomater, medan blek jord ger blek smak.

Antingen man har lerjord eller som jag sand är bästa receptet att mata den med så mycket organiskt man hittar. Efter några har har man skapat den där perfekta myllan som är luftig, näringsrik och lättgrävd.

Andra skäl att göra egen jord är förstås ekonomin. Att fylla en nystartad odlingslåda eller 40 stora tomathinkar slukar mängder som snabbt sjunker ihop och man står där snopen och konstaterar att man behöver fylla på lika mycket till eller ännu värre att växterna torkar ihop. Här flyger lätt tusenlapparna sin kos. Erbjudande som fyra säckar för hundra ska man inte ens överväga. Man får helt enkelt vad man betalar för.
Torv är en ändlig resurs som tagit många, många tusen år att bildas. Att torvmossarna med dess oersättliga värden förstörs för att fungera som bas i jordblandningar talas det rätt tyst om.

Säckjord är en processad produkt som innehåller mer eller mindre konstgödsel. (De där små kulorna som liknar snigelägg). Att tillverka konstgödsel är energikrävande och inte särskilt miljövänligt.


Säckjorden är förpackad i engångsplast som man absolut vill använda så lite som möjligt av. De påsar som ändå hamnar här återanvänds som soppåsar i växthuset.

Så att göra egen jord är väsentligt för mig och har blivit allt viktigare med åren. Det är till och med så att jag tycker att odling till övervägande delen handlar om att "göra jord". Det är som att bygga ett bra hus som visserligen behöver underhållas men man vet ändå att det kommer att hålla länge. Det är ett bygge för livet. Säckjorden är mer som ett engångstält på festivalcampingen. Var sak har sin plats.




Här börjar alltså odlingsåret på hösten med prassliga löv som räfsas in under träd och buskar och bärs i korg efter korg för att täcka jorden i tomma bäddar och för att ge kronärtskockor och andra känsliga växter varmt om fötterna. Mycket hinner förmultna och berika jorden till nästa odlingssäsong och det som fortfarande ligger kvar till våren hamnar på märkta säckar med små lufthål för vidare kompostering i skuggan på norrsidan av uthuset.




Kompostdiken grävs där blast, löv och jord blandas som sen blir härlig porös jord lämplig för squash, pumpor och kål till våren. 

Tänket att odlandet startar på hösten gör det så mycket roligare att vara ute även om dagen är grå och löven blöta och tunga. 

 Inte bara jag som gillar löv.

Allt gott






måndag 29 september 2014

Ajöss och goodbye

Sommarastern har tjänat mig väl, blommat och blommat, men nu har den gjort sitt. Tar farväl med att bjuda på en sista färgsprakande bukett.




 

Korgen bakom taggtrådsbollen fylls. Stökar vidare i rabatten och funderar lite på vad jag ska göra med min boll. Den kom till hastigt och lustigt en kväll efter det att jag hittat en stor rulle taggtråd i skogen. Kanske klär jag den med belysning till vintern, ett lysande klot. Kanske får den omfamnas av en slingerväxt till nästa sommar, vi får se...



Älskade kannor... Som det har burits vatten denna sommar. Nu ska de upp på sina långa handsmidda spikar i uthuset. Tillsammans med övriga bildar de en prydlig rad i olika storlekar och former, gamla och nya. Gillar den raden.


Du ser väl jordgubben i förgrunden... Lååång säsongen har det blivit för mina remonterande gubbar och så här års är de sötare och godare än nånsin.

Den första odlingslåda som blir tom i köksträdgården blir också djupgrävd tillsammans med kompost. Det börjar med ett dike som fylls med klipp och löv. När det är fullt grävs ett nytt bredvid och jorden läggs över i det första diket. Upprepar tills hela lådan är djupgrävd och fylld med material. 
Så mycket som möjligt av trädgårdsavfallet tas till vara, egentligen allt utom det som gott i frö. Det mesta i lådan är förmultnat till våren och har blivit utmärkt gödsling. Detta kan man säga är början på min växtföljd. Till våren blir det squash eller kål här, men inte rotsaker direkt efter kompostering. Jag har sju odlingslådor i denna storleken så minst två får bli komposter. En del material varvas också ner i varmkomposterna, medan annat blir marktäckning i hallonland och tomma lådor under vintern. 
När man hållit på så här ett tag blir jorden oerhört mullrik, luftig, porös och en fröjd att jobba med. Det gör också att man inte behöver gräva mer än vart fjärde år, sparar kroppen, sparar tid och stör inte mikrolivet i jorden.


 
Nerklippta hängpelargonier som prytt en fönsterlåda tillsammans med mörkröd sötpotatis. Ja, inte den man äter utan en släkting.

I år har det bildats potatisstora knölar under, rosa och granna. Borde väl gå att spara dem till våren för nya plantor. Nån som har provat?




Ha det så gott